bokbloggen.com

Det är äntligen dags för Erica att börja jobba på sin nya bok. Patrik ska vara hemma med Maja och hon riktigt längtar efter att få sätta igång och skriva igen. Dessutom har hon hittat ett par av sin bortgångna mammas dagböcker från krigstiden som hon ska börja läsa när hon känner sig redo.

Men så mördas en gammal man i samhället och Patrik har lite svårt att hålla sig borta från fallet trots pappaledigheten. Erica blir först sur men sedan upptäcker hon ett samband mellan den döde mannen och hennes mammas gamla dagböcker kan hon inte låta bli att själv börja nysta i det. Långsamt rullar en hemsk historia upp, en historia där Ericas mamma Elsy är en av huvudpersonerna och Erica tvingas inse att den mamma hon upplevt som kall och avståndstagande kanske trots allt haft sina skäl.

Camilla Läckberg böcker är lättlästa eftersom hon skriver om vanliga människor på ett ovanligt bra sätt. Vilket i sin tur troligen beror på att hon är vanlig och tycker det är okej att leva svensson-liv. Hennes karaktärer är som dina polare och småstadslivet i böckernas Fjällbacka känns genuint och äkta. Hon skapar en spännande, inte allt för komplicerad story som hon ger så pass många ledtrådar till att man nästa, nästan lyckas räkna ut hur det hör ihop. Ett pålitligt recept helt enkelt och jag rekommenderar Tyskungen till alla som gillat hennes tidigare böcker.

När tvivlet har fått fotfäste börjar tilliten vittra. Eric som har ett bra liv med jobb och familj drabbas av starka tvivel på sig själv, sin familj och sin omgivning. Hans femtonårige son Keith misstänks ha något med åttaåriga Amys försvinnande att göra eftersom han satt barnvakt hos henne samma kväll. Hur reagerar man som förälder när ens barn, som man tror att man känner, kanske är en förövare? Allt är kanske inte så bra som det verkar och så småningom letar man efter andra gömda fel i tillvaron. Erics perfekta förhållande med frun Meredith får också utstå påfrestningar när polisen kommer på förhör.

Där tvivlet gror är en sådan bok där man vet att man är på väg mot en okänd katastrof. Den är berättad i dåtidsperspektiv av Eric som ser tillbaka. Han berättar om dagarna när Amy försvann, men också om sin uppväxt där mamman dog i bilolycka och systern av hjärntumör. Pappan får ta skulden när Eric gör upp med vad som hände hans familj, men det kanske inte heller är som det verkar? Spänningen byggs upp för läsaren som vet att något hemskt kommer avslöjas. Deckarhistorien i sig är egentligen inte originell och är inte heller det som utgör den största oron. Istället följer man en familj som sakta faller sönder i en kedja av händelser.

Allt är inte alltid som man tror. Slutet på denna historia är inte heller så lyckligt, vilket man förstår redan från början så det är ingen spoiler att skriva det i en recension. Som läsare får man reflektera kring livet tillsammans med Eric, vilket gör upplevelsen något djupare än när man läser vanliga deckare.

Det jag tidigare lärt mig om den franska drottningen Marie Antoinette var att hon var mycket illa omtyckt, sade att folket borde äta bakelser om de inte hade bröd, och att hon giljotinerades under den franska revolutionen. Men det finns, naturligtvis, så mycket mer.

14 år gammal skickades Marie Antoinette hemifrån Österrike för att gifta sig med den blivande Louis XVI. Fem år senare blev de krönta till kung och drottning av Frankrike. Folket älskade och hyllade dem som gudar. Tyvärr var ingen av dem särskilt lämplad att regera, i unga år var Marie Antoinette mest intresserad av fester och att spela kort, kungen av att äta och jaga. De mognade med åldern, men blev samtidigt med åren symboler för orättvisorna i samhället, de levde i överflöd i sina stora slott medan folket gick hungrigt. Till slut visade hatet för regenterna inga gränser, de tillfångatogs och hölls fågna mot sin vilja i flera år och avrättades till slut som landsförrädare.

Det är en otroligt intressant berättelse, dels om hur en barnslig flicka växer upp till mogen kvinna, dels om hur respekten och dyrkan av en kung och en drottning kunde förändras till hat under bara 20 år.

