Rain: Ingen utväg - Barry Eisler
tisdag, 31 juli 2007 av Henrik
John Rain är japan-amerikan och yrkesmördare. Tillsammans med krypskytten ”Dox” har han ett uppdrag från israeliska underrättelsetjänsten Mossad att mörda en avhoppad israel. Operationen går snett och Mossad vänder sig mot Rain, bl.a. via hans vän och älskarinna agenten Delilah. Rain vet inte vem han kan lita på och hemsöks också av skuldkänslor inför sitt yrke.
Detta blir aldrig särskilt intressant. För det mesta berättas agenthistorien ur Rains jag-perspektiv och det saknas flyt i läsandet. Även actionscenerna är väldigt analyserade.
Han släppte taget om pistolen och vände sig om för att fly, men utgångshastigheten på en kula från en trettioåtta är drygt tvåhundrafemtio meter i sekunden. Eftersom jag nu befann mig mindre än sju meter från honom nådde den kula som jag avlossade honom på ungefär en fyrtiondel av en sekund. Vilket visade sig vara något snabbare än han kunde flytta sig ur vägen.
Rains grubblande kring sina uppdrag känns inte trovärdigt och varför måste dessa agentdeckare alltid ha så stereotypa karaktärer? Huvudrollen är ensamvarg med många förmågor, hans kvinna är snygg och smart och partnern en utåtriktad man som kan skärpa sig när det gäller. Tillsammans är de efter en skurk i stort sett utan samvete… Förutsägbart var ordet.
Eisler är själv gammal CIA-agent och har säkert mycket på fötterna när han skriver om Rain. Det märks att han besitter en del kunskaper om kampsport, agentverksamhet, Asien, vapen, förhörsteknik m.m. Ändå lyckas han inte omvandla detta till en spännande läsupplevelse. Boken känns som det filmmanus som det ska bli så småningom, då kanske det också blir lite fart i denna sega actionhistoria?
Liknande recensioner:
Mig äger ingen - Åsa Linderborg
Ingen tar skit i de lättkränktas land - David Eberhard
[...] har också skrivit en recension om den här boken. Han är ytterligare en person som inte fattat grejen med Rain-serien. Meningen är att det ska [...]
Tycker tyvärr du är helt fel ute när det gäller Rain. Din beskrivning av boken är väldigt oklingande på vad den faktiskt går ut på, på något sätt känns det som du missuppfattat hela grejen med “Rain”-serien.
För mig är känslan som Eisler förmedlar fruktansvärt förtroendeingivande. Miljöbeskrivningarna får en att drömma sig iväg och det hela känns betydligt närmare den verkliga världen än annan random action där det helt saknas känsla och djup i platser och miljöer, något som Eisler har fångat klockrent.
Kalla det förutsägbart, kalla det segt, jag tror bara du har missuppfattat det här och skapat dig en negativ spiral som följer dig genom boken. Tyvärr för din del lär jag säga.
MVH:
http://martinbirkeldh.wordpress.com/2007/09/09/rain-ingen-utvag-killing-rain/feed/
Det är möjligt att det finns en “grej” med Rain-serien som jag inte uppfattar, men i så fall uppskattar jag inte den grejen. För mig saknades trovärdigheten även om den är närmre än annan action. Stereotypa karaktärer tilltalar mig inte heller, medvetna eller ej. Men man kan väl konstatera att det finns andra som uppskattar Rain-serien och nu överlämnar jag åt dem att bedöma Eislers böcker. Jag gjorde ett försök och blev inte övertygad.
Tack för inläggen, recenserande av böcker är ju högst subjektiv och jag tar gärna emot andras synpunkter på recensionerna!