bokbloggen.com

Antihjälten Evert Bäckström är polis men borde knappast vara det enligt all politisk korrekthet. Han har något emot de flesta, framför allt inom kåren; kvinnor, invandrare, homosexuella m.fl. Han utreder ett mord på en gammal ”fyllskalle”, Karl Danielsson, som har slagits ihjäl med ett grytlock efter en skiva i offrets egen lägenhet. Fingeravtrycken från kompisen, en f.d. polis, finns överallt och till att börja med verkar utredningen bli en smal sak. Så småningom blir det mer invecklat och man misstänker kopplingar till den organiserade brottsligheten, framför allt när tidningsbudet som hittat Danielsson också hittas mördad.

Persson har skrivit flera romaner om brott, bl.a. rörande Palmemordet. De tidigare böckerna har präglats av ett intressant upplägg med ganska mångsidiga karaktärer och ett behagligt om än något torrt språk emellanåt. Evert Bäckström blir ganska tröttsam att läsa om i längden. Hans nedsättande tankar och kommentarer, hans försupna och depraverade liv blir ganska enahanda. Persson har själv sagt att han hade roligt när han skrev boken, men den är inte lika rolig att läsa.

Bäckström går mycket på känsla och ramlar över teorier som visar sig stämma då och då. Hans känsla och ibland brist på densamma utsätter honom för en hel del risker både i yrket och i privatlivet. Runt omkring honom arbetar mestadels kloka och skötsamma poliser som naturligtvis retar sig på hans infall. Det som ändå gör Bäckströms karaktär så platt är att han nästan blir en provkarta över oönskade mänskliga drag och beskrivningen av honom är rätt humorfri.

Som alltid finns det inslag av kriminologen GW:s synpunkter i hans deckare. Ofta är gärningsmannen ganska ovanlig i statistisk mening, vilket förvillar polisen. Det finns väl ett syfte med att visa några aspekter av brottet ur en lite populärvetenskaplig synvinkel för att få människor att tänka utanför ramen. Även om berättelsen är någorlunda underhållande för stunden känns den inte så originell som tidigare böcker av Persson har varit.