Den hemlige kocken - Mats-Eric Nilsson
söndag, 27 januari 2008 av Marika
Det är inte bara skräcklitteratur som kan få middagen att röra sig oroligt i magen. Sveriges duktiga skräck- och thrillerförfattare får ursäkta - men det här är absolut en av de otäckaste svenska böcker jag har läst. Och det är en bok som jag tycker att alla borde läsa.När jag gör paj så använder jag kanske tio ingredienser. När familjen Dafgård lagar paj så krävs det inte mindre än 52 ingredienser. Flera utav dem låter direkt giftiga. Vad sägs om karminsyra? Eller mono- och diglycerider av fettsyror? Smakar det verkligen bättre för att de har olika smakförstärkande ämnen bland ingredienserna?
Nej. Det smakar inte något vidare. Kanske skulle det smakat bättre om Dafgård hade använt riktiga råvaror istället? Men råvaror är dyra och kemiska ersättningsämnen är billiga.
Vår mat tillverkas inte i köket längre. Den tillverkas i fabriker. Tillsatser, aromer och smakförstärkare är en jätteindustri. De dyker inte bara upp i pulver- och burkmat där vi förväntar oss att hitta dem, utan också i mat som vi föreställer oss är ren och enkel. Skivad skinka kan till exempel bestå av små bitar kött som injicerats med vatten, socker, konserveringsmedel, smakämnen och tillsatser. Denna massa behandlas och pressas sedan ihop och kokas tills den liknar ett stycke helt kött. Vill man få den att se extra äkta ut lägger man till en tunn fettrand runt formens kanter.
Rökaromen kommer i dunkar. Vaniljsmaken kommer ur rötat trä. Juicen som kallas färskpressad kan vara elva månader gammal. Pistageglassen har fått sin gröna färg av spenat. Den goda balsamicovinägern är en förfalskning av socker, aromämnen och karamellfärg. Vi blir lurade gång på gång.
Vi konsumenter uppfattar den framväxande lighttrenden som något som har med ett hälsosammare liv att göra. Men när branschfolket talar med varandra handlar det mest om att dessa livsmedel är billigare att producera än de ordinarie.
Det är svårt att läsa den här boken utan att bli upprörd. Och det är närapå omöjligt att läsa den utan att sedan börja titta närmare på varorna som hamnar i matkorgen. Vad döljer sig bakom E-numret på de 316 olika tillsatser som är tillåtna i Sverige? Den här boken ger svar. Boken avslutas med en inköpsguide för den som blivit nyfiken på vad det egentligen är för mat vi köper. Här hittar man tips om 64 olika livsmedel, en säsongsguide om frukter och grönsaker, en Sverigeguide till genuina matproducenter, butiker och marknader och slutligen en E-nummerguide till samtliga 316 tillsatser som vi dagligen stöter på när vi läser innehållsförteckningar.
Vårt dagliga bröd kanske kallas färskt, men det är sannerligen inte nybakat.
Liknande recensioner:
SOS från mänskligheten - Johanna Nilsson
Komage - Mats Söderlund
Den röda damcykeln - Mats Ahlstedt
Jag är väldigt nyfiken på den där boken. Men om jag läser den lär jag väl inte våga köpa mat längre.
Du har lite rätt där. Jag har börjat kolla innehållsförteckningarna ganska noga när jag jag handlar. Men läs boken ändå!
Och om du inte redan har gjort det, så läs Snabbmatslandet också.
Åh, och jag som redan är nördigt besatt av innehållsförteckningarna på alla hud- och hårvårdsprodukter sedan jag började hänga på lockig.se…
Iofs läser jag rätt ofta innehållsförteckningarna på matvarorna också.
Fast när det gäller pistageglass färgad med spenat är jag faktiskt helt med på noterna. Hellre det än något syntetiskt! Det finns ju också en del mat som färgas med rödbetskoncentrat, det ser jag också som sympatiskt.
Du kommer garanterat att bli ännu mer besatt efter att ha läst den här boken.
Jag håller delvis med om att det är okey att färga med spenat och rödbetor. Men jag tror inte att de flesta inser vad naturliga färg- och smakämnen innebär.
Att mandelsmaken kommer från persikokärnor är kanske inte vad man väntar sig när det står naturligt? Men som sagt, hellre det än syntetmat.