bokbloggen.com

Det här trodde jag inte fanns. Skräck på svenska. Riktig skräck med splattereffekter som får middagen att röra oroligt på sig i magen.

Jag är inte lättskrämd. Det var många år sedan jag läste något som gjorde mig mörkrädd. Men den här boken gjorde mig orolig för att somna. Jag ville inte för allt i världen drömma om det jag läste. För här slaktas det människor så det står härliga till. Det är tarmar, blod, spyor, maskar och kringslängda kroppsdelar på var och varannan sida. Det är äckligt, men effektfullt.

Frosseriet i kroppar som slits sönder, blod och kokande skinn hade lätt kunnat bli löjligt. Men det blir det faktiskt inte. Även om jag personligen tycker att det är lite för mycket. Det finns detaljer som jag tycker är mer skrämmande än rykande inälvor. Som när skogsägaren Åke Svensson kommer ut på en plats där hans skog har fällts som av en plötslig tromb. När han sakta och mödosamt lyckas ta sig till mitten av området finner han fem döda rådjurskid med avskurna halsar liggande i en cirkel på en platt sten. I mitten av cirkeln finns en liten pyramid av röda äpplen. Då blir det plötsligt riktigt kusligt istället för motbjudande.

Boken består av flera löst sammanhängande historier som beskriver vad som händer när helvetets portar öppnas mitt i det vardagliga Sverige. Kanske är det Martin som för förödelsen med sig. Martin som tillsammans med några andra turister fängslas av kinesiska soldater i Tibet under förevändningen att området de är på väg till är avspärrat på grund av en olycka. Och något verkar uppenbarligen ha hänt. Hur skulle annars den kedjade gamle tibetanske mannen plötsligt kunna sväva skrikande i luften samtidigt som insektsben skjuter ut ur hans kropp och fiskar forsar ut ur hans anus?

Det här påminner inte om någonting jag läst förut. Om boken hade skrivits av en amerikan och utspelat sig i USA så tror jag inte alls att jag hade uppskattat den. För mig är det just igenkänningen av det jag uppfattar som typiskt svenskt som gör att den här boken fungerar. När helvetet drabbar Vitmåla med sina få hus och ungar på trimmade mopeder så blir det för en stund nästan möjligt att tro på, trots ett absurt slaktande och blodskvättande. Jag sveps med och har jätteroligt när jag läser.

Riktig skräck på svenska. Bara det är ju värt en applåd.