bokbloggen.com

Dolly är en 18-årig tjej med en snäll men tråkig pojkvän (han gillar pandor), ett skenande hjärta och vänner som bara bryr sig om sina egna problem. Ingen förstår sig på Dolly, som bara längtar efter äventyr. När hon festar åker hon till New York, när hon behöver lite extra mod eller spänning blir hon en rockstjärna, när hon får ångest blir världen till ett världskrig. Men ingen ser samma saker som Dolly. Hon är helt absurd och tänker enbart på sig själv; när hon för en gångs skull försöker vara snäll auktionerar hon ut sin bästa väns oskuld på Ebay. Och du älskar henne för det.

Jag försökte vara panda på högstadiet. Alltså pop-panda med kajal och festivalarmband och tyskt tafelwein i plastflaska. En sån som tycker att Håkan är indie och Bright Eyes är Guds farfar och alltid tar foton på sig själv i ovanifrånperspektiv. Sån ville jag vara men mitt hår var aldrig tillräckligt fluffigt och jag vågade aldrig färga det svart. För feg för skärsår och för väluppfostrad för Level och för fattig för en skivsamling. Den enda attiralj jag lyckades skaffa var ett par blommig All stars med Kent-citat i bläck längs den spruckna sulan. DE SMÅ ORDEN ÄR SVÅRA ORD stod det. I dag vet jag naturligtvis bättre. Små ord är skitlätta. Kuk. Hora. Cepe. De svåra orden, det är ord som kärleksförklaring och monogami.

Jag tror att Amanda Svenson lyckats göra en bok som kan konkurrera med film, för den som inte gillar att läsa böcker. Det är nog första gången jag läser en bok med fart i. Språket skenar iväg i samma takt som Dolly och hennes hjärta och det är så bra! En ny favoritbok för den som är 18, eller för alla som minns hur det var.