bokbloggen.com

Fevanna Kargesdotter Side har tröttnat på att gå hemma i byn. Hon känner att hon skulle göra mer nytta för sin familj om hon kunde tjäna in egna pengar inne i stan Hannebor. Så när den årliga marknadsdagen inne i Hannebor är, så passar Fevanna på att strosa runt för att finna sig ett arbete. Hon har turen med sig och lyckas få sig ett arbete på värdshuset Gyllene Kannan.

Det tar inte lång tid tills den stora dagen för avresa är kommen, hennes farbror Dor är den som har äran att skjutsa in henne till Hannebor. Dor har fått stränga order om att skjutsa henne ända fram till Gyllene Kannan. Men Fevanna lyckas övertala honom på vägen in att det räcker med att släppa av henne vid stadsmuren så letar hon sig själv fram till Gyllene Kannan, och han får chansen att göra sina ärenden i lugn och ro.

Väl framme vid Gyllene Kannan så får hon sätta igång och arbeta hårt på en gång. Men Fevanna njuter ändå av varje minut där hon själv tjänar sina egna pengar och inte är beroende av något annat. När den långa arbetsdagen är slut går hon ut för att ta sig lite luft. Fevanna går inte långt ifrån dörren, men blir ändå överfallen av en man i svart kappa . Hon tar upp en sten och kastar på mannen i självförsvar, och efter det blir allt mörkt.

Nästa gång Fevanna vaknar upp har hon så fruktansvärt ont och kan inte röra sig, äventyret har börjat.

“Ge henne vad hon tål, Zeke.” Den andra triumferade. Hon kunde inte sluta stirra på mannen som närmade sig. Håret var verkligen vitt i kontrast till hans mörka ögon och svarta kläder. Hon tvivlade inte ett ögonblick på att det var ondskan som var orsaken till att det såg ut som det gjorde. Alla visste ju hur korpsvarta Maredalarna var.

Denna bok är helt klart ett bevis på att en bok kan vara riktigt bra även fast den är kort. Spänningen i boken håller i sig från början till slut och det är en bok som jag varmt rekommenderar. Det enda som kan vara ett litet minus är att man gärna skulle velat få veta mer om karaktärerna och deras historia. Men om vi har tur kanske det kommer en fortsättning där vi får veta mer?

Ruben är en enstöring, och de enda människor han egentligen träffar är sin granne Berit och duvsällskapet. Duvor är hans största intresse, och om någon dag så är det dags för tävling. Han kollar till sina duvor flera gånger om dagen, men vid ett av besöken så har han fått in en extra fågel. Duvan är väldigt grann, men lite sliten. Den verkar ha rest långt. Ruben blir genast exalterad och tror att han äntligen ska få trycka till Cederroth och få ha en lite ovanligare duva än han.

Glädjen blir dock inte långvarig, redan senare samma dag så börjar Ruben känna sig krasslig och när han kollar till sina duvor så finner han några döda. Men även fast han känner sig dålig kilar han över till grannen Berit för middag. Han går hem ganska direkt efter middagen, febern verkar stiga och det blir svårt att svälja.

Dagen efter vaknar inte Ruben upp alls, och Berit börjar också känna sig krasslig..

Allting går väldigt snabbt och offer för vad de tror är den vanliga influensan börjar rulla in på sjukhuset. Men efter ett tag inser läkaren Jonathan att det inte handlar om den vanliga influensan utan en helt ny sort som man inte är van vid. När Jonathan försöker få tag på medicinen Tamiflu, så visar det sig att den svenska regeringen köpte in ytterst lite och att allt nästan är slut..

Kriminalinspektören Maria Wern är nyskild och har 2 barn tillsammans med pajasen Krister. Emil hennes äldsta barn åker iväg på fotbollsläger. Hon känner sig tillfreds med det och slipper ha dåligt samvete medan hon jobbar. Men sen börjar det på nyheterna talas om fågelinfluensa, och både hon och resten av föräldrarna som har barnen på fotbollslägret vill hämta hem sina barn. Till både barn och föräldrars förtret så är inte det möjligt, för alla på lägret är satta i karantän efter att man upptäckt att Berit, grannen till Ruben har varit mattant åt dem.

