bokbloggen.com

När man vill läsa om Kina brukar man hitta två sorters böcker: reseguider med sammanfattningar om historia och geografi plus en oändlig massa sidor om hotell och restauranger skiftande prisklasser eller tunga, sövande historieböcker med så mycket politik i att man blir yr. Jag blev därför alldeles salig när jag fick låna ”I mittens rike” av en bekant för den här boken är alldeles lagom.

Björkstén bor och jobbar i Kina sedan många år och skriver ur en svensk persons synvinkel på ett lagom lättsmält och medryckande sätt. Han får ett kapitel med titeln Ekonomisk liberalisering att faktiskt vara intressant, även för mig som i vanliga fall i det närmaste får utslag av sådana uttryck. Det är kortfattat, innehållsrikt och spännande. Dessutom älskar jag de gula rutorna där man får lära sig skojiga saker som att den största ordboken i Kina innehåller 47035 tecken (men den goda nyheten är att du bara behöver lära dig 5000 av dessa tecken för att kunna läsa en roman) och att siffran fyra betyder otur därför att dess uttal liknar ordet död.

Man känner sig bildad när man läst boken. Som om man verkligen fått en glimt av Kina, det riktiga Kina. Så jag rekommenderar den varmt till alla som är eller vill bli intresserade av Kina. Har man redan läst mycket om Kina kanske den däremot känns lite för enkel.

Detta är fortsättningen på En shopaholics bekännelser och boken tar vid där den andra slutade.

Livet leker för Becky! Hon har en gullig pojkvän, ett nytt, bra jobb, har betalt av sina skulder och tagit kontroll över sina kreditkort. Nu kan hon motstå en rea och vet att hon inte blir lyckligare av att köpa en massa saker. Hon har ett rikt liv ändå minsann. Fast ibland måste man ju köpa ett par nya skor tillexempel, alltså, för ett speciellt tillfälle. Som när pojkvännen bjuder med en på en minisemester på landet. Faktum är, att då man kan behöva två par. Plus kanske en kofta. Eller en kjol. Hm, bäst att köpa båda. Nu när Becky har koll på sin ekonomi kan hon ju unna sig saker ibland.

Därför kan hon också unna sig lite shopping när hon och pojkvännen åker till New York för att undersöka möjligheten till att jobba på andra sidan atlanten. Här upptäcker Becky  fenomenet outlets och med sina nya kreditkort i högsta hugg rustar hon sig för anställningsintervjuer med amerikanarna. Men saker och ting går inte alltid som man har tänkt sig…

Becky är fortfarande pinsam, som en Bridget Jones som bytt ut bantningen mot shopping ungefär, fast med färre svordomar och inte så knäppa föräldrar. Man skäms fortfarande över henne när hon gör bort sig och gång på gång råkar ut för de mest osannolika saker. Men samtidigt så sugs man in i den här lättlästa boken och vill ha mer, mer, mer. Kan alltså verkligen rekommendera den för lättsam läsning på stranden eller i hängmattan.

Det finns människor som vägrar att bli gamla. Somliga klär sig som tonåringar och hoppar bungyjump som sjuttioåringar. Sådan är inte Marie Sharp. Hon vill inte vara ung och stimulerad. För henne är fördelen med att bli gammal att det faktiskt äntligen är för sent. Hon behöver inte längre ha dåligt samvete för att hon inte har lärt sig något främmande språk. Nu när hon är gammal njuter hon av att slippa.

När Marie pensioneras från sitt arbete som bildlärare så börjar hon skriva dagbok igen. Det har hon inte gjort på femtio år, men nu tycker hon att det är dags att göra ett ordentligt försök igen. Fast frågan är vad hon ska skriva om. I den dagbok hon skrev som tonåring var varje sida fylld med meningen ”I love Archie”. Nu är hon fast besluten att lägga kärleksaffärerna på hyllan. Karlar leder bara till bekymmer. Om hon vill bli frustrerad och olycklig kan hon lika gärna försöka programmera sin video.

Det här är en rolig och mycket brittisk bok. Någon kritiker beskrev Marie som en vresig gammal Bridget Jones. Det ligger något i det. Det här är en dagbok skriven av en kvinna som var fullt upptagen med sex, droger och rock ´n roll på sextiotalet men som nu tvingas gå omkring i värsta fula, men bekväma, Ecco-pjucken. Men cykelhjälm tänker hon i varje fall inte ta på sig. Någonstans får man dra gränsen.

Läsaren får också bekanta sig med Maries samling av udda vänner av bekanta. Där finns hypokondriska Penny som vill boka en läkartid eftersom hon tror att hon har prostatacancer, paret James och Hughie, den unga franska inneboende Michelle, den läckre polske städaren Maciej, langar-Shelia, det nya barnbarnet Gene och förstås Archie som har blivit änkling. Allt i en trivsam blandning kryddat med brittiska sarkasmer som är som gjorda att citeras.

