bokbloggen.com

Alex och Rosies vänskap börjar när de skickar lappar till varandra på lektionerna i lågstadiet och trots många tillsägelser från deras stränga fröken kommer de allt närmre och de fortsätter vara bästisar genom åren. Boken bygger på deras skrivna meddelanden till varandra, först på små felstavade lappar, sedan via messenger och email.

Tillsammans genomlever de skolan och det blir en stor chock och omställning för dem båda när Alex familj i slutet av vännernas tonår bestämmer sig för att flytta till USA.

Trots löften om att besöka varandra, gå på skolbalen tillsammans och plugga ihop, Alex till läkare och Rosie på hotellskola, så blir det inte riktigt som de tänkt sig. Deras liv utvecklas i olika riktningar men trots att de verkligen befinner sig i olika världar fortsätter de hålla kontakten på sin resa genom livet.

Det här är en åkta feel-good-roman! Man blir varm, glad, stressad, engagerad och kan inte lägga den ifrån sig. Det är en härlig bok och den var väldigt lättläst trots korrespondensupplägget.

Jag erkänner att jag har kollat på den här boken tidigare men eftersom jag på något vis fått för mig att författaren heter Cecilia Ahrén och är svensk, och jag inte brukar gilla svensk chicklitt, så har det dröjt ända tills nu innan det blev dags.

Cecelia Ahern är i själva verket irländska och fajtas med Marian Kayes om tronen som mest älskade feel-good-författare. Författarens debutroman heter ”PS jag älskar dig” och kom ut 2004 i Sverige. Självklart har jag redan kastat mig över den och recension kommer inom kort.

Bella vet inte riktigt hur det går till men plötsligt har hennes man Iain lyckats övertala henne att de ska flytta till landet med sina två barn. Med sorg i hjärtat lämnar Bella vännerna och storstadspulsen i London för den engelska landsbygden men till hennes förvåning blir det inte så illa som hon först trodde. Barnen älskar det och Bella finner lugnet rätt okej. Hon känner ingen stress med att hitta ett nytt jobb trots att Iain försöker skynda på henne.

I trakten lär de känna den ensamma änkan Jane som tvingats sälja halva sitt hus till det förmögna paret Sam och Ben och Bella får till sin förvåning en ny väninna i den vackra, utseendefixerade Sam. När Sam och hennes attraktive make Ben föreslår att Bellas familj ska följa med dem till Frankrike och semestra i ett hyrt hus tvekar Bella först med ger sedan med sig.

Under tiden försöker den ensamstående Jane samla ihop sin splittrade familj för att få svar om framtiden men möts hela tiden av mothugg och oförskämdheter.

Ingen av dem anar att alla kommer de få uppleva stora förändringar…

Den här boken gillade jag verkligen! Kanske för att jag gillar engelska landsbygden, ibland får för mig att jag vill bo så där lantligt och ensligt (helst i England då) men också för att bokens huvudpersoner inte var så enkla och förutsägbara som man först tror när man börjar läsa. En riktig feel-good-bok som jag verkligen kan rekommendera.

Sophie är bara strax över trettio och änka efter att hennes man gått bort i cancer.
Utan att förstå det har hon helt tappat taget om sitt liv och utan att få någon hjälp från sin effektiva svärmor sjunker hon allt djupare ner i en depression.

Slutligen bestämmer hon sig för att sälja huset och börja om på nytt i Ashland där hennes väninna Ruth bor. Hon flyttar tvärs över landet och börjar den stapplande vägen mot ett nytt liv där hon upptäcker att hon inte bara gillar att äta mat utan även att laga den samt att hon faktiskt är vuxen nog att mitt i sorgen vara stöd åt en vilsen tonåring. Sakta men säkert hittar Sophie livsgnistan igen, men inte så som hon tänkt sig.

