bokbloggen.com

Denna bok var jag tvungen att läsa i skolan, och jag är oerhört tacksam över det. Boken handlar om William som bor i London tillsammans med sin superkristna Mamma ,  boken utspelar sig under andra världskriget.  Mamman skickar iväg sin son ut till landet eftersom det är säkrare där och att han ska få lite frisk luft, hennes krav är att han ska bo hos en kyrklig person.

William hamnar hos Mr. Tom Oakley en lite äldre man som jobbar på kyrkogården och har ett hus bredvid, Mr. Oakley har avskärmat sig från omvärlden sen många år tillbaka då hans hustru dog när hon födde deras son. Även sonen dog några månader sedan och Mr. Oakley tappade sin livslust och försvann in i sig själv.

När William kommer till Mr. Oakley så är hela hans taniga kropp fylld med blåmärken och sår efter hans mammas misshandel. William är livrädd för allt och gör allt för att inte synas och höras. Mr. Oakley blir förfärad över vad som har hänt och hjälper pojken att återfå sin livslust, finna krafter och växa till sig och få muskler. Så småningom så försvinner hans sår och blåmärken och han börjar leva upp och beter sig så som en pojke ska vara. Glad och lycklig.  Även Mr. Oakley får tillbaka sitt liv och blir väldigt förtjust i pojken, han lever upp och börjar umgås med byborna igen.

Men en dag sker det…. Ett brev från Williams mamma kommer, hon har blivit sjuk och vill att han ska komma hem och hjälpa till. William åker tillbaka till sitt helvete och Mr. Oakley försöker överleva sin saknad efter William. Men efter att William inte hör av sig även fast Mr. Oakley har bett honom skriva och skickat med papper och frimärken så reser han till London för att försöka hitta den pojke som han har tagit till sitt hjärta…

Detta är en fantastiskt vacker historia, en riktig klassiker som man bör läsa någon gång i sitt liv.

Charles A. Lindbergh var först med att flyga över Atlanten i det berömda flygplanet Spirit of St. Louis. Han var också nazistsympatisör och bekant med ledarna i Tredje Rikets Tyskland. Vad hade hänt om han hade tackat jag till den förfrågan han fick om att bli republikansk presidentkandidat? I Roths bok vinner han dessutom valet mot Roosevelt och blir president i USA.

Philip Roth använder sin egen familj som huvudpersoner i denna roman som berättar en historia som skulle kunna ha hänt där USA blir allierad med Hitler-Tyskland. Philip är yngsta barnet i familjen där pappa Herman arbetar med att sälja försäkringar och är en skarp kritiker är Lindbergh. Samtidigt blir storebror Sandy engagerad i ”Vanligt folk” som är en organisation där framför allt judiska barn får möjlighet att göra en resa till landet. Mostern Evelyn är tillsammans med en rabbin som legitimerar Lindberghs politik och menar att presidentens politik gynnar alla amerikaner i och med att han håller USA utanför världskriget. Evelyn ser till att Sandy uppmärksammas i organisationen. Naturligtvis sår det misstro hos familjen Roth.

Till att börja med märks inte förvandlingen av USA så mycket, men den intolerans mot andra folk, även amerikanska medborgare, som nu blir accepterad utgör en grogrund för allvarligare händelser. Regeringen använder sig av ”söndra och härska” bland den judiska befolkningen och familjer och nätverk splittras på olika sätt. Så småningom tänds gnistan som utlöser förföljelserna av judar i flera städer och då har tryggheten och sammanhållningen bland människorna försvunit. Roths budskap är naturligtvis att det som hände i Tyskland på 1930-talet också skulle kunna hända någon annanstans i en annan tid. Det går att dra paralleller med dagens Amerika där Homeland Security Act och Guantánamo tar ifrån vissa grupper av människor sina medborgerliga rättigheter ”i demokratins och frihetens namn”.