Antonia Fraser har lagt fem år på den här boken, och det märks. Läs!

Ibland är det roligt att fundera över hur saker och ting hänger ihop. Den enklaste förklaringen är kanske inte alltid den rätta. Orsak och verkan är inte alltid så självklara.

Den amerikanske ekonomen Steven D. Levitt betraktar fenomen som man kanske inte vanligtvis förknippar med ekonomisk forskning. I boken Freakonomics är det inte nationalekonomi som utreds utan istället varför knarklangare bor hemma hos sina mammor och hur Ku Klux Klan tappade fart och började bryta samman när deras hemliga lösenord helt plötsligt började dyka upp i ett radioprogram för barn.

I USA har boken blivit mycket diskuterad och en del av Levitts slutsatser har fått utstå hård kritik. Tanken att legalisering av aborter skulle vara den viktigaste orsaken till att brottsligheten har minskat drastiskt, faller naturligtvis inte i god jord hos konservativa befolkningsgrupper.

Det här är en bok som vinner på att läsas ganska långsamt. Ett kapitel i taget. Riktigt intressant blir det när man börjar fundera över saker som man normalt tar för givna. Är de verkligen sanna? Visst borde det vara bra att läsa högt för sina barn och ta med dem på museum? Det borde väl påverka barnen på ett positivt sätt? Att det är mycket farligare att åka bil än att flyga har tröstat många flygrädda. Men är det verkligen sant?

Om bokens slutsatser är korrekta är svårt för en lekman att bedöma. Kanske är det inte heller så viktigt. Vad den erbjuder är perspektiv och en uppmaning till att inte ta vedertagna sanningar för givna. Det räcker långt och ger dessutom intressanta saker att diskutera på kafferasten, när man är färdig med att klaga på vädret.

Afghanistan har stått i världens blickfång sedan flera decennier tillbaka. Många har använt det fattiga landet som en spelbricka för sina egna syften, från Sovjet och USA till de fundamentalistiska studenterna, talibanerna. Befolkningen har fått vänja sig vid krig och armod. De som har drabbats allra hårdast är kvinnorna och det är de som står i centrum i Tusen strålande solar.

Huvudpersoner är 15-åriga Mariam, som har vuxit upp som utstött “oäkting” med sin mor i en hydda utanför Herat, samt Laila som är tio år yngre. Deras liv börjar flätas samman när Mariam gifts bort till trettio år äldre Rashid, som bor granne med Lailas familj i Kabul. Drömmarna som båda kvinnorna har om kärlek, utbildning och ett bättre liv grusas i takt med att våldet och förtrycket, både från maken och samhället, trappas upp. Hoppet hålls genomgående upp av barnen. Hosseini, som själv är uppvuxen i Kabul men boende i USA, förmedlar en känsla av tillit till kommande generationer.

Vill man veta mer om Afghanistan, både dess historia, kultur och hur människor lever, är boken lysande. Det är en smärtsam läsning då huvudpersonerna utsätts för många svåra prövningar. Man drabbas verkligen av en insikt om hur det kan vara att leva som kvinna i ett fattigt manssamhälle utan att kunna påverka sitt eget liv. Å andra sidan är verkligheten inte svartvit, många män uppmuntrar sina döttrar till framgång. Man får dessutom en större förståelse för hur extrema idéer kan få fotfäste när vardagen domineras av våld, fattigdom och kaos.

Först och sist är ändå Tusen strålande solar en gripande skildring av Mariams och Lailas liv. Egentligen är varken storyn eller beskrivningen av Afghanistan så ny, men boken tar andan ur en.

När man hör titeln så tror man direkt att detta ska vara någon sorts sexinstruktionsbok men så är faktiskt inte fallet. Detta är en blogg (www.girlwithaonetrackmind.blogspot.com) som har getts ut i bokform. Eftersom bloggen är anonym så är Abby Lee ett pseudonym.

Hennes blogg handlar om sig själv och hennes tankar och erfarenheter av sex och det gör ju då också självklart denna bok med. Man får följa hennes (sex)bravader under ett år.  Det används många mindre vackra ord i denna bok, och om man är känslig och blir generad av att läsa och prata om sex så ska du INTE läsa denna bok.

