bokbloggen.com

Journalisten Dicte Svendsen jobbar på Avisen i Århus och får sig tillsänt en cd-skiva med en film. Filmen visar en maskerad person som halshugger en annan. Svendsen kontaktar kriminalkommissarie Wagner innan hon publicerar en artikel med bild från filmen. Media och polisen betraktar genast mordet som en del i muslimsk terrorism som nu slagit till mot Danmark. Samtidigt som historien om avrättningen rullas upp återupptar Svendsens dotter Rose sitt förhållande med Aziz, en polisaspirant med invandrarbakgrund och kriminellt förflutet.

Berättelsen tilldrar sig efter att Irak-kriget har dragit igång, Danmarks hårdare invandrarlagar har införts och Mohammed-karikatyrerna har publicerats. En liknande bok hade varit svår att göra trovärdig i svensk miljö, åtminstone just nu. Det är intressant att få en skildring av hur människor påverkas av att leva i ett land som dels är ganska gott ställt och samtidigt präglas av en officiell politik som är främlingsfientlig. Vad gör det med människors tänkande? Det spelas upp flera exempel på hur misstänksamheten och rädslan försvårar mänskliga relationer och leder till förhastade slutsatser.

Det var inte första gången som problemställningen dök upp. Det var inte heller första gången som hon måste ge upp för dess komplexitet. Dagligen blev man bombarderad med nya åsikter och ny statistik så att allting till sist gick runt i huvudet. Hon blev så ohyggligt upprörd över vissa politikers okänsliga eller direkt hjärndöda uttalanden som ledde tankarna till trettiotalets Tyskland. Andra gånger var det lika hårresande uttalanden från förmörkade imamer. Och någonstans mittemellan fanns den stora gruppen invandrade muslimer och infödda danskar som bara önskade leva i lugn och ro och slippa allt bråk. Men det gick inte. Det hade gått troll i debatten. Ord och utsagor slungades mellan parterna som vassa stenar, högt över huvudet på den tigande majoriteten.

Titeln Närmast anhörig anspelar på vem man anger vid olycksfall och liknande. Dicte Svendsen grubblar mycket på varför just hon har fått inspelningen av mordet. Någonting i hennes förflutna verkar ha med mordet att göra. Hennes egna närmast anhöriga påverkas också av att hon blir en kändis som förknippas med terrorism. Sidohistorien om dottern och hennes pojkvän är lite klassiskt Romeo-och-Julia-tema.

Det finns intressanta bottnar i boken, men tyvärr känns det inte som att dessa följs upp fullt ut. Så länge handlingen kretsar kring hur karaktärerna och samhället förhåller sig till mordet håller intresset för historien i sig ganska bra. Några av huvudpersonerna får också anledning att fundera på vad man kan vara kapabel till om ens närmaste utsätts för grova brott. Tankarna känns trovärdiga. Upplösningen är emellertid varken originell, trovärdig eller särskilt spännande trots att författaren har försökt lägga ett komplicerat pussel. En deckare som ändå hade flera poänger slarvas bort i ett forcerat avslut.