bokbloggen.com

Jag är den första att erkänna att jag är misstänksam mot religion i alla former. Människor som anser sig ha patent på den enda sanningen ter sig i lika delar löjeväckande och skräckinjagande i mina ögon. Därför kastar jag mig självklart över den här boken, ivrig att få mina tankar bekräftade. För visst är väl Jehovas vittnen en sekt som stänger in människor och tvingar dem till konformism genom att hindra dem från att tänka själva.

Eftersom boken är skriven av ett tidigare vittne så väntar jag mig en svidande uppgörelse med organisationen. Men istället får jag en del av mina egna funderingar tillbaka i ansiktet. Som när huvudpersonen Jens pappa berättar om sin väg till Jehovas vittnen.

Pappa berättade för mig att innan han blev ett Jehovas vittne hade hans föräldrar sagt att det fanns lika många sätt att se på livet som det fanns människor. Det viktigaste i livet var att hitta sin sanning och följa den, för det var då man blev lycklig.

”Och när jag gjorde det blev de arga på mig”, sa pappa och fortsatte: ”Så är det med världsliga påfund. Idéerna håller inte i verkligheten, utan enbart i teorin.”

Jens växer upp i en kärleksfull familj och är tacksam över den tur han haft. Han har ju fötts rakt in i sanningen nu i tidens allra sista dagar. För nu är slutet nära. Vad gör det då att han blir retad i skolan och inte få lov att fira jul eller födelsedagar? Det är först som tonåring, när han träffar sin första kärlek Emma, som han själv börjar ifrågasätta de sanningar han har blivit uppfostrad att tro på.

Att tänka själv och ställa frågor är inte uppskattat bland vittnena. Det finns bara en enda sanning och även de minsta invändningar kan leda till att uteslutning. Vad som är sanningen för ögonblicket bestäms av De äldste som till exempel finner det lämpligt att omtolka betydelsen av ordet generation när domedagen inte tycks infalla som man beräknat. För Jens blir det så småningom omöjligt att förbli ett vittne och han lämnar först organisationen och så småningom även sin tro på gud.

För den som är det minsta intresserad av slutna religiösa system är det här intressant läsning. Men tyvärr bjuder boken inte på särskilt mycket mer. Människorna känns väldigt platta och texten lyfter aldrig riktigt. Jag kan uppskatta den här romanen som en redogörelse för hur det kan vara att leva som ett Jehovas vittne, men som litteratur lämnar den en hel del övrigt att önska.