En mörkrädd pojke - Justin Evans
onsdag, 1 juli 2009 av Sara
På baksidan av boken kan man läsa att den handlar om George, nybliven pappa men med en oförmåga att ta hand om och hålla sitt barn. Att hans äktenskap går i kras och att han till slut hamnar hos en terapeut som ska hjälpa honom komma vidare. Inte förens jag kommer ner till dessa rader på bokens baksida så fastnar jag och blir intresserad av att läsa boken. George har tydligen varit hos en terapeut tidigare, som barn. Men då i helt andra sammanhang. Tydligen så hörde han röster och hade hallucinationer om ett annat barn.
Det är som sagt var inte förens jag läser detta om röster, terapeuter och hallucinationer som jag bli intresserad av att läsa boken. När jag började läsa boken så förväntade jag mig att få läsa saker som ska vara inriktad på psykvård och annat smått och gott. Visst är boken inne och snuddar på detta, men det är inte runt psykvården som boken kretsar runt.
Georges terapeut som han möter i sitt vuxna liv ber honom skriva dagbok och berätta om de händelser som skett tidigare i livet, hela denna bok är uppbyggd mer eller mindre i dagboksform.
George förlorar sin pappa tidigt under mystiska omständigheter, han blev mobbad i skolan, och hans mamma som mest koncentrerar sig på sitt yrke skaffar sig en ny karl ganska snabbt. I samband med att det händer mycket i hans liv börjar han höra en röst i sitt huvud och hallucinera. Detta eskalerar snabbt och han börjar tro på vad rösten säger.
Han hamnar tillslut på en psykmottagning efter att ha orsakat en bilolycka , men boken kretsar inte alls mycket runt att han hamnar på psyk. Själva psykgrejen är mer ett konstaterande och boken går istället in på att Georges pappa var mycket religiös och forskade runt demoner och hur dem kan komma in till den mänskliga världen. George själv tror helt klart att han är besatt av en demon, men omgivningen är däremot inte lika säker.
Boken kan i perioder vara mycket intressant och spännande, men den har alldeles för många lösa trådar som aldrig riktigt knyts ihop. Författaren lyckas inte hålla en spänd och under tiden man läser den så undrar man “Vad var det nu som hände?”, för man hänger inte riktigt med och det känns som om författaren levde sig egna lilla liv när han skrev boken. Jag ångrar inte att jag läste boken, men det är inte en bok man vill läsa igen och inte en bok som jag rekommenderar. Det finns många andra böcker som är bättre.