Frågan är vad som händer när samhället delas upp av intolerans och man tillåter särbehandling av människor. När jag läser boken känns det som att mycket av den politik som Lindbergh för i boken skulle kunna vara taget från Sverigedemokraternas program. Vad händer om de partier i Europa som står för inskränkthet och förakt för det annorlunda får tillräckligt stort inflytande? Kanske säger vi om några år att man borde insett vad som skulle hända, men att man reagerade för sent…

Betraktat i backspegeln var det obevekligt oförutsedda det som vi barn studerade under beteckningen ”Historia”, som ofarlig historia, där allt som på sin tid var oväntat blivit nedtecknat i böckerna som oundvikligt. Skräcken för det oförutsedda döljs av historievetenskapen när den förvandlar en katastrof till en berättelse.

Elvaåriga Billie är på sommarkollo på en liten gård som ligger så avlägset till att man inte märker mycket av kriget som pågår i landet. En dag kommer tre soldater till gården och dödar alla där utom Billie. En av soldaterna dödar de andra två. Han heter Rafael.Rafael tar hand om Billie och de formar ett liv tillsammans på gården. Billie fortsätter att vara barn och Rafael lär sig att ta hand om gården. När någon utomstående råkar komma förbi deras hörn av världen dödar han dem.

Det är en väldigt udda berättelse och det är svårt att förstå hur lätt Billie finner sig i sin nya situation och att vara tillsammans med någon som mördat alla hennes vänner. I ena stunden behandlar Rafael Billie som ett litet barn, i andra hotar han henne. I samma konversation kan de prata om döden för att sedan gå över till något helt annat. Allting flyter ihop till något som liknar en dröm. Vi får heller aldrig veta vilket land de är i, vilket bidrar till att göra det hela än mer vagt. Hela berättelsen är helt absurd, men kanske är det bara världen som är absurd, och Bille och Rafael försöker bara göra det bästa för att leva ett normalt liv i en onormal värld.

Det här är inte en bok i min smak. Den är lite för flummig för mig. Men den har ett väldigt snyggt omslag!

Och här står du och lagar kaffe, min vän”, sa han när han hade stängt dörren till sopskåpet.

”Och du har skjutit dig i tån, min vän”, sa hon, tog melittatratten från kaffetermosen, la den i vasken, skruvade på korken på termosen och räckte den till mannen.

”Hädanefter ska jag inte röra vid några mordvapen”, sa han och hällde upp kaffe i en kopp. Billie klättrade ner från pallen. Hon hällde de sista kornen ur mjölkchokladburken i ett glas som hon fyllde med mjölk.

”För en stund sedan packade jag ihop geväret och gjorde en allvarlig överenskommelse med mig själv. Tån i soporna tillhör morden i det förgångna. I framtiden skjuter jag av mig en tå för vart människoliv som förvandlas till ett lik på grund av mig. Det spelar ingen roll om det sker i självförsvar eller inte.” Han tog av de nya huvudvärkstabletterna som kom med den svarta lådan från flygplanet häromsistens och svalde två till kaffet. ”Det här är ett ljuvligt kaffe”, sa han.

Jag gillar helger. Inte bara för att jag är ledig utan också för att det är då man kan hitta långa reportage i morgontidningarna. Texter som får ta plats och breda ut sig. Vad reportagen handlar om har inte lika stor betydelse. En bra skribent kan göra vilket ämne som helst intressant.

Den här boken är alltså perfekt för mig. Som en långhelg mellan två hårda pärmar. Ola Wong arbetar sedan flera år som utrikeskorrespondent i Kina för ett flertal tidningar. Här har han samlat ett flertal reportage som alla handlar om vad som händer i Kina idag. Han har intervjuat allt från prostituerade till politiker, fattiga kolarbetare och nyrika företagare. Här får man alltså läsa både om de människor som drabbas och om de som gynnas av förändringarna i politiken, i ekonomin och i samhället.

