bokbloggen.com

Jag vet inte om det är rätt att kalla den här boken just ”bok”. Jag tycker mer den påminner om en fet avhandling som eftersträvar att få med allt allt allt i skildringen av en kärlekshistoria. De två unga älskande är Rana och Farid, vars släkter är blodsfiender sedan flera generationer. Innan vi får lära känna Rana och Farid, väldigt ingående, beskrivs hela deras släkter, varenda person som bidragit till att forma deras liv… Men lika mycket som romanen handlar om Farid och Rana, handlar den om staden Damaskus, dess invånare och livet de lever där. Vi får också följa karaktärerna genom livet i kloster, i fängelse, i kommunistkretsar, krig och inbördeskrig. Inte minst handlar romanen om hur det är att vara kvinna och underlägsen mannen.

Vi får följa otaliga kärlekshistorier. Gemensamt för de flesta av dem är att männen är kärleksfulla tills de gift sig, sedan bryr de sig inte om sin fru och skaffar älskarinnor. Claire, Farids mamma, upptäcker att hennes man är otrogen. När hon berättar för sin mamma får hon inte det stöd hon söker efter och börjar skrika åt henne;

Lucia behöll sitt lugn. Hon smekte sin dotters ansikte. ”Den eviga kärleken, mitt barn”, sa hon, ”den finns bara i romaner och dikter, och ju mer jag reflekterar över det, desto mer stärks jag i min uppfattning att de som skriver om sånt är de verkliga bedragarna, inte vi män och kvinnor med alla de svagheter som blir oss övermäktiga. Det är livet, det andra är bara på papper. Elias är den anständigaste mannen i Damaskus, och om du är klok kommer du att vinna tillbaka honom. Du måste öppna din famn oftare än förr, vårda ditt utseende ännu mer och gestalta hans hemliv ännu skönare, mera inbjudande, då kommer han nog tillbaka till dig.”

Det är ett digert läsarbete som tog mig två och en halv månad. Då tog jag pauser och läste två andra böcker mellan. Men jag är glad att jag läst den, även om det fanns tillfällen då jag var på väg att ge upp. Det känns som att helheten ger en helt annan bild än delarna. Vissa delar går utmärkt att läsa som egna historier. Jag började läsa varje ord noga, för att inte missa någon detalj som kunde vara viktig senare, tänkte jag. Berättelsen börjar trots allt med ett mordmysterium. Men jag tror inte att man behöver läsa den här boken så besatt, det är nog bäst att bara läsa, flyta med och se var du hamnar…

Att skriva en kort recension om den här boken är inte så lätt. Sammanfattningsvis – läs den här boken om du har mycket tid över!