Vigilante - Andreas Roman
måndag, 16 april 2007 av Tobias
Hämnare i Göteborg. När hösten kommer till Göteborg börjar Marcus förändras, han kan inte bortse från alla idioter längre. Han blir så förbannad varje gång någon spottar på golvet eller tränger sig i kön att det känns som om han ska explodera.
Men just nu står jag vid fönstret och ser en röd bil parkera mycket nära en blå bil, så att den blå blir klämd och omöjligen kan komma ut. Föraren kliver ur, låser dörren och går visslande därifrån.
Idiotdjävel.
[...] Förut var allting så enkelt. Saker rann av mig. Men nu har de börjat lämna ekon och jag ser saker jag inte såg tidigare. Fula saker. Saker som stör mig.
Irritationen tar överhanden och driver Marcus att börja bryta fler och djupare normer.
Han säger åt en gammal klasskamrat att det är ingen idé att “ta en fika”, för de har inget gemensamt. Han plockar upp en kvinna som tränger sig i en kö och bär henne sparkande till slutet av kön. Marcus märker efter dessa incidenter att han känner ingen skam, ingen inre konflikt trots de djupt rotade tabun de innebär. Finns det en gräns? När börjar jag känna något? Och vad behövs för att alla djävla idioter ska skärpa sig?
Marcus drar ut i Göteborg på ett personligt korståg mot idioterna, för att få dem att skärpa till sig. Han blir en hämnare, beväpnad med slagträ och orubblig övertygelse om hans rätt att döma och straffa.
Vigilante är en mattsvart thriller om våra mörka tankar och den irritation som präglar en storstad. Precis som i Andreas Romans utmärkta fantasyböcker är människan komplex och egoistisk, inte god eller ond.
Denna bok rekommenderas varmt, och är fantasy din tekopp så läs även Drakväktare, Dräparen och Demonen.
Liknande recensioner:
Skördedrottningen - Andreas Marklund
Det är vår bestämda uppfattning att om ingenting görs nu kommer det att vara för sent - Andreas Malm
Med skälvande tårar: en roman om ett brott - Sjón
Roma: en roman om den odödliga staden - Steven Saylor
Armand V. Fotnoter till en outgrävd roman - Dag Solstad