Ingen som någonsin läser en tidning eller ser ett nyhetsprogram kan ha missat de stora förändringar som skett i Kina under de senaste decennierna; OS-satsningen, företagsamheten och det ekonomiska undret. Frågan som ständigt upprepas är vad som kommer att hända när alla dessa kineser vill ha bilar. Hur kommer det att påverka miljön? Hur länge kan Kina slippa undan de miljökrav som läggs på företag i rikare länder?

Ibland är det skrämmande läsning. Som i kapitlet IT-kyrkogården där man kan läsa om det elektronikavfall som rika länder exporterar till fattiga länder. För i länder där daglönen är tjugo kronor lönar det sig att utvinna metaller och plast ur uttjänta teknikprodukter. I Guiyu är floden svart, luften gul och marken giftig. Här skyfflar de allra fattigaste marken där man tidigare bränt kretskort, för att utvinna de sista guldresterna ur jorden. Människorna har sårig hud och hosta, men de oroar sig inte för miljön, istället oroar de sig för att chefen stjäl deras löner. Att klaga hjälper inte. Här är mutor och klantänkande en självklarhet. Korruptionen garanterar att den olagliga verksamheten kan fortsätta ostört.

Andra avsnitt är mer roande. Som texten I dildons rike där vi får följa med Ola Wong på besök i sexleksaksbranschen.

Tomtefar själv, direktör Fang, vankar nöjt omkring bredvid produktionslinjen med händerna knäppta bakom ryggen på den slickade grå kavajen. Ibland lyfter han upp en apparat för inspektion. Den här har ljudfunktion, säger han och knäpper på högtalaren: »Oh yeah, harder, faster« väser en burkig röst samtidigt som ägget vibrerar. Han skrattar nöjt och byter språk. Nu stönar den på kinesiska »Hao, hao, aah, hao« (Bra, bra).

De får bara se vissa delar av fabriken, mycket är hemligt. För trots att direktör Fang har fått se presslegitimation så misstänker han ändå att Ola och fotografen egentligen är industrispioner utsända av en konkurrent. Piratkopiering är stort i Kina.

Jag har aldrig varit i Kina och har inga planer på att åka dit. Men det behövdes verkligen inte för att ha nöje av den här boken. Jag gillade den från första sidan till sista.

Svenska Al-Qaida förväntas spränga Globen vid ett framträdande med Carola och även kidnappa drottningen. Tack vare möjlighet att avlyssna och övervaka telefoner och internettrafik har Säpo snappat upp planerna och gripit flera misstänkta. När förhörsledaren Eva Tanguy hastigt och lustigt flyttas från ekobrottsmyndigheten till Säpo inser hon att Sveriges största terroristmål inte riktigt är vad det ger sken av.

Vem blir terrorist och kan man strunta i yttrandefrihet, integritet, tryckfrihet och rättssäkerhet i kampen mot terrorismen? Guillou flyttar den amerikanske terroristnojan till Sverige och diskuterar hur svensk lagstiftning har anpassats till ”kriget mot terrorismen”. Den västerländska bilden av muslimer som potentiella terrorister har också en central plats i boken. De terroristlagar som Sverige har, som mer eller mindre kan sätta andra lagar ur spel, drabbar p.g.a. den bilden muslimer hårdare.

Guillous alter ego Erik Ponti spelar också en stor roll i boken som journalist på Dagens Eko när han gräver i historien. Trots stort hemlighetsmakeri kan Ponti få fram uppgifter som visar att historien om ”svenska Al-Qaida” är grovt överdriven. Säpo och riksåklagaren gör allt för att sätta dit de misstänkta och mycket av etablerad media är behjälplig med att sprida myter och påhittade fakta.