Jag bokstavligen slukade den här boken som börjar så sorgligt att det verkligen skär i hjärtat! Författaren har verkligen lyckats skriva inte roligt men humoristiskt (hårfin men viktig skillnad där) om ett mycket sorgligt ämne. Man känner verkligen Sophies bottenlösa förtvivlan och desperation, man lider med henne och drar på munnen åt henne när hon försöker leva vidare utan sin man. Läääääääääs! Men ha näsduken framme.

Will Monroe är ny journalist på New York Times och gör till sin stora lycka till sin första riktiga artikel, ett porträtt av en mördad hallick, så bra att cheferna blir imponerade. Han får åka iväg på uppdrag och kommer att skriva om ännu ett mord. Förtjust över sina framgångar råkar han i gräl med sin fru för att han glömt ett viktigt möte och sedan får Will plötsligt ett mail som lyder: “Ring inte polisen. Vi har din hustru. Om polisen blandas in dödar vi henne. Ringer du polisen kommer du få ångra det. För alltid.”

Tillsammans med en datorkunnig vän lyckas han ta reda på att hans fru hålls fången i de gamla judiska kvarteren men han vet inte av vem eller varför. I panik vänder han sig till sin gamla flickvän TC för att få hjälp och tillsammans börjar de nysta i urgamla religiösa myter och profetior.

“De rättfärdiga” beskrivs av förlaget som en “intensiv thriller fylld av action, gåtor och spänning” men tyvärr, jag tycker inte alls att det stämmer. Boken känns seg och faktiskt bitvis tråkig och först efter att jag lyckats ta mig igenom den inser jag att det beror på att jag inte har en chans att lösa gåtorna. När jag läser en deckare eller thriller vill jag ha chansen att visa mig duktig, komma på egna saker som skulle kunna leda fallet framåt liksom. Men eftersom jag vet absolut ingenting om dessa chassider så kan jag inte det. Det kanske inte är enda anledningen men jag ger i alla fall inte den här boken något bra betyg. Läs någon annan thriller i stället.

När Amy är i åttonde månaden råkar hon se sin pojkvän Joe i parken med en annan kvinna. Hennes värld håller på att rämna men eftersom hon är rädd att han ska lämna henne säger hon inget utan föder deras lilla dotter Evie och med ens har hon annat att tänka på. Varken hon eller Joe får sova, Amy chockas över att en liten baby kan ta så mycket tid och kraft och efter sex månader har hon fortfarande inte lyckats hitta de extra krafter som krävs för att borsta håret, hitta vanliga kläder som går på hennes efter-baby-kropp och hon känner hur hon och Joe glider allt längre ifrån varandra.

Men så träffar hon den glamourösa singelmamman Alice och hennes vackra, exotiska och exklusiva vänner. Till Amys häpnad är de alla smala, välklädda och deras barn har aldrig kräkfläckar har aldrig kräkfläckar någonstans. Motvilligt går Amy med på att bli omgjord av Alice, allt för att kunna behålla Joe som allt oftare jobbar över och har mobilen avstängd när hon försöker nå honom. Men make-overn får oanade konsekvenser.

Lättläst och ganska underhållande bok som man läser på en dag eller två. Jag tyckte den var kul men aningen seg emellanåt och glamourmammorna var… lite för mycket liksom. Men boken livade upp en lång bussresa och gillar man chicklitt på babytema blir man inte besviken.

När man vill läsa om Kina brukar man hitta två sorters böcker: reseguider med sammanfattningar om historia och geografi plus en oändlig massa sidor om hotell och restauranger skiftande prisklasser eller tunga, sövande historieböcker med så mycket politik i att man blir yr. Jag blev därför alldeles salig när jag fick låna ”I mittens rike” av en bekant för den här boken är alldeles lagom.

Björkstén bor och jobbar i Kina sedan många år och skriver ur en svensk persons synvinkel på ett lagom lättsmält och medryckande sätt. Han får ett kapitel med titeln Ekonomisk liberalisering att faktiskt vara intressant, även för mig som i vanliga fall i det närmaste får utslag av sådana uttryck. Det är kortfattat, innehållsrikt och spännande. Dessutom älskar jag de gula rutorna där man får lära sig skojiga saker som att den största ordboken i Kina innehåller 47035 tecken (men den goda nyheten är att du bara behöver lära dig 5000 av dessa tecken för att kunna läsa en roman) och att siffran fyra betyder otur därför att dess uttal liknar ordet död.

