bokbloggen.com

Så länge jag kan minnas har varje naturprogram avslutats med en dyster förutsägelse om hur de aktuella djurens livsmiljö hotas av människans utbredning och rovdrift på miljön. Detta oavsett om programmet har handlat om elefanter eller om koraller.

Men elefanter och koraller finns någon annanstans. Man förfasar sig och ger kanske ett bidrag till världsnaturfonden eller till trädplantering i regnskogen, sedan skakar man olustigt på huvudet och tänker på något annat.

Idag är det inte bara elefanterna som är hotade. Mänsklighetens livsvillkor står på spel. Ingen kan ha missat debatten och diskussionerna kring den globala uppvärmningen och klimathotet. Al Gores föreläsningar, film och bok för ut vad forskarna har vetat länge. Om vi fortsätter att överutnyttja jordens resurser och tillåter koldioxidutsläpp i nuvarande omfattning, så kommer det att få katastrofala följder.

Det här är inte en bok som man sträckläser från pärm till pärm. Den kräver en paus då och då för att läsaren ska hinna hämta andan och smälta alla skrämmande fakta. Detta trots att den är skriven i korta stycken och full av bilduppslag och illustrationer. Faktaspäckade sidor blandas med personliga berättelser ur Al Gores liv som politiker och privatperson.

Mycket av kritiken i boken riktar sig till USA som fortfarande vägrar skriva under Kyoto-avtalet. Istället ägnar sig lobbyister åt att försöka sprida tvivel om de sammanhang som står klara för världens forskare. En sådan lobbyist för oljebolagen blev stabschef för Vita Husets Miljöråd så sent som 2001.

En obekväm sanning är en obekväm bok. Det krävs att man tar sig till bokens sista fjärdedel innan det positiva budskapet kommer. Vi kan göra något åt saken. Vi kan stödja politiska beslut som påverkar miljön i positiv riktning. Vi kan genom egna medvetna val av konsumtion påverka hur världen kommer att se ut för våra barn och barnbarn. Det är sent, men det är inte för sent.