bokbloggen.com

Precis som Selma Lagerlöf berättar om Sveriges geografi med sagans hjälp i Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, berättar Axel Klinckowström på samma vis om evolutionen i Sagor om förvandlingens lag. Den första sagan handlar om Ming, lungfisken som börjar dra in luft i sin simblåsa, den andra om en av hans ättlingar, Tass, som börjar använda sina femstrålade fenor till att gripa med. Sedan får vi träffa Kvack, som går i land, och så fortsätter det ända fram till Brand, som blir människa när han erövrar hemligheten med elden. Man kan säga att sagorna slutar där Barnen Hedenhös tar vid.

Mellan alla dessa sagor förflyter hundratusentals eller miljoner år, och även om de handlar om de mest olika varelser, är de alla ändå besläktade med varandra. Även om man inte kan ta något i boken för sanning så ger sagorna en ökad förståelse för hur vi och hela planeten sakta utvecklats med tiden.

Sagorna är spännande då de alla handlar om överlevnad. Varelserna i berättelserna måste förändras för att kunna överleva utifrån de nya förutsättningarna i världen, och vi lär oss att man med hjälp av hjärnan kan segra även över en mycket större och starkare fiende. Det tråkiga i boken är att det alltid är hannarna som kommer med initiativet till förvandlingen. Det är först i den sista berättelsen en hona, Brands fru Flamma, verkligen hjälper till.

Klinckowström skriver på ett underhållande och intresseväckande sätt, men använder ofta långa och invecklade meningar, vilket jag hoppas inte avskräcker de unga läsare boken är ämnad för. För den som börjat läsa längre böcker på egen hand och tycker det är roligt med naturvetenskap och historia i skolan (eller om man vill uppmuntra någon till att intressera sig mer för det), är det här en perfekt bok. Eller faktiskt för vem som helst som är sugen på att läsa om sagor från en svunnen tid.