bokbloggen.com

Längre bort från Bullerbyn kan man nog inte komma. I den här boken är barnen inte snälla och de vuxna verkar leva i en helt egen värld totalt utan insikt i den verklighet där barnen befinner sig.

Lisa låg på marken vid kanten av fotbollsplanen, fäktande med armarna för att komma loss. Chauffören lade armen över sätet och blinkade.

”Snöbollskrig. Är det inte härligt? Det borde va vinter jämt.”

Alex firar sin elfte födelsedag ensam. Hon har inte bjudit någon. Det är bäst så. Till mamman säger hon att de andra har blivit sjuka. Inte för att de är direkt elaka mot henne i skolan. Åtminstone inte så länge Lisa finns där. Men om Lisa är sjuk måste Alex hålla sig undan för då väljer de någon annan. Det måste alltid finnas någon att slå.

Men under jullovet händer något. Sara som bor i det stora huset med pelarna på andra sidan viken vill plötsligt vara med Alex. Hon bjuder in sig själv och helt plötsligt har Alex en vän. En vän som hon är beredd att göra nästan vad som helst för att behålla. Men att vara vän med Sara är inte så enkelt som Alex först tror. Där finns Jakob som riskerar att förstöra allt.

Boken börjar med att Alex som vuxen mycket motvilligt reser tillbaka till Åland för att begrava sin mamma. Minnena av vad som hände den där vintern tränger sig plötsligt på igen och blir omöjliga att blunda för. Men vad var det egentligen som hände? Vad var sant utav alla de olika saker som Sara berättade och vad hände egentligen med Jakob den där dagen ute på isen.

Islekar är betydligt mer spännande än alla deckare jag har läst i år. Glöm seriemördare och konspirationer! Välj den här boken istället och ta reda på vad som egentligen hände den där vintern på Åland. Det är den värd.