bokbloggen.com

Suverän debutroman. Olof, Carolina och Fabian hängde mycket tillsammans under universitetstiden, men Olof har inte hört av sina vänner på mer än tio år. Förrän nu. Olof är idag doktorand i historia och kämpar med sin avhandling, men allt avbryts då han får ett paket från Fabian som innehåller en CD.

Olof kollar igenom Fabians efterforskningar på CD:n men tänker inte så mycket mer på det förrän Carolina ringer och berättar att hon har fått ett likadant paket och att Fabian är anmäld försvunnen någonstans i Västerbottens inland. De två börjar forska i Fabians material och det verkar som att han var något på spåren, svenska nazivänner och royalister i mäktiga sällskap.

Boken är skriven på härlig svenska med enormt ordförråd, och referenserna till svensk historia är inte för detaljerade och tråkiga utan precis rätt för att skänka historien lite kraft. Andreas beskriver skogen på ett sätt som ger mig kalla kårar eftersom jag känner igen känslan:

“Tyst Olof!” väste hon och kisade nervöst mot skogsbrynet.

Egentligen var det bara ett hastigt ögonkast, likafullt kände jag hur ilningarna kom krypande längs ryggraden. Kunde Carolina också förnimma det - att det var något galet med skogen härute? Rörelserna som anades bland de väldiga stammarna var alldeles för tunga och regelbundna för den svaga vårvinden. Grenarna vajade som utväxter från ett levande korallrev. Jag tyckte inte om träden här ute, gillade dem inte alls. De utstrålade en vilja. En observerande, reflekterande och kalkylerande närvaro.

Som om någon höll oss under uppsikt.

Man behöver inte nödvändigtvis vara bekant med djupa skogars hotfulla vajande i en lätt bris för att njuta av denna bok. Om året var till ända skulle jag säga att detta är årets bästa bok. Skräck, thriller, historia och övernatur i en perfekt blandning.

CIA konspirerar. Joel Backman benådas av presidenten, men endast för att CIA har nytta av honom. Det verkar som att Backman lyckades få tag på en viktig hemlighet på toppen av sin karriär och nu vill CIA veta vilka som inte vill att hemligheten ska komma ut; israelerna, ryssarna, kineserna eller saudierna.

Planen är att gömma undan Backman i Italien och sedan lite försiktigt läcka ut information om var han håller hus, och se vilka som kommer och dödar honom.

Grisham har skrivit bättre böcker, men denna är väl okej ändå. Ganska spännande, ganska stämningsfull, lagom fängslande. Känslan av att vara en liten bonde i ett internationellt schackspel förmedlas tydligt, och det är nog det som räddar boken.

Den tionde och sista delen av kriminalsviten om Van Veeteren. Fallet G - det enda fall som Van Veeteren inte lyckats knäcka. Vem dödade Barbara Clarissa Hennan? Eller snarare: hur bar sig Jaan G. Hennan åt för att döda henne då han tycks ha ett vattentätt, oknäckbart alibi?

De som följt Van Veeteren genom böckerna vet att de ibland innehåller hänvisningar till Fallet G, det enda fall hjälten har gått bet på. I den här boken får man så äntligen bekanta sig med mordet som inträffade 1987, och upplösningen som utspelar sig i nutid.

Tyvärr är gåtan inget extra, som jag kanske hade förväntat mig. Boken är lång och känns ibland lite tråkig. Ganska mediokert. Läs något annat istället.

Moln av nanorobotar. Ett experiment i Nevadaöknen misslyckas katastrofalt och ett moln av nanopartiklar släpps ut i naturen. Nanopartiklarna är skapade på uppdrag av Pentagon och programmerade att agera som rovdjur i flock. För varje sekund blir de allt intelligentare och farligare.

Michael Crichton tar i denna bok, som han så ofta gör, ett hett forskningsområde och tänker ihop en historia om hur det skulle kunna gå väldigt fel. Jag gillar det, men jag är svag för teknik (nördig tror jag det kallas) så för någon som inte är fascinerad av aktuell forskning är det kanske inte lika roligt att läsa Rovdjur.

