Stiftelsetrilogin - Isaac Asimov
tisdag, 30 januari 2007 av Tobias
Den ultimata science-fiction-klassikern. Trilogin om stiftelsen består av Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet samt Den Segrande Stiftelsen.
Imperiet härskar över hela Vintergatan med alla dess stjärnor och planeter. Imperiet är också det enda som håller ordning i galaxen och skänker människorna civilisation.
Psykohistoria är en relativt ny vetenskap, som bygger på att när man räknar på galaxvis med människor så kan man ganska exakt räkna ut vad som kommer att hända i framtiden, genom att endast ta hänsyn till trender och mass-psykologi istället för till enskilda människor.
Hari Seldon är psykohistorians främsta forskare, och han har räknat ut att Imperiet håller på att fallera. Trenderna visar att Imperiet förlorar kontrollen, först i de yttre områdena och senare överallt, samt att barbari och laglöshet kommer att råda i trettiotusen år.
Seldon har dock räknat på en alternativ framtid. Genom att grunda en stiftelse, vars uppgift inte är alldeles glasklar, kan laglöshetens tid begränsas till ungefär tusen år. I böckerna får vi följa Stiftelsens väg genom historien, dess kriser, segrar och förluster, hjältar och antihjältar.
Det här är en fantastisk klassiker, som jag av någon outgrundlig anledning läst först nu. Jag är riktigt glad att jag inte missade den, nu förstår jag varifrån så många efterföljande science-fiction-berättelser har fått inspiration.
Liknande recensioner:
Jag, robot - Isaac Asimov
Personligen har jag rent fruktansvärt svårt för Asimov: hans språk är så fantastiskt illa lämpat för skönlitteratur att det blir värdelöst.
//JJ
Oj, det hade jag inte väntat mig. Jag älskar hans språk, och stannade och läste om flera meningar bara för att de var så sinnrikt konstruerade. Jag läser hans böcker på engelska, kan det vara det som är skillnaden?
Nä. Det kan det nog inte.
//JJ
Asimov är min absoluta favorit. Hans språk är enkelt, inte alls litterärt, men det handlar inte om det utan om vad han berättar. Ett alltför litterärt språk kan faktiskt vara en fälla många författare fastnar i. Men varför helt enkelt inte kunna tillåta böcker och berättare att vara olika? Som förläggare har jag egentligen bara ett väsentligt krav: att författaren talar med sin egen röst.
Naturligtvis kan författare få vara olika och det finns många olika stilar. Ett språk behöver inte vara utsmyckat för att vara bra; det finns skönhet även i den avskalade enkelheten. Problemet med Asimov är att jag inte tycker att det är enkelt. Bara fattigt.
//JJ
En av de bästa böcker jag läst inom sci-fi och som jag läst om en andra gång. Det första gången var för dryga 30 år sedan. Rekommenderas klart!
kickass bok som jag idag rekommenderat till qualid!