bokbloggen.com

Det här är en bagatell. Men, vilken charmig sådan! Det är superbrittiskt och totalt avväpnande. Vilken läsare kan motstå en bok som handlar om hur den engelska drottningen upptäcker litteraturen? Inte jag i varje fall.

Allt börjar med att drottningens odrägliga hundar skäller hysteriskt på en av slottets bakgårdar. Drottningen går dit och upptäcker att uppståndelsen beror på att där står en bokbuss. Hon tittar in och ber om ursäkt för oväsendet och skrämmer nästan vettet ur den enda låntagaren. Den rödhårige unge mannen Norman som jobbar i köket. Väl där känner hon sig nästan tvungen att låna en bok för att vara artig.

Den första boken hon lånar tråkar ut henne, men när hon går för att lämna tillbaka den lockas hon ändå att låna en till efter lite diskussion med Norman. Den boken visar sig vara betydligt roligare och när hon faktiskt känner sig lite snuvig dagen efter beslutar hon sig för att stanna i sängen och läsa eftersom hon ändå inte har några viktigare plikter. Mer behövs inte för att hon ska vara fast. Snart flyttas Norman från köket och förvandlas till kammarherre med en enda egentlig uppgift; att förse drottningen med böcker.

Det här ses inte med blida ögon. Allra mest irriterad blir hovsekreteraren Sir Kevin från Nya Zeeland. Drottningen som alltid har varit så plikttrogen har förvandlats till en besvärlig människa. Snart intrigeras det för fullt på slottet. Något som drottningen har svårt att förstå från sin upphöjda position. Det här med sociala skillnader är inte hennes starkaste sida, varken i verkligheten eller i litteraturen.

Själva essensen av Jane Austen är de subtila sociala skillnaderna, skillnader som drottningen på grund av sin unika ställning hade svårt att begripa. Till och med mellan monarken och hennes allra mest förnäma undersåte var klyftan så enorm att skillnaderna där bortom lätt gled ihop.

Ingen verkar uppskatta att drottningen har börjat läsa böcker. Politikerna är förvirrade och pr-folket sliter sitt hår. Till och med hundarna fattar omedelbar avsky mot drottningens böcker och tar varje tillfälle i akt att slita sönder dem eller gräva ned dem i trädgården. Men drottningen låter sig inte hindras av sådana småsaker. Hon har helt egna planer.

Det tar inte mycket mer än en timme att läsa den här lilla boken. Men det är onekligen en trevlig timme.