bokbloggen.com

Jag gillar helger. Inte bara för att jag är ledig utan också för att det är då man kan hitta långa reportage i morgontidningarna. Texter som får ta plats och breda ut sig. Vad reportagen handlar om har inte lika stor betydelse. En bra skribent kan göra vilket ämne som helst intressant.

Den här boken är alltså perfekt för mig. Som en långhelg mellan två hårda pärmar. Ola Wong arbetar sedan flera år som utrikeskorrespondent i Kina för ett flertal tidningar. Här har han samlat ett flertal reportage som alla handlar om vad som händer i Kina idag. Han har intervjuat allt från prostituerade till politiker, fattiga kolarbetare och nyrika företagare. Här får man alltså läsa både om de människor som drabbas och om de som gynnas av förändringarna i politiken, i ekonomin och i samhället.

Ingen som någonsin läser en tidning eller ser ett nyhetsprogram kan ha missat de stora förändringar som skett i Kina under de senaste decennierna; OS-satsningen, företagsamheten och det ekonomiska undret. Frågan som ständigt upprepas är vad som kommer att hända när alla dessa kineser vill ha bilar. Hur kommer det att påverka miljön? Hur länge kan Kina slippa undan de miljökrav som läggs på företag i rikare länder?

Ibland är det skrämmande läsning. Som i kapitlet IT-kyrkogården där man kan läsa om det elektronikavfall som rika länder exporterar till fattiga länder. För i länder där daglönen är tjugo kronor lönar det sig att utvinna metaller och plast ur uttjänta teknikprodukter. I Guiyu är floden svart, luften gul och marken giftig. Här skyfflar de allra fattigaste marken där man tidigare bränt kretskort, för att utvinna de sista guldresterna ur jorden. Människorna har sårig hud och hosta, men de oroar sig inte för miljön, istället oroar de sig för att chefen stjäl deras löner. Att klaga hjälper inte. Här är mutor och klantänkande en självklarhet. Korruptionen garanterar att den olagliga verksamheten kan fortsätta ostört.

Andra avsnitt är mer roande. Som texten I dildons rike där vi får följa med Ola Wong på besök i sexleksaksbranschen.

Tomtefar själv, direktör Fang, vankar nöjt omkring bredvid produktionslinjen med händerna knäppta bakom ryggen på den slickade grå kavajen. Ibland lyfter han upp en apparat för inspektion. Den här har ljudfunktion, säger han och knäpper på högtalaren: »Oh yeah, harder, faster« väser en burkig röst samtidigt som ägget vibrerar. Han skrattar nöjt och byter språk. Nu stönar den på kinesiska »Hao, hao, aah, hao« (Bra, bra).

De får bara se vissa delar av fabriken, mycket är hemligt. För trots att direktör Fang har fått se presslegitimation så misstänker han ändå att Ola och fotografen egentligen är industrispioner utsända av en konkurrent. Piratkopiering är stort i Kina.

Jag har aldrig varit i Kina och har inga planer på att åka dit. Men det behövdes verkligen inte för att ha nöje av den här boken. Jag gillade den från första sidan till sista.