bokbloggen.com

Denna bok ligger väl under genren samhällsdebatt eller liknande, men den kunde lika gärna stå bland skräcklitteraturen. Den handlar om mänsklighetens framtid på riktigt och det syns inte till någon Bruce Willis eller Stallone som kan rädda världen. Alla som har läst Al Gores En obekväm sanning känner igen sig. Detta är den fördjupade och kanske mindre optimistiska versionen.

Jag började läsa boken eftersom jag känner till Andreas Malm från min gymnasietid då han var politiskt engagerad på vänsterkanten. Att han fortfarande håller fast vid den sidan av politiken är tydligt i boken men han tappar inte i saklighet för det. Han refererar nutida forskning och gör en pedagogisk sammanställning av jordens utveckling från början (till slut?).

Boken är inte alldeles lättläst hela tiden, men Malm skriver med både humor och fantasi när han försöker förklara med mer konkreta liknelser.

Det tycks som om evolutionen i detta ögonblick betedde sig som en flicka som river ut alla leksaker på en gång, håller varje låda upp och ned, öser ut lego och playmo och bilar på golvet och sedan sysselsätter sig med bara tre eller fyra leksaker resten av kvällen. Alla andra ligger bortglömda.

Malm menar att forskningens stora miss från Darwin och framåt är att man har sett världen utifrån ett linjärt perspektiv där de små delarna har svaren. Nutida forskning visar snarare att världen är en totalitet där utvecklingen sker i skred eller hopp när utvecklingen har nått en kritisk punkt. Klimatet beter sig inte linjärt utan genom att livet påverkar miljön som i sig inverkar på livet i ständig återkoppling. Malms inledning om jordens utveckling är hissnande och av karaktären att man nästan blir religiös. Den mera dystra framtidsvisionen är skrämmande och det är nog meningen. Malm vill få oss att inse hur bråttom det är, att det faktiskt är vi själva och våra barn som lever vid den kritiska punkten.