bokbloggen.com

Edward Tulane är en alldeles särkskild kanin i porslin – med riktiga kaninöron och en elegant garderob, han har till och med ett fickur i guld. Hans ägare, den tioåriga Abilene Tulane älskar honom över allt annat.

”Hör på nu Edward”, sa hon till honom när hon var färdig med att dra upp klockan. ”När den stora visaren står på tolv och den lilla på tre så kommer jag hem till dig”.

Hon satte Edward på en stol i matsalen och placerade stolen så att Edward kunde titta ut genom fönstret och se gångstigen som ledde fram till familjen Tulanes ytterdörr. Abilene såg till att klockan vilade mot hans vänsterben. Så kysste hon honom på örspetsarna och gick sin väg, och Edward satt hela dagen och stirrade ut över Egypt Street medan han lyssnade till klockans tickande och bara väntade.

Av alla årstider tyckte kaninen bäst om vintern, för då gick solen ner tidigt och matsalsfönstren blev mörka så att Edward kunde se sin egen spegelbild i glaset. Och vilken spegelbild det var! Så elegant han såg ut! Edward upphörde aldrig att häpnas över hur fin han var.

Edward bryr sig inte om något eller någon annan än sig själv, och han är likgiltig inför Abilenes ovillkorliga kärlek. Men händer det sig så att Edward slungas ut sin ägares trygga famn och ner i havet. Edward får uppleva en fantastisk resa där han får lära känna många nya vänner, och framför allt, vad kärlek är. I slutet av boken är Edward fylld av så mycket kärlek att det spiller över till dig och du blir alldeles varm inombords.

Det här är den finaste barnbok du kan tänka dig, med ljuvliga bilder. Kapitlen är inte så långa och det är stor text, men jag kan tänka mig att den här boken passar bäst att läsa högt för någon. En helt underbar bok!