bokbloggen.com

Jag ska vara ärlig, jag visste faktiskt inte vad Sonderkommando var när jag började läsa boken. Jag trodde faktiskt att det var tyskar som ingick i Sonderkommando, att det var de som skickade in människor i gaskamrarna och sedan kremerade dem.
Tänk så fel jag hade.

I sonderkommando så får vi följa Schlomo, vi får vara med under hans uppväxt och i början av andra världskriget då han tyckte att allt var långt borta och avlägset. Men en dag så är inte allt så avlägset längre. Kriget har börjat närma sig, och Schlomo med sin familj som är judar får åka tåg i många dagar, ända tills de kommer fram till koncentrationslägret där de kommer ifrån varandra.

Schlomo beskriver sina upplevelser väldigt noggrant, för att det inte ska glömmas bort. I koncentrationslägret väljs de friska och starka männen ut och får arbeta istället, de andra skickas ovetande till gaskamrarna. Men det Schlomo inte vet är att dit ska han också. För att arbeta.

Schlomo ingick alltså i Sonderkommando, att ingå i sonderkommando innebär att det är de som får hjälpa resten av fångarna i lägret att klä av sig och lämna ifrån sig sina tillhörigheter och sedan skicka in dem i gaskamrarna. Som jag skrev tidigare så beskriver han allt väldigt ingående, från hur dessa människor ansikten ser ut när de kliver in i gaskamrarna och sedan hur de ser ut efter sin tid där inne, döda. Han beskriver hur de bär ut dessa döda människor därifrån, öppnar deras munnar och tar guldtänderna, eller klipper av håret på dem som har långt. Han beskriver även hur deras kroppar ser ut när elden börjar sluka dem.

Boken är väldigt jobbig att läsa, jag började läsa den under min lunchrast, det är inte att rekommendera, magen vänder sig ut och in, och tårarna rinner pga att detta verkligen har hänt. Det är inte påhittat.

Läs den, för vi får inte glömma bort andra världskriget.