bokbloggen.com

Egyptiska storsäljare är man ju inte precis bortskämd med. Men här är en. Det här är den bäst säljande arabiska romanen på mer än trettio år. Det är med ganska högt ställda förväntningar jag slår upp den första sidan. Jag vet verkligen inte vad jag kan förvänta mig. Vad skriver egyptiska författare om? Vad kan och får man egentligen skriva om i ett land som delvis styrs av religiösa lagar.

Man kan tydligen skriva ganska fritt om den här boken är något slags fingervisning om vad som är gångbart. Här finns såväl homosexualitet, sexuella trakasserier, mutkolvar till politiker och orättvisor som skapar fundamentalister. Allt mycket mer frispråkigt än vad jag hade väntat mig. Vilket förstås säger mer om mina fördomar än vad jag skulle önska.

I Yacoubians hus bor både fattiga och mer välbärgade. Den elit av politiker och miljonärer som bodde i huset under glansdagarna har för länge sedan flyttat. Idag bor de fattiga på taket i det som tidigare var förråd och har format något som har blivit ett eget samhälle helt fristående från resten av huset. Det storståtliga trettiotalshuset i klassisk europeisk stil med balustrader och skulpterade grekiska ansikten, trappor och korridorer i äkta marmor, beboddes av staden grädda fram till revolutionen 1952 då de flesta lägenheterna togs över av inflytelserika befäl inom armén. Vid sjuttiotalets liberalisering och privatisering av ekonomin började de välbeställda flytta ut från innerstan till moderna förorter. Lägenheterna såldes eller gjordes om till kontor för nyutexeminerade söner.

Att använda ett hus som berättelsens ram är naturligtvis smart. Det ger författaren möjlighet att både göra små instick om landets historia och samtidigt fylla våningarna med mängder av olika karaktärer. Här finns Taha, portvaktens son, en studiebegåvning som hela sitt liv drömt om att bli polis. Han har höga betyg, en vältränad kropp och har tagit reda på alla specialdetaljer som gäller antagningsproven till polishögskolan genom att göra sig till vän med distriktets alla poliser. Men vad hjälper det? Han är och kommer alltid att förbli sonen till en portvakt.

Boken är kritisk åt många håll. Al-Aswany visar inte bara upp ett samhälle där pengar kan köpa politiska poster, han visar också hur förtrycket sprider sig nedåt genom folklagren. Mutor är en självklarhet och den vackra unga kvinna som inte förstår att utnyttja sitt utseende för att få högre lön anses som dum och naiv av sin omgivning. Men här finns också glimtar av kärlek och äkta känslor, ibland på platser där man inte väntar sig det.

Jag blev riktigt nyfiken på det moderna Egypten när jag läste den här boken. Kanske är det dags att släppa greppet om pyramiderna och faraonerna och faktiskt ta reda på hur det står till idag? Jag tänker i varje fall hålla ögonen öppna för fler böcker av Alaa al-Aswany.