Aprilväder - Viveca Lärn
lördag, 8 november 2008 av Marika
Enligt både karta och text så ska Saltön faktiskt ha en förbindelse med fastlandet. Men det är svårt att tro. Vad annat än generationer av inavel skulle kunna frambringa så här många dysfunktionella människor på en och samma plats? Jag vet inte om det är våren, men folket på Saltön verkar galnare än någonsin.
Under de första kapitlen störs jag hela tiden av intrycket att jag läser en julkalender för infantila vuxna. Här är varenda människa ett original och det vimlar av galna infall. Den som letar efter djup eller någon större psykologisk trovärdighet söker garanterat förgäves. I Viveca Lärns böcker kan en vuxen kvinna mycket väl klä ut sig till påskkärring och våldgästa en man hon tror är miljonär i hopp om att lite spritblandat kaffe ska sätta fart på romantiken.
Inavel, tänker jag igen och himlar med ögonen.
Men samtidigt kommer jag på mig själv med att då och då sitta och småle. För hon är ju faktiskt kul. Figurerna må vara skruvade, men Lärn gillar dem och det känns. Dessutom finns en rapphet och en ton som känns väldigt göteborgsk och sådant är jag lite svag för. Allt är faktiskt inte ordvitsar i rikets andra stad.
Ingen av dem hade någonsin varit inne i en vintagebutik, ett badhus, ett bibliotek, ett antikvariat, en bastu, en loppis eller en auktionshall. Philip och Lizette avskydde begagnade ting. Men de tyckte mycket om varandra, på ett bildat, belevat och elegant sätt. Deras kärleksliv gjorde dem båda mycket tillfredsställda och de var flitiga användare av deodoranter.
Det här är den sjätte och sista boken om de boende på Saltön. Naturligtvis kommer den, precis som de tidigare, att filmas som tv-serie. Den är som gjord för just det. Att läsa Aprilväder känns som att återkomma till en halvfnoskig komisk såpa. Man har vant sig vid figurerna och lärt sig att gilla dem. Att få människor i verkligheten beter sig som personerna på Saltön spelar faktiskt mindre roll.