Som vanligt är Guillous berättelse intressant som politisk debattbok och samtidsskildring av de stämningar som finns i samhället. Hans cyniska framställning av Säpo, politiker och media känns igen och ibland blir det övertydligt när han drar paralleller med sin egen roll i IB-affären. Som spänningsroman är dock inte boken på samma nivå. Det är framför allt spelet kring vem som kan lägga beslag på den allmänna sanningen och frågeställningen hur man skapar en terrorist som är tankeväckande.

Detektiverna Patrick Kenzie och Angela Gennaro är barndomskamrater och kollegor. I denna bok (liksom de flesta andra om paret) gör sig deras uppväxt påmind när gamla bekanta dyker upp som misstänkta och offer. Till synes harmlösa hot har kopplingar till brutala mord där offren bokstavligen har hackats i bitar. Pat och Angela får själva del av dessa hot.

Lehane är en absolut favorit i deckargenren. Han fulländar i flera böcker kombinationen av kriminalroman och socialrealistisk skildring. Dorchester i Boston där böckerna om Kenzie/Gennaro utspelar sig är en tuff stadsdel att bo i och invånarna som beskrivs på ett mångsidigt sätt är vana vid gangsters. Deckarparet som själva är långt ifrån fläckfria gör sitt bästa för att deras hemkvarter ska bli lite bättre att leva i.

I denna bok blir båda deckarna ställda inför knepiga situationer i sina relationer med andra och varandra. Det är kanske det mest intressanta för den som har följt dem i tidigare böcker. Jakten på mördaren känns inte särskilt originell denna gång även om det innehåller mycket våld, blod och action. Maffian är inblandad och naturligtvis är den mer eller mindre omänskliga våldsmaskinen Bubba Rogowski central också i denna berättelse.

Cynismen och ironin som är kännetecken för Lehanes böcker om Kenzie/Gennaro går lite på tomgång denna gång. Det känns som att man har hört flera av replikerna förut, även om de emellanåt är fyndiga. Detta är en helt ok deckare, men Lehane kan bättre, det har han visat.

SKILJ DIG! LÄMNA HENNE FORT SOM FAN! Har jag lust att skrika till bokens huvudperson Joachim nästan från början. Men så funkar ju inte böckernas värld utan jag får sitta och plåga mig igenom hela boken.

Joachim är singel och lever ensam, han har en bra inkomst, han har en fin och stor lägenhet och en sommarstuga ute på landet. Men något fattas. En familj, en kvinna att dela livet med. Och en dag så stöter han på Henne med stort H av misstag. Hon är ensamstående mamma till en dotter och de bor i en mindre lägenhet i slummen. De blir handlöst förälskade och hon blir strax gravid och det innebär att de även flyttar ihop ganska snabbt.

Men tidigt märker man att det inte står rätt till med Henne med stort H. Hon är elak och manipulativ och spelar ut Joachim mot allt. Anklagar honom för hans boende, jobb, vad han säger… Allt. Joachim inser inte det till en början, han tror att det är honom det är fel på. “Om jag bara gör så här så blir det bra” tänker han gång på gång…

En dag brister allt och Joachim blir utkastad från sitt eget hem och får inte träffa barnen. Han blir tvungen att flytta ut till sommarstugan utan isolering. Det enda han tänker på är vad han har gjort för fel. Eftersom han har svårt att koncentera sig så förlorar han även jobbet till slut. Vad ska ske nu?

-Varför ska jag sitta här alldeles ensam? Skrek hon. Och passa ungen! Tror du inte att jag också vill till stranden. Se så blek jag är. Hon drog i huden på sin arm och visade honom med anklagande min.

-Jag stannar gärna hemma hos Jacob, sa Joachim. Så kan ni två flickor åka iväg och ha det trevlig tillsammans.

- Ni två flickor, härmade hon, full av avsmak. Där har vi det igen.

- Vad har vi igen?

- Du fattar inte ett skit.

- Nej det gör jag inte.

Kanske gjorde inte Susan det själv heller.

