bokbloggen.com

Ofärd är historieprofessor Harrisons första roman. Den handlar om Ulvbjörn Vamodsson från Borg i Östra Götaland som lever på 600-talet. Våld och skogens mörker är inget som skrämmer den udda Ulvbjörn och när äventyret i form av en sjöresa till frisernas land uppenbarar sig är han nyfiken. Han vill följa i spåren efter den legendariske Hugleik som härjade på kontinenten och återvände med skatter. I staden Frisaborg blir Ulvbjörn tillfångatagen som slav vilket han så småningom befrias från. Istället blir han som krigare en del av spelet mellan drottningar och stormän i Frankland.

Harrison har som motiv för romanskrivandet sagt att han ville kunna ljuga lite som omväxling. Han har prisats för sina (populär-) historiska böcker om bland annat medeltiden och digerdöden. Även om det naturligtvis är en påhittad historia märker man att det finns vetenskaplig grund bakom skildringen av slutet på folkvandringstiden. Det är en intressant presentation av hur människor levde, tänkte och trodde på 600-talet. Kulturkrockar, religiösa föreställningar, politiskt spel och sociala förhållanden skiljer sig naturligtvis från nutid och det speglas väl.

Ulvbjörn lever i en tid där blodshämnd är ett fullt rimligt sätt att skipa rättvisa på och dagens vän kan vara morgondagens fiende. I ett samhälle där plundring är en stor del i maktutövandet och ekonomin hittar han sin roll som hantlangare. Hans mörka sida som har drag av odjur gör sig påmind när han råkar ut för oförätter och drabbas av hämndbegär. Harrison har ett levande och bra språk som man känner igen från hans facklitterära böcker. Det är också språket och den historiska skildringen som är den stora behållningen av Ofärd. Historien om Ulvbjörn är i och för sig också ganska läsvärd men kommer kanske inte vara lika bestående i minnet.