Som alltid så har Crichton sina fakta att förvilla läsaren med medan han klämmer in en och annan osanning som man sväljer i förbifarten. Allt blandas i magen till en halvt trovärdig, fullt skrämmande historia om samvetslösa små maskiner som bara följer sin programmering, med ödesdigra resultat.

En uppföljare som är minst lika bra som föregångaren. Våra äventyrare nöjer sig inte med att ha utforskat två kontinenter utan ger sig iväg mot en tredje. Här plågas befolkningen av Lo-oom, en gud som har fanatiska anhängare och en förmåga att omvända den mest inbitna ateist.

Lo-oom måste besegras, och det viskas om ett mäktigt vapen som finns i en mystisk grotta i öknen. Henna och Gala reser till oasen där grottan ska finnas, och får veta mer om sitt ursprung. De närmar sig också alltmer lösningen på Terra Hexas gåta.

Som sagt, Terra Hexa II är minst lika kul att läsa som ettan. A. R. Yngve har skapat en fantastisk värld som han utnyttjar till fullo. Jag vet att det förra påståendet låter som en klyscha, så jag ska förklara vad jag menar: Terra Hexa har många små egenheter såsom till synes helt egna fysikaliska lagar, lysande vatten, sol som aldrig går ner, med mera. Dessa små egenheter vävs ihop mot en enda stor förklaring, och används hela tiden i berättelsen på ett intelligent och trovärdigt vis.

Fallna änglar och broderskärlek. Samael är en så kallad Odödlig, och det är nästan hela hans familj också. De Odödliga är inte längre odödliga utan de lever ungefär lika länge som oss vanliga människor. Men de kan gå in i Ejvaron, och därifrån vidare in i olika Psykoheter. De Odödliga kan skapa egna Psykoheter, som kan vara i princip vad som helst. En del Psykoheter ser ut som vår värld, Tillvaron, och en del är så farliga att någon som går in där dör vid första andetaget.

Samael har två bröder, Natanael och Gabriel, och han älskar dem jättemycket. Gabriel är godheten personifierad medan Natanael är bara till hälften Odödlig och vet inte ens om det. Natanael känner sig utanför, eftersom han känner på sig att det är någonting som resten av familjen inte talar om för honom.

Natanael blir alltmer våldsam och skadar flera personer i skolan när han utövar sin egen rättvisa. Samael och Gabriel blir alltmer bundis och har skapat en egen värld i en av deras Psykoheter, där de tillbringar mycken tid. Natanael får en mentor, som vill att han ska bejaka monstret i sig. Någon vill samla ihop alla Odödliga och kasta ner dem i eviga fängelsehålor.

Samael är ännu en bra fantasybok från Wela Förlag. Berättelsen går i ett långsamt tempo men är trots det väldigt fängslande. Fantasybitarna funkar riktigt bra och det finns stor potential i upplägget med Ejvaro, Tillvaro och Psykoheter. Stämningen och karaktärerna byggs upp under hela den tålmodiga berättelsen, men tyvärr är slutet på boken aningen platt. Vad jag skulle önska mig nu är en uppföljare på denna fängslande bok, som bättre tar tillvara på potentialen i världen som byggts upp.

Men denna bok är inte bara fantasy, det är också en bok om tonåringar med tillhörande revolt, osäkerhet, utanförskap och känsla av odödlighet. Här gör Jorun ett fantastiskt jobb, och jag önskar att jag hade kunnat läsa Samael för femton år sedan.

Fantasy för ungdomar. Henna och hennes syster Gala har växt upp i världen Terra Hexa, en värld där solen aldrig går ner. De har en morbror, Ingo, som är ute och reser i hela den kända världen och som har massor av fascinerande historier att berätta för systrarna. De drömmer om att en dag resa till outforskade områden, och kanske hitta horisonten.

Outforskade områden verkar det finnas gott om, eftersom det är svårt att ta sig fram utanför vildmarken. Efter att vildmarken passerats börjar Draget göra sig kännbart, en slags kraft som drar allt bakåt och försvårar enormt för resenärer att ta sig längre in mot okända land.

Ingo ska anordna ännu en expedition för att upptäcka nya världar, och Henna och Gala samt deras vänner Mick och Rydel får chansen att följa med. Varför går solen aldrig ner, och vad beror det mystiska Draget på? Är världen platt eller klotformad? Och vad finns egentligen bortom vildmarken och dårarnas öken?