Jag tycker att boken är väldigt intressant att läsa även om jag sitter med en stor klump i magen hela tiden eftersom Susan är så fruktansvärt elak och manipulativ hela tiden. Men anledningen till att den är så intressant är att den är skriven från Joachims perspektiv och hur han upplever alltihop. För man kan ju inte förneka att dylika böcker oftast skrivs ur kvinnans perspektiv.

Jacob Janowski är nittio år gammal eller mer, han minns inte riktigt, där han sitter på ålderdomshemmet och väntar på att något av hans barn ska komma och ta honom till cirkusen som kommit till staden. Medan han väntar minns han sommaren 1931 som kom att förändra hans liv.När Jacob är 23 år förlorar han plösligt båda sina föräldrar i en bilolycka och klarar inte av att genomföra slutexamen på veterinärskolan. Istället lämnar han allt och hoppar upp i en godsvagn för att komma bort, ovetande om att han hamnar på Bröderna Benzinis Spektakulära Cirkusshow. Jacob får genast arbete och hans uppdrag blir att ta hand om djuren. På så sätt får han jobba nära stjärnan i hästnumret, rytarinnan Marlena, som han blir förälskad i. Men Marlena är gift med regissören August, som har ett väldigt skiftande humör.

Det bästa med romanen är att den är full av detaljer om hur det var att arbeta på cirkus på trettiotalet. Det märks att Sara Gruen läst på, och de flesta kapitlen inleds också med ett fotografi från den här tiden. Själva berättelsen ganska förutsägbar och kärlekshistorien är inte är den mest engagerande, men berättelsen utspelar sig i en annorlunda miljö som man inte ofta får se baksidan av. Förutom Jacob, Marlena och August får vi möta karaktärer som elefanten Rosie, dvärgen Walter, chimpansen Bobo och den hårda cirkusdirektören Onkel Al som ständigt strävar efter att slå den mest berömda cirkusen av dem alla, Ringling. Och han drar sig inte för att slänga av de som hindrar honom, gärna när tåget befinner sig på en järnvägsbro.

Per Gessle har haft enorma framgångar över hela världen med sin popmusik och för alla fans är denna auktoriserade biografi ett absolut måste! Sven Lindström har följt Gessle sedan de första stapplande stegen i studion och på scenen med Gyllene Tider. Han har skrivit en tung bok i LP-format om Gessles historia. Genom att intervjua personer i hans närhet har Lindström försökt visa på så många sidor som möjligt av huvudpersonen. Man får följa honom från en barndom med mycket utanförskap och många LP-skivor till att bli firad världsstjärna med Roxette.

Är man som jag uppväxt med Gyllene Tider, Per Gessle och Roxette är detta en oerhört intressant läsning. Även för läsare som inte är stora fans kan få ut en del av biografin. Det är inte enbart en hyllningssaga utan en del kritiska röster får också plats i berättelsen. Konflikter inom Gyllene och Roxette skildras vid sidan av alla listettor och sålda skivor. Ibland blir det möjligen lite mycket av uppräkning av siffror, turnélistor m.m. Är man inte kalenderbitare kan man hoppa över dessa.

Gessle framstår i biografin som ett kontrollfreak och en musiknörd som lever för pop och rock med alla dess tillbehör. Han visar en viss kluvenhet inför kändisskapet. Samtidigt som han vill vara popstjärnan som är ”helt rätt” och toppar billboardlistan vill han inte gärna kompromissa med sin person. Även denna bok är ett exempel på det eftersom familjelivet med frun Åsa och sonen Gabriel inte tar särskilt mycket plats. Uppväxten är mer ingående beskriven men hela tiden utifrån syftet att förklara hur Per Gessle blev en skicklig musiker och affärsman. Att Gessle är kommersiell är inget han själv sticker under stol med och han har ofta blivit kritiserad för det. Men man kan inte annat än imponeras av talangen och motivationen som finns för att alltid skriva än låt som helst är ännu bättre än den förra.