Man känner sig bildad när man läst boken. Som om man verkligen fått en glimt av Kina, det riktiga Kina. Så jag rekommenderar den varmt till alla som är eller vill bli intresserade av Kina. Har man redan läst mycket om Kina kanske den däremot känns lite för enkel.

Detta är fortsättningen på En shopaholics bekännelser och boken tar vid där den andra slutade.

Livet leker för Becky! Hon har en gullig pojkvän, ett nytt, bra jobb, har betalt av sina skulder och tagit kontroll över sina kreditkort. Nu kan hon motstå en rea och vet att hon inte blir lyckligare av att köpa en massa saker. Hon har ett rikt liv ändå minsann. Fast ibland måste man ju köpa ett par nya skor tillexempel, alltså, för ett speciellt tillfälle. Som när pojkvännen bjuder med en på en minisemester på landet. Faktum är, att då man kan behöva två par. Plus kanske en kofta. Eller en kjol. Hm, bäst att köpa båda. Nu när Becky har koll på sin ekonomi kan hon ju unna sig saker ibland.

Därför kan hon också unna sig lite shopping när hon och pojkvännen åker till New York för att undersöka möjligheten till att jobba på andra sidan atlanten. Här upptäcker Becky  fenomenet outlets och med sina nya kreditkort i högsta hugg rustar hon sig för anställningsintervjuer med amerikanarna. Men saker och ting går inte alltid som man har tänkt sig…

Becky är fortfarande pinsam, som en Bridget Jones som bytt ut bantningen mot shopping ungefär, fast med färre svordomar och inte så knäppa föräldrar. Man skäms fortfarande över henne när hon gör bort sig och gång på gång råkar ut för de mest osannolika saker. Men samtidigt så sugs man in i den här lättlästa boken och vill ha mer, mer, mer. Kan alltså verkligen rekommendera den för lättsam läsning på stranden eller i hängmattan.

Det är äntligen dags för Erica att börja jobba på sin nya bok. Patrik ska vara hemma med Maja och hon riktigt längtar efter att få sätta igång och skriva igen. Dessutom har hon hittat ett par av sin bortgångna mammas dagböcker från krigstiden som hon ska börja läsa när hon känner sig redo.

Men så mördas en gammal man i samhället och Patrik har lite svårt att hålla sig borta från fallet trots pappaledigheten. Erica blir först sur men sedan upptäcker hon ett samband mellan den döde mannen och hennes mammas gamla dagböcker kan hon inte låta bli att själv börja nysta i det. Långsamt rullar en hemsk historia upp, en historia där Ericas mamma Elsy är en av huvudpersonerna och Erica tvingas inse att den mamma hon upplevt som kall och avståndstagande kanske trots allt haft sina skäl.

Camilla Läckberg böcker är lättlästa eftersom hon skriver om vanliga människor på ett ovanligt bra sätt. Vilket i sin tur troligen beror på att hon är vanlig och tycker det är okej att leva svensson-liv. Hennes karaktärer är som dina polare och småstadslivet i böckernas Fjällbacka känns genuint och äkta. Hon skapar en spännande, inte allt för komplicerad story som hon ger så pass många ledtrådar till att man nästa, nästan lyckas räkna ut hur det hör ihop. Ett pålitligt recept helt enkelt och jag rekommenderar Tyskungen till alla som gillat hennes tidigare böcker.

Det är en märklig känsla att först längta efter en bok så mycket och sedan knappt vilja börja på den. För om man börjar på den betyder det att den snart tar slut. Men de senaste tio dagarna har jag då slutligen gjort det – lyssnat på den allra sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows som ljudbok.

