bokbloggen.com

Edward Glyvers bekännelse börjar med ett mord på en främling. Han övar sig inför hämnden på sin svurne fiende, författaren Phoebus Daunt. Glyver är sedan skoltiden, då han och Daunt var vänner, besatt av att sätta dit den ganska kända och framgångsrika författaren. Enligt Glyvers berättelse är Daunt orsaken till att både karriären och kärleken förvägrats honom.

”Mörkrets väg” är en klassisk brittisk roman. Gillar man 1800-talets viktorianska miljöer med fina herrar och damer från tjusiga ställen på landsbygden, blandat med Londons smutsiga gator och ljusskygga verksamheter, hamnar man helt rätt i denna bok. Den jämförs på baksidan med Dickens. Det finns säkert en del likheter, men idag känns en roman av denna sort troligen mindre nyskapande än när Dickens verkade. Förvecklingarna är ganska förutsägbara men beskrivningarna av karaktärerna och miljöerna håller rätt bra.

När Glyvers mor dör och lämnar efter sig dagböcker, brev m.m. inser han att modern dolt viktiga saker om hans härkomst. Han tar under pseudonym kontakt med en advokatbyrå som modern tidigare har anlitat och får av dess ägare, Tredgold, en anställning. Tack vare den kan han fortsätta forska i omständigheterna kring sitt förflutna. Samtidigt närmar han sig Daunt, vars välgörare baron Tansor är klient hos byrån. Så småningom flyter dessa uppgifter ihop och han inser möjligheten att kunna skaffa sig stora fördelar genom detta. Naturligtvis ökar hans besatthet av detta och det faktum att han träffar sin stora kärlek i Evenwood där Tansor bor.

Sens moralen i boken kan nog sägas vara att om man drivs av hämndbegär slutar det sällan lyckligt. Naturligtvis finns det stora inslag av kärlek, svek, passion och död i berättelsen. Det är som sagt ett försök att skriva en klassisk brittisk roman. Det är inte alltid så fängslande och kanske lite långtradigt ibland, men emellanåt också hyggligt bra underhållning.