Lisey Landons man, den populäre författaren Scott Landon, dör och lämnar efter sig en stor saknad hos Lisey. Visst, allt var inte en dans på rosor alla gånger eftersom Scotts demoner plågade honom periodvis. Demonerna existerade inte bara i tanken, det vet Lisey eftersom hon följt med honom flera gånger till Booya-månen. Hon har till och med räddat honom därifrån, när begäret efter frid hållt honom kvar där.

Lisey städar i sin mans arbetsrum och får hjälp av sin syster, soon to be katatonisk. En litteraturprofessor vill inget hellre än att få se Scotts anteckningar och opublicerade verk, och råkar ofrivilligt rekrytera en galning som med våld ska pressa Lisey att ge bort Scotts material. Lisey brottas med sina minnen som vill komma upp till ytan, och Scott har placerat ut ledtrådar som ska hjälpa henne på traven.

Jag gillar Stephen Kings böcker när de handlar om grupper av människor i extrema, gärna övernaturligt kryddade, situationer. När gruppens olika karaktärer börjar destilleras fram ur vad som såg ut som en homogen samling människor är King i sitt esse, tycker jag.

Lisey’s berättelse är mer inåtvänd, med många minnen och flashbacks som är lite för lika för att jag inte ska börja blanda ihop dem. Det vinkas om flera händelser i parets gemensamma liv vars förklaring inte nås förrän mycket sent i boken, och jag har då tappat intresset för dem. Berättelsen föll mig inte alls i smaken, jag hade hellre läst Pestens Tid, Det, eller Shawshank Redemption en gång till.

Svensk flyktingfientlighet på 30-talet och idag. 1939 hölls ett möte för studenter i Bollhuset i Uppsala där ämnet för dagen var huruvida tio judiska läkare skulle släppas in i landet. Detta var en hjärtfråga för många studenter kan tyckas, eftersom deltagarantalet uppgick till 1500. Speciellt läkarstudenterna var oroliga för att deras framtida status kunde äventyras av denna medmänskliga handling, då landet ju skulle översvämmas av utländska läkare.

Juden Leiba Wolfberg försöker ta sig från Oslo in till Sverige, för att ha en större chans att överleva. Dessa två historier får i Djävulssonaten skildra svenskarnas inställning till judiska flyktingar under krigsåren. Paralleller dras också till dagens argument mot invandring.

Jag vill gärna tycka att Djävulssonaten är en bra bok men jag lyckas inte riktigt. Kalla mig kiosklitteraturvetare om du vill, men denna bok är långtråkig och föga medryckande.

Mänskliga mjukdjur. Amberville är en svensk debut och i rollerna ser vi diverse mjukdjur av olika slag. Teddybjörnar och tygtigrar såväl som pingviner och ormar.

Så här tänkte jag när jag läste vad boken handlar om: “Jaha, mjukdjur som ska göra precis samma sak som människor. Vara elaka och perversa för att först chocka och sedan skänka insikt om att så agerar människor varje dag utan att chocka någon. Oooh! (arkiv-x-musik).”

Men så är det inte i Amberville. Inte alltför mycket iallafall. Berättelsen handlar för det mesta om något helt annat, med en hel del inslag som bara fungerar med mjukdjur, så det är inte bara en ploj. Amberville är smart och underhållande. Jag rekommenderar den varmt.

Det första man möter i Hermanssons Musselstranden är en mycket poetisk miljöbeskrivning av en kvinna, Kristina, som paddlar kajak i gryningen. Jag blir först lite avvaktande eftersom jag föredrar ett mer direkt språk i böcker. Ganska snart upptäcker jag dock att språket är underbart när berättelsen om Ulrika och familjen Gattman rullas upp.

Ulrika forskar på folktro och vid ett besök på västkusten där hon tillbringade sina somrar dyker minnen från barndomen upp. På musselstranden som är en otillgänglig liten strand bland klipporna hittar hennes söner ett skelett. Hon tänker tillbaka på när hon träffade Anne-Marie Gattman och hennes stora familj. Det är slående hur väl Hermansson beskriver ett barns förtjusning i ett annat sammanhang. Man känner igen känslan av att träffa spännande människor och utan att vara medveten om det inte riktigt uppskatta det man har. När den lilla adoptivflickan Maja försvinner en midsommar visar det sig dock att det finns avstånd mellan familjemedlemmarna Gattman.

Kristina som läsaren möter i början av boken är en kvinna som drar sig undan social kontakt och lever i en stuga i närheten av Ulrikas sommarställe. Hennes historia berättas parallellt med Ulrikas och bär en annan prägel. Hon skapar sina egna bilder och verklighet i utkanten av andra människor liv, men spelar ändå en central roll i berättelsen.

Förutom den konkreta historien är Musselstranden en berättelse om vilka val man gör utifrån de erfarenheter man bär med sig, framför allt ifrån barndomen. Någon gång hinner minnena ikapp en och man vill veta mer om hur det egentligen var.