bokbloggen.com

Helenas äldsta dotter Linda är 22 år och säsongar som dykinstruktör i Thailand för tredje året i rad. Helena och hennes andra dotter Madde, 13 år, har bokat biljetter för att hälsa på Linda under jullovet. De har bestämt att de ska mötas på McDonalds i Patong klockan fem, halv sex, samma dag som de landar. Men Linda kommer inte. Hon svarar inte på sin mobil. Helena vet varken var hon jobbar eller var hon bor, bara på vilken ö. Mycket oroliga beger sig Helena och Madde till paradisön Koh Phi Phi för att hitta Linda.

Och där, alldeles intill den vita stranden, har vattnet en färg som får dem att nypa sig i armen, att skaka på huvudet, ja, att förneka den. Finns det verkligen en sådan färg? Blått och grönt förtunnat till intensivt lysande turkos, som glas, som rymd, som loj oändlighet.

Medan de letar lär de känna världen som Linda lämnat Sverige för. Hon bor på en av de vackraste platserna på jorden, en nationalpark med fantastiska korallrev som dykarna drömmer om att utforska. Men paradiset har blivit en turistort, full av barer och bungalows. Allt är uppbyggt för att underhålla de backpackers som thailändarna lever på. Hit kommer ungdomar från alla världens hörn och njuter av friheten, som för de flesta innebär att festa till långt in på morgonen. Det är också stor skillnad mellan västerlänningarna och thailändarnas vardag. Lindas vänner som sitter på dykskolan och tar emot bokningar tjänar mer än dubbelt så mycket än thailändarna som utför kroppsarbete hela dagarna i värmen. Gänget på dykskolan förklarar det med att thailändarna är för dumma för att klara av annat än att bära saker. Vännerna älskar livet på ön, men de verkar oberörda av vad som faktiskt händer runt om kring dem och att paradiset håller på att förstöras. Helena försöker förstå sin dotter genom hennes vänner, men ju mer hon får veta om livet de lever, ju mer vill hon få med sig Linda hem till Sverige igen. Om hon kommer att hitta henne igen.

Helena tar ett djupt andetag:
“Om en tjej skulle försvinna,hur skulle det gå till?”
Johanna betraktar henne fundersamt.
“Vill du verkligen höra sånt här?”
“Jamen jag måste ju”, utbrister Helena och försöker dölja stöten av vrede som plötsligt drar genom henne.”Jag måste ju veta vad som kan ha hänt!”
Johanna lägger huvudet på sned: “Hon kan ha varit på en bar… hon har börjat prata med nån. Hon har druckit för mycket, är kanske berusad, och går hem ensam. Någon följer efter henne till hennes rum…”
Det är något utmanande i hennes tonfall. Eller inbillar jag mig? tänker Helena trött.
“Ja?” säger hon plågat.
“Ja…” Johanna rycker på axlarna. “Våldtäkt. Mord.”

Boken är olidligt spännande från och med de första sidorna, då det framgår att Linda inte kommer att komma till McDonalds. Rädslan står sedan i stark kontrast till den vackra miljön runt omkring Helena och Madde. Jag har också varit på vackra Koh Phi Phi, jag har klättrat upp till view point och jag har åkt en longtail boat till Monkey Beach. Så på ett sätt var det härligt om läsa om en plats jag varit på och tyckte så mycket om. Men mest av allt är boken spännande och mycket svår att lägga ifrån sig. Jag rekommenderar den här boken till vem som helt, förutom kanske till mammor som har barn som reser runt på egen hand i Thailand, då den inte kommer att ge någon lugnande effekt alls.