bokbloggen.com

Med trettio års deckarläsning i bagaget är det inte många kriminalromaner som får mig att lyfta på ögonbrynet. Jag är ganska härdad. Men mordet som inleder Åsa Larssons senaste bok måste vara det otäckaste jag har läst om på länge. Två ungdomar vinterdyker för att undersöka ett sjunket plan i Vittangijärvi. När Simon är inne i planet upptäcker Wilma att uppstigningslinan ligger lös i hennes hand. Hon simmar uppåt för att fästa den igen. När Simon kommer ut har de inte tid att leta efter vaken. Men istället ser hon en skugga. Det träkryss de lagt över vaken är borta och istället täcks vaken av en grön dörr. Wilma försöker flytta dörren, men den rör sig inte. Någon står ovanpå den.

Det här är fjärde boken om kammaråklagare Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna Maria Mellas. Precis som tidigare känns miljön exotisk. Kiruna med snö och finska efternamn känns långt borta för en läsare som är betydligt mer van vid regn och ishala göteborgsgator. Norra Sverige känns betydligt längre bort än England eller USA när det handlar om deckare.

I den här boken får mordoffret själv komma till tals. Ett grepp som jag normalt inte uppskattar, men här fungerar det riktigt bra. En död berättare som precis som läsaren snart vet vem mördaren är. Frågan här handlar snarare om motivet. Vad är det för gamla hemligheter som någon är beredd att döda för att skydda?

Bitvis är den här berättelsen ganska sorglig. Jag kan inte påstå att den känns helt trovärdig rakt igenom, men det spelar kanske inte så stor roll. Men i boken finns en familj som påminner en del om den där stolliga familjen som misshandlar sina grannar med yxor. Skillnaden är bara att den här litterära familjen känns lite mer trovärdig än den verkliga. Att polisen har så svårt att förhindra deras stenkastning, trakasserier och misshandel skulle jag aldrig tro på i en bok. Verkligheten överträffar som så ofta dikten.

Alla däcken var platta.

- Mina däck, sa hon dumt.

- Ja, fy fan, sa Tore Krekula. Säkert några ungar.

Han log för att det inte skulle vara någon tvekan om att han ljög.