bokbloggen.com

Elvaåriga Billie är på sommarkollo på en liten gård som ligger så avlägset till att man inte märker mycket av kriget som pågår i landet. En dag kommer tre soldater till gården och dödar alla där utom Billie. En av soldaterna dödar de andra två. Han heter Rafael.Rafael tar hand om Billie och de formar ett liv tillsammans på gården. Billie fortsätter att vara barn och Rafael lär sig att ta hand om gården. När någon utomstående råkar komma förbi deras hörn av världen dödar han dem.

Det är en väldigt udda berättelse och det är svårt att förstå hur lätt Billie finner sig i sin nya situation och att vara tillsammans med någon som mördat alla hennes vänner. I ena stunden behandlar Rafael Billie som ett litet barn, i andra hotar han henne. I samma konversation kan de prata om döden för att sedan gå över till något helt annat. Allting flyter ihop till något som liknar en dröm. Vi får heller aldrig veta vilket land de är i, vilket bidrar till att göra det hela än mer vagt. Hela berättelsen är helt absurd, men kanske är det bara världen som är absurd, och Bille och Rafael försöker bara göra det bästa för att leva ett normalt liv i en onormal värld.

Det här är inte en bok i min smak. Den är lite för flummig för mig. Men den har ett väldigt snyggt omslag!

Och här står du och lagar kaffe, min vän”, sa han när han hade stängt dörren till sopskåpet.

”Och du har skjutit dig i tån, min vän”, sa hon, tog melittatratten från kaffetermosen, la den i vasken, skruvade på korken på termosen och räckte den till mannen.

”Hädanefter ska jag inte röra vid några mordvapen”, sa han och hällde upp kaffe i en kopp. Billie klättrade ner från pallen. Hon hällde de sista kornen ur mjölkchokladburken i ett glas som hon fyllde med mjölk.

”För en stund sedan packade jag ihop geväret och gjorde en allvarlig överenskommelse med mig själv. Tån i soporna tillhör morden i det förgångna. I framtiden skjuter jag av mig en tå för vart människoliv som förvandlas till ett lik på grund av mig. Det spelar ingen roll om det sker i självförsvar eller inte.” Han tog av de nya huvudvärkstabletterna som kom med den svarta lådan från flygplanet häromsistens och svalde två till kaffet. ”Det här är ett ljuvligt kaffe”, sa han.