bokbloggen.com

Jag bara förstår att vi dog någonstans bland alla tacomiddag på lördagarna, bland alla ”beck”-filmer på söndagarna. I en maratonmarsch av måndag och tisdag och onsdag, torsdag, fredag, av kontoutdrag och hyresavier, bästföredatum och mens nu igen. Frukost, lunch, middag, Tv, dusch, sömn. Mamma, pappa, barn och gick det för dig nu, älskling? Någonstans, bland allt det där. Någonstans tog vi livet av oss. Vi kvävde varandra, strypte varandra, med en snara av plastkassar från Ica.

Jag trodde att det var bra för oss, Louise. Det är ju så gott med tacos.

Efter ett bråk om en apelsin hoppar Emanuel av tåget han och hans fru Louise befinner sig på. I nästa sekund ångrar han sig, men det är försent. Eftersom varken Louise eller Emanuel har mobiltelefon spenderar han en vecka utan att veta var hon befinner sig, eller ens om hon fortfarande vill vara gift med honom. Emanuel söker upp sin ungdomsvän Robert Tarkan och tillsammans reser de runt i Värmland för att leta reda på Louise.

Det är en skildring av två abnormt vanliga människors liv i en liten stad i Sverige, och tyvärr blir det lite för vanligt för att vara intressant för mig. Dessutom känns det som om jag nyss läst samma historia, och det gjorde jag ju, i Pernilla Glasers Mitt Rätta Jag. Även om Emanuel är lite mesigare än Nicke. Plusset är att boken är lite rolig att läsa eftersom jag bott i Värmland i några år, det finns många platser att känna igen. Alltså – läsvärd om du har rötter i Värmland!