I dagsläget så är det svininfluensan som är den mest oroande influensan. Men boken känns fortfarande väldigt aktuell eftersom det bara är att byta ut ordet “fågel” mot “svin” så kan man få samma scenarion och hysteri.

Eftersom boken känns aktuell så blir den både spännande och intressant. För man behöver inte fundera särskilt länge innan man inser att det som beskrivs faktiskt kan hända väldigt lätt.
Författaren skriver även på ett sätt som tilltalar mig, det känns hela tiden som att man är med i händelsernas centrum vilket gör boken ännu mer spännande.

Som jag skrev tidigare så är detta verkligen en bok som fortfarande är aktuell och den är helt klart läsvärd.

Advokaten Jenny Cooper får till slut nog, hon kollapsar. Hon fixar inte sitt jobb, hennes äktenskap är i spillror och hon får ständigt panikattacker. Skilsmässan är ett faktum, och hon står utan ett hem och familj. Hennes exman lyckas få ensam vårdnad om deras barn. Hon är helt ensam.

För att kunna återhämta sig och bygga upp sitt liv träffar hon sin läkare/psykolog 2 gånger i veckan. Sakta men säkert lyckas hon komma tillbaka, hon hittar ett pittoreskt hus ute på landet och lyckas få ett nytt jobb med lite annorlunda uppgifter.

Hennes nya jobb innebär att hon ska dödförklara en människa juridiskt och får bestämma om en vidare utredning måste ske gällande hur dödsfallet gick till. Men hennes företrädare lämnade allt i ett stort kaos, när hon börjar gräva bland fallen på sitt nya skrivbord så inser hon att det finns två outredda och mystiska fall. Både gällande två unga tonåringar…

Själva historien i denna bok är riktigt bra och det finns även flera småhistorier i den gällande relationen till exmaken, hans nya flickvän, sonen, huset och den charmiga hippien som hjälper henne med huset. Men ibland känns boken ändå rätt platt, för man skulle kunna utveckla alla historier så pass mycket mer och få en bättre och mer spännande bok som verkligen fastnar i ens sinne. Istället så kommer denna bok vara något som man läser och tycker om, men ändå glöms bort i bokhyllan. Det tycker jag känns väldigt trist för boken kunde ha varit så pass mycket bättre med en liten extra ansträngning från författarens sida.

Ren är 12 år gammal och han saknar sin vänstra hand. Under hela sitt liv har han undrat vilka hans föräldrar är, var de godhjärtade? Döda? Varför lämnade dem bort honom till Sankt Antoniusklostret?

För det är på klostret han är uppväxt, och han har varit där så länge han kan minnas. På klostret lekar han med sina bästa vänner, Ichy och Brom. De är tvillingar, och tvillingar sägs ge otur. Men Ren tycker att det kan kvitta han är ju redan otursförföljd.

Då och då händer det att någon bonde eller en familj som inte kan få barn kommer till klostret och väljer ut någon av pojkarna till att bli deras son.

Dock kommer det aldrig att bli så för Ren, Ichy and Brom. Ingen vill ha ett barn utan en hand, eller tvillingar som för otur med sig. Ren, Ichy och Brom de får leva sitt liv där, samlar stenar, ber böner och gör bus som leder till prygling. Samt vänta på deras 18årsdag då de skickas till armén.

Men en dag så kommer en mystisk främling och alla barn får som vanligt ställa upp sig vid den heliga statyn. Mannen går fram och tillbaka och känner o klämmer på pojkarna. Han verkar leta efter något speciellt. Plötsligt ställer han sig framför Ren, kollar på honom och lyfter upp honom i ett glädjetjut!
Mannen heter Benjamin Nab och hävdar att han är Rens bror och att han har letat efter honom överallt. Munkarna ger Ren rätt snabbt till Benjamin Nab, det är ju ingen som kommer sakna Ren och munkarna tycker att det är bättre att ge honom till Nab istället för armén.

