bokbloggen.com

Trots den rent löjliga titeln (originaltiteln är bättre: Kissing the gunner’s daughter) är detta faktiskt en rätt bra deckare enligt min mening. Kommissarie Wexford får ett fall på sitt bord som i korta drag består av en svårt sårad 17-årig flicka och hennes tre döda släktingar, vilka alla blev skjutna i sitt överklasshem Tancred House.

Den sårade flickan verkar vara det enda vittnet eftersom ingen har sett gärningsmännen komma till eller lämna brottsplatsen, fastän diverse tjänstefolk och anställda var ute på vägarna på den stora egendomen runt huset. Wexford har ett svårt fall framför sig, och det verkar som att pistolen som användes också figurerade i ett polismord tidigare.

Det som får boken att höja sig över medel är karaktärerna. De känns väldigt märkliga och trovärdiga på samma gång, utan att falla tillbaks på de stereotyper som är så väldigt vanliga i kriminalromaner. Förhållandena mellan personerna i boken nystas upp i lagom takt och ett mönster kan börja skönjas, liksom lösningen (som kan vara lite väl uppenbar för den garvade deckarläsaren). Boken påminner om ‘Morden i Midsomer’ och om du gillar den tv-serien kan ‘Dödligt sällskap’ vara väl värd att läsa.

[Dödligt sällskap ISBN:9127106969]

Detta är en fantastisk bok. Den handlar om Orm Tostesson som råkar bli viking och så småningom börjar kallas för Röde Orm på grund av sitt röda hår och mjälla hy. Han är stubbnäst och stormynt och hans mamma tycker inte att han ska ut på sjön som sin far och sina bröder, eftersom hon inte har så många söner kvar.

Orm blir dock bortrövad av vikingar och kedjad vid årorna. Allehanda äventyr leder till att Orm börjar trivas med vikingalivet och sina nyfunna vänner. Orms närmaste vän heter Toke och är en mycket färgrik figur, stor och stark och fruktad i envig.

Toke är svag för mjöd och blir sentimental och lättstött när drycken har flödat frikostigt. Hans vänner vet att när Toke sitter med tårar i skägget och stirrar in i lägerelden så bör inte ens den modigaste krigare gå nära. Kvinnor är hans andra svaghet.

Boken består egentligen av två romaner, ‘Sjöfarare i västerled’ och ‘Hemma och i österled’, men slås i regel ihop till en bok och kallas för ‘Röde Orm’. Den andra delen blev färdig 1945 och Röde Orm har sedan dess fängslat generationer med sina färgstarka karaktärer och storslagna äventyr. Frans G. Bengtsson valde att skriva boken på “gammelsvenska”, vilket var ett genidrag.

Gudmund blev nu rasande och började yla; det var en gammal vana hos honom, och därför kallades han stundom för Ylaren. Han drog ned huvudet mellan axlarna och kom i skakning i hela kroppen och riste med nävarna framför sig och tjöt som en varulv. Det var hans hopp att detta skulle tagas som en början till bärsärkagång, och i yngre dagar hade det stundom lyckats för honom att skrämma folk med detta. Men nu ville det inte räcka till längre; och ju mera han tjöt desto mer skrattades det. Plötsligt tystnade han och såg sig omkring.

- Jag är en farlig man, sade han. Mig skall ingen reta utan att ångra det.

Denna bok måste läsas enbart för språkets skull även om man mot förmodan inte gillar vikingar, äventyr, resor, strider samt ett otroligt persongalleri.
[Röde Orm ISBN:9113014277]

Grabbig gemenskap och huliganvåld. Detta är en bok som handlar lika mycket om identitet och grupptillhörighet som om det fotbollsrelaterade våldet, om hur Johan som vilsen tonåring först känner sig äcklad av det grova våldet men senare finner sig dragen till det.

Jag heter Johan Höglund, och jag är mellan mina trettio och fyrtio. Det här är min berättelse om min tid som aktör på den svenska ligistscenen och som ursprungsmedlem i Sveriges mest omtalade fotbollsfirma, Firman boys. Det handlar om boxen, kickarna, brödraskapet, värderingarna och den hårda jargong som blev en del i hur vi levde våra liv.

Boken är skriven på bra svenska med saklig ton medan ironin för det mesta är lite väl övertydlig. Våldet är förhärligat i hög grad och beskrivet med stor detaljrikedom.

Tyvärr brister boken i analyserna eftersom de är nästan obefintliga och högst subjektiva. Jag kan inte skaka av mig känslan av att Johan tycker att han och hans vänner är mäkta tuffa, och jag skulle gärna vilja läsa en liknande bok av någon observatör som försöker vara så objektiv som möjligt. Det tror jag hade blivit bättre läsning.

