bokbloggen.com

Denna tegelstensroman inleds med ett mord och slutar med att mördaren avslöjas. Men däremellan är det en Romeo och Julia-berättelse som utspelas i Damaskus och den lilla syriska byn Mala. I Mala ligger de stora släkterna Mushtak och Shahin i ständig fejd med varandra. Farid och Rana kommer från respektive släkt och förälskar sig i varandra. Den hederskultur som dominerar kärlekslivet i Syrien lägger dock många och stora hinder i vägen för dem.

Schami ville skriva en roman om alla varianter av kärlek som är förbjudna i Syrien, det land han lämnade på 70-talet. Även om Farid och Ranas förhållande står i centrum presenteras många olika relationer i deras släkt och vänskapskrets. Syrien är ett mångkulturellt land med många religioner, folkslag och politiska inriktningar som samsas innanför gemensamma gränser. I den hederskultur som präglas av en vilja att kontrollera sexualiteten går det att hitta många anledningar till att förhindra människor med olika bakgrund att träffas. En flickvän till Farids vän Josef uttrycker frustrerat angående förbjuden kärlek:

Muslimer och kristna kan slåss sida vid sida, göra affärer med varandra, sörja, festa, arbeta och dö tillsammans, men att de älskar varandra går absolut inte an. Och om det ändå är något par som gör det är svaret döden. Ingenting driver araberna mer konsekvent än just den principen.

Först får man en kanske lite väl lång presentation av Mushtaks och Shahins släktträd och historia. Därefter tar boken mer fart när berättelsen koncentrerar sig på kärleksparet. Både Farid och Rana råkar ut för många dramatiska händelser som prövar deras kärlek. Som kommunist lever Farid farligt och Ranas familj vill få henne bortgift till någon inom den egna kretsen. Farid har också ett komplicerat förhållande till sin far, Elias, som själv rymt för att kunna vara med sin kärlek, Farids mor Claire. Elias vill att Farid ska uppfylla faderns dröm om att bli teolog, vilket naturligtvis är svårt för Farid som inte är religiös.

Detta är en lång berättelse med många stickspår och karaktärer, som tur är finns släktträd för släkterna på insidan av bokens pärmar. Jag har ändå en känsla efter att ha läst ut boken att den gav en hel del. Bilden av arabvärlden som man ser i media är väldigt ensidig och här får man en mer komplicerad bild som utmanar de fördomar man har. Dessutom uppskattade jag att författaren lade till en liten redogörelse på slutet hur romanen kom till.