Ren hade drömt om dagen då han skulle slippa ifrån klostret, han hade drömt om tillagade middagar och en mor som nattar honom. Tyvärr blir det inte riktigt så i verkligheten, Benjamin är inget annat än en tjuv. Istället för hemlagade middagar dras han in i en härva av gravplundring, lurendrejeri och gangsters.

Junot Diaz har på boken omslag kommenterat:

Vacker, oförglömlig och helt lysande! Tinti är en äventyrerska som blottlägger sina romanfigurers hjärtan med en precision och oräddhet som ruskar om dig

Precis så som Junot Diaz skriver, så är det. Boken är helt fantastiskt, man tror att boken ska vara grym och fruktansvärd och man får nästan en liten klump i magen. Men boken är fantastisk även fast den innehåller hemska saker så finns kärleken och empatin där. Författaren låter kärleken ligga djupt begraven emellanåt men den finns där och det är det som gör boken fantastiskt.
Den gode tjuven kommer helt klart läggas till bland mina favoritböcker.

Max är 13 år och bor på en ö utanför Göteborg tillsammans med sin pappa i en prästgård. Männen i hans släkt har alltid varit präster, men Max pappa valde att gå till sjöss istället. Men ändå så bor de i den gamla prästgården som ser ut som ett ruckel.

Under den senaste tiden så har Max haft svårt att sova, han har blivit väckt under natten av att en kvinna i långa kjolar har stått bredvid hans säng och nynnat på en barnvisa. Är kvinnan ett spöke eller bara en dröm?

Samtidigt som han har sina sömnproblem, så börjar de med ett nytt grupparbete i skolan. Släktforskning. Max paras ihop med klassens sötaste tjej. Medan de släktforskar så upptäcker de att en av Amandas släktingar, Lisa Kristina Larsdotter, dödade sitt barn. Max och Amanda försöker ta reda på varför. Kan Max spöke ha något samband med Amandas släkting?

Detta är en lättläst bok, och det var rätt länge sedan jag läste en sån bok sist. Så till en början blir jag lite lätt irriterad över att allt känns så enkelt. Men den känslan släppte snabbt. För boken är verkligen riktigt mysig. Berättelsen är spännande och även fast den är kort så tar den upp många intressanta saker som ex. kärlek, vänskap, spöken, utanförskap, adoptioner, mystiska händelser och annat smått o gott. Kort och gott så är det en bok värd att läsas.

Sam sitter i skolan och lyssnar på sin historielärare, samtidigt som han dagdrömmer om havet och surfing. Men plötsligt händer något som förändrar hans liv och många andras.

Alla över 15 år försvinner, ingen vet vart de har tagit vägen. Alla gick upp i rök under bara några sekunder. Kvar är alla ungdomar, som inte har en aning om vad de ska göra. Samtidigt som alla går upp i rök så upptäcker de en kupol, en kupol som de befinner sig i. De är fast och ingen vet vad som väntar dem den dag de själva fyller 15…

.

“- Jag tror Josh, i vår klass, kan ha varit femton” sa Sam
“-Och?”
“-Han var femton Quinn. Han bara … försvann. Han var borta på ett ögonblick”
“- Inte en chans” Sa Quinn och skakade på huvudet. “Alla vuxna och alla äldre barn i hela skolan bara försvinner? Det verkar ju inte klokt.”
“Det är inte bara i skolan..” Sa Astrid.

Jag vet att detta är en kort beskrivning på handlingen, men om jag avslöjar mer så kommer spänningen för er förstöras när ni läser boken. För läsa boken tycker jag verkligen att ni borde göra, även om det är en ungdomsbok. Boken var spännande från början tillslut och helt klart läsvärd för både ungdomar och vuxna. Detta är första boken ur en serie som ska komma, och jag kommer helt klart läsa fortsättningen.

Även fast jag inte har några egna barn, så tycker jag om att passa andras. Allt blir i en väldigt lagom dos då. Så när jag fann denna bok så blev det självklart att jag ville läsa den.

Precis som bokens titel avslöjar lite, så handlar boken om barnvaktande. Boken är fullspäckad med tips du kan göra tillsammans med antingen dina egna barn eller barn som du passar, eller varför inte använda boken i ditt arbete som förskollärare/lärare?

