bokbloggen.com

Ibland kommer man över riktiga små pärlor av böcker, man kan läsa många böcker som är halvdant bra men det säger inte WOW, så i helgen när jag ramlade och stukade foten så plockade min sambos syster fram Tusen små bitar och sa: Läs den, den är jätte bra. Eftersom jag är en bokmal så kastade jag mig över den.

Boken handlar om James Frey som en dag vaknar upp i ett flygplan, han kommer inte ihåg hur han hamnade där, vem han är, eller varför hela hans ansikte är sönderslaget. Så börjar historien. James Frey visar sig vara beroende av alkohol och narkotika och vid 23 års ålder blir han till slut inlagd på ett behandlingshem mot sin vilja. Man får följa hans dagar på behandlingshemmet, hans känslor och hans tankar om livet, alkoholen, kärleken och mycket annat.

Denna bok är fantastisk och den hamnar direkt bland min lista av favoritböcker, jag är inte säker på om boken är en självbiografi eller om författaren bara använde sitt namn för enkelhetens skull, den är hur som helst superbra. Man får verkligen följa med in i huvudpersonens innersta tankar och känslor och man kan knappt lägga ifrån sig boken förrän man har läst ut den.

Hela boken är fylld med citat som man skulle kunna plocka ut, enkla och raka, men jag väljer ut denna bit och avslutar recensionen så.

Jag lägger på och drar ett djupt andetag och stirrar ner i golvet. Min mamma och pappa är i ett hus i Michigan som jag aldrig har sett och mamma gråter och pappa försöker trösta henne och deras hjärtan är brustna och de vill komma och träffa mig och försöka hjälpa mig och jag vill varken ha dem här eller deras hjälp. Mamma gråter därför att hennes son är en alkoholist och en knarkare och en brottsling. Pappa försöker trösta henne. Jag har krossat deras hjärtan. Jag stirrar i golvet.

Stephen King är skräckförfattaren som alltmer börjar accepteras i lite mer vida litterära kretsar. Härom året fick han till exempel ett prestigefyllt pris för sitt bidrag till amerikansk litteratur, vilket i och för sig inte var helt okontroversiellt. Med Lisey berättelse kommer han troligen än mer bli uppskattad som författare. Det är en underbar historia om kärlek, saknad, sorg, skräck och inspiration.

Lisey Landon är änka efter författaren Scott och berättelsen tar sin början när hon städar ur hans arbetsrum. Idén till boken fick King i samband med att han nästan blev ihjälkörd av en bil som kördes av en påtänd man. När han kom hem efter olyckan märkte han hur hans fru Tabitha hade städat i Kings arbetsrum. King har själv åtskilliga gånger påpekat att Scott och Lisey inte är han själv och Tabitha. Ändå kan man inte hjälpa att man funderar över hur mycket som är hämtat från deras relation. Lisey hittar en “bool”, en sorts skattjakt, som Scott lämnat efter sig. Det leder till en nostalgitripp där deras händelserika tid tillsammans repeteras. När Lisey tänker tillbaka på sitt liv med Scott, känns det oerhört personligt eftersom man får ta del av deras allra intimaste stunder. På det viset kan man också mycket påtagligt känna Liseys sorg.

Samtidigt som Lisey minns och bearbetar sorgen efter Scott har hon två andra problem. Hennes syster som har en psykisk sjukdom hamnar i ett katatoniskt tillstånd och behöver hjälp som bara Lisey kan ge. Dessutom har en fanatisk beundrare till Scott börjat hota och trakassera henne, vilket bidrar till en krypande spänning i boken. För att klara av att hantera allt i sitt liv tar Lisey hjälp av den parallellvärld som Scott presenterade för henne och som han kallade Boo’ya Moon. Det är naturligtvis ingen King-berättelse utan en del övernaturligt. Ibland kan trovärdigheten i denna andra värld kännas som ett gränsfall. Men som symbolisk värld fungerar den utmärkt, eftersom den innehåller mycket av de erfarenheter som människor bär med sig. Scott förklarar att han hämtar sin inspiration och sina berättelser i denna värld och för de som kommer dit känns det som en underbar plats. Naturligtvis bor det också monster i denna värld som man måste kämpa mot, kanske en symbol för de mer vardagliga prövningar och den ångest man kan uppleva i vår vanliga värld.

Liseys berättelse är kanske Kings bästa bok hittills och ligger i alla fall på min topp-5-lista. Då har jag läst det mesta som han har gett ut. Det var en känslomässig berg-och-dalbana på drygt 500 sidor.