bokbloggen.com

I skrivande stund leder Barack Obama demokratiska partiets primärvalskampanj i USA. I jämförelse med tidigare presidenter ter sig Obama som en ganska osannolik kandidat. En svart relativt ung man från arbetarklass född av en frånvarande pappa med viktig position i kenyanska regeringen och en amerikansk vit mamma. Dessa memoarer skrev han 33 år ung och det är ett självporträtt som innehåller en familjekrönika, en varierad uppväxt med frågor kring sin identitet och många tankar om hur människor i USA och världen placeras i olika fack med olika värde.

Det som gör boken så intressant, förutom att läsa den parallellt med nyheterna om kampen mot Hillary Clinton, är att den är skriven långt innan Obamas politiska karriär tog fart. Man får ta del av hans ganska ärliga funderingar kring vem han själv är, hur han ser på diskrimineringen som han och andra utsätts för, klassamhället i USA och vad man kan göra för att skapa förändring. Den är inte slipad för att passa i en politisk form utan behandlar bl.a. Obamas droganvändande som ung och hans sökande efter en tillhörighet i samhället med bakgrund i två världar. Ungdomens ilska över att bli särbehandlad t.ex. i skolan förändras till energi för att arbeta som organisatör för medborgerliga rättigheter.

I sista delen av boken får läsaren följa med Obama på resan till faderns hemland Kenya. Fadern dör tidigt både i boken och i Obamas liv, men släkten i Afrika är stor och de välkomnar honom. Han får en insikt i de värden som finns långt från den bekväma tillvaron i Chicago (där man bara brottas med droghandel, ungdomskriminalitet och diskriminering i förorten). Han menar att en sak som kolonialismen medförde förutom den vite mannens förtryck av den afrikanska kontinenten är medvetenheten om fattigdom. Känslan av att vara fattig handlar mycket om jämförelsen med hur andra har det och man skapar sig nya behov. Resan till Kenya ger en del svar och upphov till fler frågor, men verkar skapa en fastare grund för Obama att stå på i livet.

Memoarer och biografier är som bäst när man mellan kapitlen ibland glömmer bort att det inte är en skönlitterär bok man läser. Min far hade en dröm är välskriven och de historier som berättelsen rymmer är intressanta utdrag ur ett brokigt liv. Obama framstår som en intelligent, ambitiös och empatisk person och efter att ha läst hans bok så får han i alla fall min röst.