Abby Lee skriver med glimten i ögat , och det är en väldigt trevlig bok att läsa om man inte är känslig. Men vi som är inte är känsliga blir generade ändå utav hennes språk.  Jag rekommenderar att man inte läser denna bok utanför hemmets väggar eftersom du då varje gång är tvungen att förklara att detta Inte är en sexinstruktionsbok och det kan bli lite lätt pinsamt.  Läs denna bok om du tycker om sex, gillar böcker i dagsboksformat och om du läser bloggar på internet.

Det är en märklig känsla att först längta efter en bok så mycket och sedan knappt vilja börja på den. För om man börjar på den betyder det att den snart tar slut. Men de senaste tio dagarna har jag då slutligen gjort det – lyssnat på den allra sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows som ljudbok.

Jag erkänner: jag älskar Harry Potter! Jag älskar hela trollkarlsvärlden där man kan laga mat (och diska!) genom bara en viftning med trollspöet, där människor på fotografier vandrar in och ut ur bilderna och där man bara kan säga “lumos” om det är lite för mörkt någonstans. Jag vill gå på Hogwarts, jag vill komma på middag hemma hos den härliga familjen Weasly och jag vill lära mig att spöktransfereras. Mest av allt vill jag inte att magin ska ta slut, jag vill inte att JK Rowling ska sluta skriva för jag vill inte sluta uppleva Harry Potter och alla hans underbara vänner. För det är så, man läser inte Harry Potter-böckerna, oavsett ålder och bakgrund så lever man dem, sida för sida, bok efter bok.

Nu är det alltså slut och det är supersvårt att skriva en recension utan att avslöja något. Men i korta drag så är det nu öppet krig. Inget mer lalla runt på Hogwarts ett helt läsår innan det blir action och Voldemort-konfrontation, här är det ett jämnare och högre tempo från början. Harry är ingen skolpojke längre och han vet att det inte går att skjuta upp saken, han har ett uppdrag att utföra och det måste göras NU, hur farligt och otäckt det än är. Vid hans sida finns, som alltid, Ron och Hermione men är de verkligen beredda att riskera livet för att krossa Lord Voldemort? Vänskapen sätts på hårda prov när jakten på horrokruxerna och Voldemort blir allt mer intensiv och inte bara Harry, Hermoine och Ron svävar i livsfara utan alla de håller kära. Harry vet att det bara finns ett sätt att få slut på mardrömmen men är han redo?

I den mörkaste och hemskaste boken i serien av sju tar JK Rowling livet av flera kända karaktärer. Hon drar tydliga paralleller till nazismväldet och hon låter oss lära känna flera personer ännu närmare. Jag tycker hon är en fantastisk författare som får ihop alla lösa trådar på ett imponerande sätt (för inte fasen hade hon tänkt skriva sju böcker när hon till sin förvåning fick den första publicerad) och hon beskriver Harry, mitt emellan pojk- och vuxenstadiet, nedtyngd av ett alltför tungt ansvar helt suveränt..

Jag ger boken högt betyg och rekommenderar den självklart till alla Harry Potter-fans. Hatten av för JK Rowling och den fantastiska bokskatt hon försett oss med.
Nu ska jag se fram emot återstående filmer.

Edward Glyvers bekännelse börjar med ett mord på en främling. Han övar sig inför hämnden på sin svurne fiende, författaren Phoebus Daunt. Glyver är sedan skoltiden, då han och Daunt var vänner, besatt av att sätta dit den ganska kända och framgångsrika författaren. Enligt Glyvers berättelse är Daunt orsaken till att både karriären och kärleken förvägrats honom.

”Mörkrets väg” är en klassisk brittisk roman. Gillar man 1800-talets viktorianska miljöer med fina herrar och damer från tjusiga ställen på landsbygden, blandat med Londons smutsiga gator och ljusskygga verksamheter, hamnar man helt rätt i denna bok. Den jämförs på baksidan med Dickens. Det finns säkert en del likheter, men idag känns en roman av denna sort troligen mindre nyskapande än när Dickens verkade. Förvecklingarna är ganska förutsägbara men beskrivningarna av karaktärerna och miljöerna håller rätt bra.