Jag erkänner: jag älskar Harry Potter! Jag älskar hela trollkarlsvärlden där man kan laga mat (och diska!) genom bara en viftning med trollspöet, där människor på fotografier vandrar in och ut ur bilderna och där man bara kan säga “lumos” om det är lite för mörkt någonstans. Jag vill gå på Hogwarts, jag vill komma på middag hemma hos den härliga familjen Weasly och jag vill lära mig att spöktransfereras. Mest av allt vill jag inte att magin ska ta slut, jag vill inte att JK Rowling ska sluta skriva för jag vill inte sluta uppleva Harry Potter och alla hans underbara vänner. För det är så, man läser inte Harry Potter-böckerna, oavsett ålder och bakgrund så lever man dem, sida för sida, bok efter bok.

Nu är det alltså slut och det är supersvårt att skriva en recension utan att avslöja något. Men i korta drag så är det nu öppet krig. Inget mer lalla runt på Hogwarts ett helt läsår innan det blir action och Voldemort-konfrontation, här är det ett jämnare och högre tempo från början. Harry är ingen skolpojke längre och han vet att det inte går att skjuta upp saken, han har ett uppdrag att utföra och det måste göras NU, hur farligt och otäckt det än är. Vid hans sida finns, som alltid, Ron och Hermione men är de verkligen beredda att riskera livet för att krossa Lord Voldemort? Vänskapen sätts på hårda prov när jakten på horrokruxerna och Voldemort blir allt mer intensiv och inte bara Harry, Hermoine och Ron svävar i livsfara utan alla de håller kära. Harry vet att det bara finns ett sätt att få slut på mardrömmen men är han redo?

I den mörkaste och hemskaste boken i serien av sju tar JK Rowling livet av flera kända karaktärer. Hon drar tydliga paralleller till nazismväldet och hon låter oss lära känna flera personer ännu närmare. Jag tycker hon är en fantastisk författare som får ihop alla lösa trådar på ett imponerande sätt (för inte fasen hade hon tänkt skriva sju böcker när hon till sin förvåning fick den första publicerad) och hon beskriver Harry, mitt emellan pojk- och vuxenstadiet, nedtyngd av ett alltför tungt ansvar helt suveränt..

Jag ger boken högt betyg och rekommenderar den självklart till alla Harry Potter-fans. Hatten av för JK Rowling och den fantastiska bokskatt hon försett oss med.
Nu ska jag se fram emot återstående filmer.

Böcker av den här sorten, chicklitt, är lite som chips: smarrigt men ganska onyttigt och ju mer man äter/läser, desto mer vill man ha. Man blir glad av chicklitt men samtidigt generad eftersom huvudpersonerna i böckerna nästan utan undantag gör bort sig rejält gång på gång.

I den här boken får man träffa Becky som jobbar på en finanstidning men egentligen inte har någon stenkoll på ekonomi. Eller ja, hon är så klart en bra journalist och vet hur det ska vara, rent teoretiskt men i praktiken är det värre. Inte för att hon har problem eller så, hon gillar att shoppa helt enkelt, vilken tjej gör inte det liksom och inte är det hennes fel att lönen är så dålig faktiskt.

Tur att det finns kredit. Och schyssta bankkillar. Plus lite mer kredit. För alla vet ju att man liksom tjänar pengar på att handla på rea. Faktiskt. Och vissa saker bara måste man ha, även om de kostar lite. Det kan vara värt att inte kunna svara i telefon eller kunna öppna posten en period. För även bankmäns tålamod kan visst ta slut upptäcker Becky  och  plötsligt befinner hon sig i en ruskig knipa…

Mer stereotyp chicklitt än så här kan en bok nog inte bli och emellanåt är Becky så pinsam och korkad att jag mår dåligt. Dessutom är vissa delar av boken helt osannolika så klart. Men jag läser ändå vidare, maniskt, så fort jag får en chans, för boken är medryckande och charmig på något märkligt sätt och jag kommer definitivt att läsa Kinsellas nästa bok också. Om jag har råd, hahaha.