Terra Hexa är en riktigt bra bok, och väldigt lättläst. Språket är tyvärr lite tråkigt tycker jag. Meningarna är varken komplexa eller vackra utan marscherar taktfast mot målet; att få historien berättad. Detta gör å andra sidan att det aldrig känns som att Terra Hexa stagnerar, det händer saker hela tiden och om du brukar bli uttråkad av omständliga beskrivningar så är detta en bok för dig.

Många fantasyböcker är nerlusade med klyschor och tröttsamma upprepningar av gamla, välkända koncept. Så icke Terra Hexa, den känns väldigt fräsch. Ska det krävas en okänd författare för att svängarna ska vågas tas ut litegrann? Tappar man lusten att vara originell när man sålt en miljon böcker?

Stödj A. R. Yngve genom att köpa boken, och stödj hans lilla förläggare Wela Förlag genom att köpa boken direkt genom dem.

Ännu ett mästerverk av Isaac Asimov. Detta är en samling berättelser som sammanfattar robotarnas historia från de första prototyperna till de mest avancerade humanoiderna. Jag, robot är en samling noveller som knyts ihop av Susan Calvins berättelse. Hon är en robotpsykolog och hon var med från början.

Här får vi veta vad robotikens tre fundamentala lagar är för något, det som ska hindra robotar från att skada människor eller sig själva. Ibland blir det konflikter mellan de tre lagarna och oförutsägbara beteenden uppstår. Ibland skärs det ner lite på en eller annan lag, för att robotarna ska kunna utföra sitt arbete. Ibland går det bara käpprätt åt helvete.

En robot får inte genom handling, eller underlåtelse att handla, orsaka att en människa skadas.

En robot måste lyda de order som ges av en människa, utom om detta skulle stå i strid med första lagen.

En robot måste skydda sig själv, utom om detta innebär brott mot första eller andra lagen.

Jag, robot är en skön avvikelse från temat “Robot skapas, robot vänder sig mot skapare” á la Frankenstein.

Den ultimata science-fiction-klassikern. Trilogin om stiftelsen består av Stiftelsen, Stiftelsen och Imperiet samt Den Segrande Stiftelsen.

Imperiet härskar över hela Vintergatan med alla dess stjärnor och planeter. Imperiet är också det enda som håller ordning i galaxen och skänker människorna civilisation.

Psykohistoria är en relativt ny vetenskap, som bygger på att när man räknar på galaxvis med människor så kan man ganska exakt räkna ut vad som kommer att hända i framtiden, genom att endast ta hänsyn till trender och mass-psykologi istället för till enskilda människor.

Hari Seldon är psykohistorians främsta forskare, och han har räknat ut att Imperiet håller på att fallera. Trenderna visar att Imperiet förlorar kontrollen, först i de yttre områdena och senare överallt, samt att barbari och laglöshet kommer att råda i trettiotusen år.

Seldon har dock räknat på en alternativ framtid. Genom att grunda en stiftelse, vars uppgift inte är alldeles glasklar, kan laglöshetens tid begränsas till ungefär tusen år. I böckerna får vi följa Stiftelsens väg genom historien, dess kriser, segrar och förluster, hjältar och antihjältar.

Det här är en fantastisk klassiker, som jag av någon outgrundlig anledning läst först nu. Jag är riktigt glad att jag inte missade den, nu förstår jag varifrån så många efterföljande science-fiction-berättelser har fått inspiration.

Doppler är tillbaka! Tillsammans med sonen Gregus och älgkalven Bongo har Doppler tagit sig över gränsen och in till Sverige. Här möter de Maj-Britt, en bitter gammal dam som älskar att röka hasch, och hennes ärkefiende, von Borring.

Gregus och Bongo anser att Doppler bara festar och röker hasch och inte längre för sitt korståg mot duktigheten, så de lämnar honom. Vänskap uppstår med von Borring, som är gammal scoutledare, och han vill hjälpa Doppler att hitta sin forna entusiasm.

Väldigt bra bok. Lika avslappnad och mysig som Doppler.