bokbloggen.com

Det här är den andra boken i Frosts serie om kriminalkommissarie Alex Delillo. Jag har läst båda och för mig blir det här nog den sista. Med tanke på hur otroligt många olika kriminalserier som ges ut, finns det inget skäl att slösa tid på en serie jag inte riktigt gillar.

I den här boken får Alex plötsligt reda på att hon har en halvbror. Tyvärr är han redan död när hon får veta det. Polisutredningen konstaterar att han har begått självmord, men det har Alex svårt att acceptera. Redan här dyker min första invändning upp. I första boken kidnappas Alex dotter och i den här boken kretsar allt kring hennes okände bror och den far hon nästan helt glömt bort. Hur trovärdigt känns det? Vem ska råka illa ut nästa gång? Ett kusinbarn? Farfar? Hundens brylling?

Man skulle kunna tro att den som gärna läser fantasy och skräck inte skulle låta sig störas av några logiska luckor. Men jag har betydligt lättare att tro på magiska ringar och vampyrer än den här beskrivningen av polisarbete. Att Alex över huvud taget skulle få vara ansvarig utredare för ett brott som rör hennes släktingar känns så lagom trovärdigt. Visst kan man tänka sig att hon väljer att själv forska i det eftersom ingen annan verkar tro att broderns död beror på ett brott – men skulle hon inte då förväntas utföra något annat arbete? Borde inte något annat fall pocka på hennes uppmärksamhet? Nej, tydligen inte. Hon och hennes kollega gör ingenting annat än att försöka utreda just det här brottet.

Slutet ställer till med ännu större problem för mig. Men det överlåter jag till andra läsare att upptäcka själva. Scott Frosts böcker är tydligen populära, så det känns onödigt att komma med en spoiler. Jag tycker det här är strunt. Visst duger det som underhållning och förströelse för några timmar, men även om det bara är det man är ute efter så finns det hundratals författare som levererar bra mycket mer spänning per sida än Frost.