När Glyvers mor dör och lämnar efter sig dagböcker, brev m.m. inser han att modern dolt viktiga saker om hans härkomst. Han tar under pseudonym kontakt med en advokatbyrå som modern tidigare har anlitat och får av dess ägare, Tredgold, en anställning. Tack vare den kan han fortsätta forska i omständigheterna kring sitt förflutna. Samtidigt närmar han sig Daunt, vars välgörare baron Tansor är klient hos byrån. Så småningom flyter dessa uppgifter ihop och han inser möjligheten att kunna skaffa sig stora fördelar genom detta. Naturligtvis ökar hans besatthet av detta och det faktum att han träffar sin stora kärlek i Evenwood där Tansor bor.

Sens moralen i boken kan nog sägas vara att om man drivs av hämndbegär slutar det sällan lyckligt. Naturligtvis finns det stora inslag av kärlek, svek, passion och död i berättelsen. Det är som sagt ett försök att skriva en klassisk brittisk roman. Det är inte alltid så fängslande och kanske lite långtradigt ibland, men emellanåt också hyggligt bra underhållning.

Böcker av den här sorten, chicklitt, är lite som chips: smarrigt men ganska onyttigt och ju mer man äter/läser, desto mer vill man ha. Man blir glad av chicklitt men samtidigt generad eftersom huvudpersonerna i böckerna nästan utan undantag gör bort sig rejält gång på gång.

I den här boken får man träffa Becky som jobbar på en finanstidning men egentligen inte har någon stenkoll på ekonomi. Eller ja, hon är så klart en bra journalist och vet hur det ska vara, rent teoretiskt men i praktiken är det värre. Inte för att hon har problem eller så, hon gillar att shoppa helt enkelt, vilken tjej gör inte det liksom och inte är det hennes fel att lönen är så dålig faktiskt.

Tur att det finns kredit. Och schyssta bankkillar. Plus lite mer kredit. För alla vet ju att man liksom tjänar pengar på att handla på rea. Faktiskt. Och vissa saker bara måste man ha, även om de kostar lite. Det kan vara värt att inte kunna svara i telefon eller kunna öppna posten en period. För även bankmäns tålamod kan visst ta slut upptäcker Becky  och  plötsligt befinner hon sig i en ruskig knipa…

Mer stereotyp chicklitt än så här kan en bok nog inte bli och emellanåt är Becky så pinsam och korkad att jag mår dåligt. Dessutom är vissa delar av boken helt osannolika så klart. Men jag läser ändå vidare, maniskt, så fort jag får en chans, för boken är medryckande och charmig på något märkligt sätt och jag kommer definitivt att läsa Kinsellas nästa bok också. Om jag har råd, hahaha.

En av mina nya bekantskaper går för det mesta runt med mp3-hörlurar i öronen och lyssnar på inspelningar om personlig utveckling, har ett sånt där muskelträningsband runt magen och ett stort leende över läpparna. Varje morgon och kväll skriver han ner sina mål han har livet, och varje dag är ett steg närmare för att att nå dem. Hur orkar han?

När han erbjöd mig att läsa en av hans böcker om personlig utveckling, kunde jag inte låta bil att läsa den för att se vad det var för något. Jag har inte läst mycket sådana böcker tidigare, men den här boken är helt klart läsvärd!

Anthony Robbins är en framgångsrik konsult i personlig utveckling och hjälper människor att hitta motivationen till att nå sina mål. I den här boken (han har skrivit fler, tjockare böcker för den som känner sig manad) använder han sig av konkreta exempel på hur man når framgång, som sig själv eller andra framgångsrika människor, men inte på ett sätt så att man känner sig ungerlägsen, utan med en “du kan också!”-attityd. Och enligt Robbins börjar alla framgångar med ett beslut, och du kan ändra ditt liv när du vill. även om du inte tar in allt som står i boken, kommer säkert något att fastna, och efter det är det omöjligt att inte se på saker på ett mer positivt sätt.

Boken är full av tips och peppning, och absolut värd att läsa. Att den dessutom är så kort och lättläst gör att det egentligen inte finns en enda anledning att låta bli att läsa Några ord från en vän.