En shopaholics bekännelser - Sophie Kinsella
fredag, 10 augusti 2007 av Maria
Böcker av den här sorten, chicklitt, är lite som chips: smarrigt men ganska onyttigt och ju mer man äter/läser, desto mer vill man ha. Man blir glad av chicklitt men samtidigt generad eftersom huvudpersonerna i böckerna nästan utan undantag gör bort sig rejält gång på gång.
I den här boken får man träffa Becky som jobbar på en finanstidning men egentligen inte har någon stenkoll på ekonomi. Eller ja, hon är så klart en bra journalist och vet hur det ska vara, rent teoretiskt men i praktiken är det värre. Inte för att hon har problem eller så, hon gillar att shoppa helt enkelt, vilken tjej gör inte det liksom och inte är det hennes fel att lönen är så dålig faktiskt.
Tur att det finns kredit. Och schyssta bankkillar. Plus lite mer kredit. För alla vet ju att man liksom tjänar pengar på att handla på rea. Faktiskt. Och vissa saker bara måste man ha, även om de kostar lite. Det kan vara värt att inte kunna svara i telefon eller kunna öppna posten en period. För även bankmäns tålamod kan visst ta slut upptäcker Becky och plötsligt befinner hon sig i en ruskig knipa…
Mer stereotyp chicklitt än så här kan en bok nog inte bli och emellanåt är Becky så pinsam och korkad att jag mår dåligt. Dessutom är vissa delar av boken helt osannolika så klart. Men jag läser ändå vidare, maniskt, så fort jag får en chans, för boken är medryckande och charmig på något märkligt sätt och jag kommer definitivt att läsa Kinsellas nästa bok också. Om jag har råd, hahaha.
Liknande recensioner:
En shopaholic i New York - Sophie Kinsella
Lättläst, fort glömt.
Jag tyckte den var riktigt bra och rolig… man kunde nog känna igen sig i vissa saker. mycket bbra bok. rekomenderar stark
jag tycker man kommer i håg allt i boken!
Åh herregud vad irriterad jag blev på becky. hade hon vart verklig hade jag bara velat sprypa henne med hennes märkes scarfe
haha. men andra halvan av boken var bra