bokbloggen.com

När jag har svårt att bestämma mig för vilken bok jag ska läsa händer det att jag låter tärningen bestämma. Den här gången slog jag en sexa och suckade när jag såg att det betydde att jag skulle läsa Dagmar. Det här är typiskt, vad tärningen än hamnar på känner jag samma sak; nej, inte den. Men det räckte med ett par sidor för att den känslan skulle försvinna helt och hållet.

Jag är verkligen ingen båtmänniska, jag har inte seglat sedan jag var liten. Men det har ingen betydelse alls. Efter bara några sidor av den här boken börjar jag längta ut i skärgården. Jag vill också bli uppslukad av ett intresse. Följa en författare i spåren och upptäcka samma saker som han gjorde 30 år tidigare. För det är precis vad Markus i den här boken gör. Han börjar läsa i en gammal häftad bok av författaren och naturskildraren Sven Barthel och uppfylls av en längtan efter att skaffa sig en båt. Och inte vilken båt som helst. En träbåt ska det vara, en folkbåt. Den ska han segla. Han ska gå i land och sova på kala klipphällar och lära sig att njuta av att vara ensam.

Till det yttre händer det verkligen inte mycket. Markus lär sig sakta att navigera och segla. Han hälsar på den åldrige släktingen Ole och blir vän med honom. En vänskap som så småningom leder Markus att ta kontakt med andra avlägsna släktingar.

Trots att Sven Barthel på alla sätt och vis var min motsats hade jag ändå burit på en barnslig förhoppning om att vi hade något gemensamt. Men det var inte så. Ensamhet skulle ju vara något som jag bemästrade till fullo. Men ensamhet i naturen skilde sig väsentligt från den ensamhet som man kan hitta inuti stora villor. I Näsby park, till exempel.

Det är förunderligt vilsamt att läsa den här boken. Det skulle vara enkelt att bli irriterad på Markus. Hans lite tafatta sätt och oförmåga att helt passa in, skulle kunna reta. Men det händer inte. Istället känns alla personer i boken väldigt mänskliga och verkliga. Jag har egentligen bara ett problem – den här läsningen får mig att längta något alldeles otroligt till sommaren och just nu känns den fortfarande väldigt långt borta.