‘En av grabbarna’ är alltså ytterligare en bok i den långa linje av självbiografiska verk som gottar sig i störande detaljer men saknar analys, denna typ av böcker har blivit omåttligt populära alltsedan succén ‘Pojken som kallades det’. Gillar man denna genre är ‘En av grabbarna’ bland de bästa.

[En av grabbarna ISBN:9197536717]

Alan Banks är återigen på jakt efter mördare samtidigt som han brottas med sitt trassliga privatliv. En patrull anländer till scenen av ett urspårat bråk mellan fru och man, och upptäcker att fasansfulla brott begåtts i källaren. Kriminalkommissarie Alan Banks får detta på sitt bord eftersom det kan ha anknytning till hans nuvarande fall, Kameleontmördaren.

Tyvärr så kan jag bara beklaga att jag läste denna bok. Den är inte bra. Personporträtten är stereotypiska och kan hittas i vilken medelmåttig deckare som helst. Historien är tunn och själva mysteriet är inte något som nystas upp, utan lösningen blir uppenbar i början och enda svårigheten för Alan Banks är bevisbördan. Han lyckas naturligtvis; men inte på grund av sitt skarpsinne utan på grund av slumpmässiga händelser.

Jag tycker alltså inte att detta är en bra deckare och kan inte rekommendera den till någon.

[I ondskans spår ISBN:9189380517]

En välskriven och lättförståelig bok om dagens män. Även om författaren inte gör anspråk på att vara vetenskaplig eller sitta inne med någon sanning, så förstår man att han är väl insatt i vad det innebär att vara man och hur kvinnor uppfattar männen. Eriksson delar öppet med sig av sina känslor och åsikter, och har ett budskap som många män borde ta del av. Han varvar fakta och statistik med egna erfarenheter på ett övertygande sätt för läsaren. Man skäms över, sympatiserar med, förargas över och förbannar männen när man läser boken.

Författaren ser dock hopp för männen när han säger att “Manlig frigörelse är lite som äppelcidervinäger: bra mot ta mig fanken allt.” Den enda invändning jag kan komma med är att tonen ibland blir lite väl ironisk och sarkastisk utan att ge förslag på hur “vägen ut” ur den klassiska mansrollen skulle kunna se ut.

[På Y-fronten intet nytt ISBN:9175887010]

Tärningsspelaren gavs ut första gången i USA 1971, och har sedan dess fängslat generationer med idén om att låta tärningarna styra ens liv. Den har uppnått kultstatus och vissa kallar den för en klassiker, faktum är att den sätter föreställningarna om rätt och orätt på prov.

Luke är en vanlig man med ett vanligt liv, men han börjar bli less. Less på samhället och dess barriärer mot sann frihet. Tänk om man skulle låta tärningen styra ens liv, hur skulle det vara? Man ger tärningen några alternativ och den får bestämma vilket av de alternativen man ska följa.

Luke slutar fundera på att låta tärningen styra och låter den faktiskt göra det. Första gången han kastar tärningen har han gett den två alternativ:

Om det är en etta, tänkte jag, ska jag gå en trappa ner och våldta Arlene. Om det inte är en etta så ska jag gå och lägga mig. Med vilken rätt skulle jag ifrågasätta tärningen…

[Tärningsspelaren ISBN:9127108899]

Sciencie-fiction med en tornedalsk knorr. Så kan man sammanfatta ‘Svålhålet’ av författaren bakom succén ‘Populärmusik från Vittula’. Berättelsen består av skrönor med en tunn röd tråd, ungefär som Populärmusik fast i rymden och i stil med ‘Liftarens Guide till Galaxen’.

Berättaren är en så kallad tassare, en tradare, som lotsar läsaren genom universum och framtiden. Det börjar i ett fik på asteroiden Runkstrumpan där de andra gästerna dör av skratt när de får höra vad berättarens planet heter. Åtal för massmord följer men avstyrs genom att också domaren skrattar ihjäl sig.

Vi får veta att framtidens intergalaktiska Internet heter Trasslet, och där finns allt. Att himlen är ett spel och att nedfryst under rymdfärderna drömmer ens själ obehagliga sexdrömmar. Samt att värdshuset Svålhålet är den värsta sylta som en tassare kan hamna i.

Om du fnissade när du läste ‘Populärmusik från Vittula’ och om du gillar science-fiction så kan jag starkt rekommendera denna bok till dig.

[Svålhålet ISBN:9113013505]