bokbloggen.com

Tänk om Dracula fortfarande levde? Historikern handlar om den unga tjejen vars far (de båda namnges inte i boken) har forskat i legenden om Dracula. Boken är faderns berättelse till sin dotter om hur han en dag fick en kuslig bok med tomma sidor och ett träsnitt av en drake, med ordet Drakulya skrivet under. Hans handledare vid universitetet visar sig själv ha en likadan bok och har försökt hitta den sanna historien kring den medeltida tyrannen Vlad III Dracul ”Pålspetsaren”. Rossi försvinner under mystiska omständigheter och huvuddelen av berättelsen är faderns och Rossis dotter Helenas sökande efter honom.

Historikern är naturligtvis en gotisk skräckroman som tar upp den klassiska Draculalegenden. Den är emellertid mycket mer än så. Det är i första hand en kärleksförklaring till böcker (gärna gamla sådana) och historiens berättelser. Alla karaktärer i boken är mer eller mindre historiker även om de utger sig för att vara något annat. Mycket av handlingen utspelar sig också i bibliotek, gamla arkiv och på historiska platser. Därför är det samtidigt en mycket allmänbildande bok där läsaren kan lära sig mycket om medeltiden, östeuropa, kalla kriget m.m. För mig som gillar skräck, historia och böcker var läsupplevelsen mycket givande. Jag tror dock att många kan tycka att boken är lite seg emellanåt och de drygt 600 sidorna känns ibland lite väl många.

Under tiden som historien kring faderns och Helenas sökande efter Rossi och Draculas grav nystas upp för dottern, försvinner fadern till ett kloster i Pyrenéerna. Först är det fadern själv som berättar i samband med deras gemensamma resor och senare får dottern ta del av brev som han lämnat efter sig till henne. Dottern följer i sin fars fotspår och får under tiden reda på mer om sin egen historia och hur Helena blev hennes mamma för att sedan försvinna från familjen. Upplösningen är inte så överraskande men ändå en nagelbitare.

I inledningen ger författaren sken av att Historikern är en sann berättelse och det stämmer nog kring många av de historiska berättelserna och personerna. I vissa fall är boken uppbyggd som en mer populärvetenskaplig historisk redogörelse med samtida källor. Samtidigt ger hon subtila ledtrådar som gör att man förstår att kommentaren är ett sätt att kittla läsarens nyfikenhet. Naturligtvis är legenden kring Dracula och vampyrer bara skrönor och vidskepelse, eller?