bokbloggen.com

Robins ögonblickliga sorgsna lilla leende fick mitt redan spruckna hjärta att falla sönder i ännu mindre och kantigare bitar . Det var kört och det skulle vara kört hur många gånger jag än var där och kollade. Och det konstiga var att det gjorde så jäkla ont fast jag inte ens visste om jag ville ha det som jag förlorade.

En dag hittar Nicke sin älskade leksaksamling sönderslagen utanför sitt hus. Hans fru Robin har hittat sms:en från hans älskarinna och hon slänger ut honom. Nicke är mest upprörd över leksakssamlingen. Han får sova i sina kompisars jobblokal medan de blir mer och mer irriterade på hans egoistiska beteende. Nicke har tidigare levt på sin fru, i väntan på att hans kreativa karriär ska starta, vilket den aldrig börjat göra. Nu lyckas han sälja sin sons teckningar till en rik konstsnubbe, men hans egna teckningar är ingen intresserad av. Men Nicke tror hela tiden att han förtjänar något bättre, och väntar bara på att någon ska upptäcka det. Under tiden går han ut och dricker öl för lånade pengar.

Man hoppas och hoppas att när Nicke träffar botten så kommer han att bli lite mer ödmjuk och sympatisk, och till exempel börja tänka lite på sina barn istället för sin förlorade leksaksamling. Tyvärr inträffar aldrig det och jag har svårt att intressera mig för honom när jag tycker att det var rätt av Robin att lämna honom. Hon borde bara gjort det tidigare. Är det bara jag som inte gillar att läsa om osympatiska människor?