bokbloggen.com

Det här kan vara årets snyggaste omslag. En svart fågel med ett blodrött öga och en prydligt typograferad titel – mer behövs tydligen inte för att skapa dramatik. Hade nu innehållet haft samma höga klass som utsidan så hade detta varit en solklar vinnare. Men tyvärr lever handlingen inte upp till de förväntningar som omslagsillustrationen väcker hos mig.

Det här är tydligen mittendelen av vad som kommer att bli en löst sammanhålen trilogi. Jag har visserligen inte läst den första boken, men det stör inte läsningen. Det går snabbt att bekanta sig med kriminalpoliserna Judith Krieger och Manni Korzilius trots att de i bokens början inte ens arbetar tillsammans. Manni arbetar med försvinnanden medan Judith förbereder sig för att komma tillbaka till jobbet efter en längre tids tjänsteledighet.

Det är den varmaste sommaren i mannaminne. I Köln arbetar Manni med att försöka ta reda på vad som har hänt fjortonåringen Jonny som tillsammans med sin tax Dr D försvunnit spårlöst från en lägerskola. Pojken har ingen anledning att hålla sig borta och när man hittar ett avskuret hundöra börjar det bli mer och mer uppenbart att Jonny inte gett sig iväg frivilligt.

Judith å sin sida blir kontaktad av en gammal skolkamrat som vill att hon ska söka rätt på deras gemensamma klasskamrat Charlotte som har försvunnit. Judith är tveksam, hon har inte haft någon kontakt med Charlotte på över tjugo år och var aldrig direkt vän med henne. Men eftersom hon har några veckor kvar innan hon ska tillbaka i tjänst bestämmer hon sig för att göra Bernhard till viljes. Hon får upp ett spår som leder till Kanada och Bernhard köper omedelbart en biljett till henne så att hon ska kunna fortsätta sin undersökning.

Det är inget större fel på den här tyska deckaren. Men det är å andra sidan inte många rätt heller. Den del av historien som utspelar sig i Kanada börjar lovande, men blir så småningom direkt fånig i sin brist på trovärdighet. Boken hade varit bättre om historien hade koncentrerat sig kring det som händer Jonny och hans skolkamrater. Där bränner det till ibland i beskrivningen av de hierarkier som finns på skolgården även i de skolor där det minsann inte förekommer någon mobbing om man ska tro rektorn.