bokbloggen.com

Nu ska jag tala allvar ett ögonblick. Om en författare ägnat nio år åt att skriva en bok, så är väl det minsta man kan begära att någon korrekturläser översättningen? I den här boken har man slarvat ordentligt med det. På de första 60 sidorna hittar jag både skrivfel, inkonsekvenser och rena faktafel. Om nu inte kameler har fått hovar sedan jag kollade sist?

Det är synd, för det finns onekligen en hel del som talar för den här boken. 1600-talets Persien, mattvävning och färgstark kultur är saker som tilltalar mig. Men efter den knackiga starten har jag svårt att släppa taget och gå in i författarens verklighet. Jag litar helt enkelt inte på berättelsen.

Men för den som inte störs av småfel väntar en vindlande historia om en namnlös flicka från landet, som efter sin fars död tvingas resa till huvudstaden Esfahan tillsammans med sin mor, för att leva på nåder hos sin farbror. Faderns bror är biträdande färgmästare i shahens mattväveri och har huset fullt av värdefulla ting och tjänare. Att ta hand om sina fattiga släktingar borde alltså vara en självklarhet. Men riktigt så resonerar inte hans hustru och flickan och hennes mor finner snart att de snarare räknas till tjänstestaben än som familjemedlemmar.

För mig ligger behållningen av den här boken i vad den berättar om kulturen, vanor och seder i dåtidens Persien. Sex utanför äktenskapet är självklart förbjudet. Men tidsbestämda korta äktenskap är ett sätt att komma runt problemet med hedern i behåll. En liten laglig krumbukt som tydligen används än i dag för att göra prostitution laglig i vissa länder.

Den namnlösa huvudpersonen intresserar mig mindre. Jag tycker helt enkelt inte speciellt mycket om henne. Det borde inte betyda så mycket, men det gör att min läsning bitvis blir ganska oengagerad. Jag tycker att det är betydligt roligare att läsa om hur man färgar ull än vad som händer huvudpersonen. Så tror jag inte att författaren hade tänkt sig det hela.