Författarna Lena Lidbeck och Kerstin Sterner har samlat på sig alla förslag och tips under den tid då deras egna barn växt upp och även nu när de passar sina barnbarn. Kerstin Sterner är dessutom lärare och har kunnat samla på sig en hel del roliga saker att göra genom sitt arbete med barn.

I boken så får vi bland annat tips på vad vi kan baka för något i köket och hur vi främjar barnens lust att hjälpa till. Vi får även tips på hur vi kan använda tråd och garn, papper, naturen, språket, spel och lekar och sång och musik för att ha en kul stund tillsammans.

Boken är upplagd på ett väldigt enkelt sätt, men den är fantastiskt bra och rekommenderas!

Hur får jag hunden att…?
- gå fint i kopplet
- klara av hundmöten
- komma på inkallning
- bli rumsren
- hälsa fint
- klara av att vara ensam

Detta är några av de saker som tas upp i denna bok. Enligt Memea Mohlin så är det dessa frågeställningar som hon oftast får på sina kurser. Det är sällan hon får frågor på hur man lär hunden tricks utan det största problemet som hundägare har är just vardagslydnaden.

I denna bok så går hon igenom lite hur hundar tänker och varför problem kan uppstå. Hon går igenom även hur vi beter oss gentemot hunden, är vi auktoritära eller mesiga? Låter vi hunden bete sig hur som helst eller säger vi ifrån? Hur påverkar vårt beteende hunden?

När ovanstående saker har gåtts igenom så börjar hon gå igenom hur man kan lösa de problem man har med hunden. Dock tycker jag faktiskt inte att hon ger konkreta råd och träningstips, och inte heller några steg för steg metoder heller. Utan hon hoppar väldigt mycket fram och tillbaka i sina tips, så det mesta blir något av en röra. Röran är kanske inte jobbig egentligen, men jag tycker den är något irriterande eftersom jag föredrar när man förklarar saker steg för steg.

Något som jag tycker är väldigt bra med boken är att i slutet så har hon skrivit ihop en stegringsplan. (stegringsplanen är som ett schema, som man kan följa “vecka för vecka”) Så lite utav det jag saknade under tiden jag läste boken dök upp i slutet.

Min allmänna åsikt av boken är ändå att den är bra, och att den passar under alla stadier av hundens liv.

Ingrid Tapper är en hyfsat välkänd etolog, inriktad mot hundar. Hon har skrivit ett flertal böcker och de som jag har läst har varit riktigt bra. Anledningen till att jag tycker att hennes böcker är bra är för att även om hon tar upp ett avancerat ämne så lyckas hon förklara fackliga termer och svåra saker på ett sätt som “den vanliga människan förstår”.

Med tanke på mina erfarenheter från Ingrid Tappers tidigare böcker så var min förväntan stor på denna bok som behandlar hundars rädsla och aggressioner. Detta ämne är något som är otroligt viktigt, särskilt nu när det var och varannan dag står i tidningar om hundar som bitit.

I boken så tar hon upp alla “typer” av aggressioner och rädslor som finns ex. hundar som är rädda för människor, eller är rädda för att vara ensamma, rädda för underlag, resursaggressivitet (ex. att hunden vaktar matskålen) hundaggressivitet och rädsleaggression.

Hon beskriver alla aggressioner och rädslor noggrant, och varför de kan ha uppkommit och varför det faktiskt också är “naturligt” för en hund att ha vissa av dessa aggressioner. Efter varje avdelning så ger hon även förslag på hur man kan träna bort detta, men hon poängterar samtidigt att man kan behöva träffa en professionell tränare.

I slutet av boken så finns det lite extra fördjupning som behandlar nervceller, gener, hjärnan, hormoner m.m.

Jag tycker inte att boken håller samma klass som hennes tidigare böcker, denna känns lite som ett hafsigt arbete som man ville publicera i samband med att tidningar rapporterade mycket om s.k. kamphundar. Dock tycker jag fortfarande att det faktiskt är en bra och intressant bok, en bok som faktiskt inte bara hundmänniskor bör läsa. Boken tar upp så pass viktiga och intressanta saker, och jag tror många människor skulle få en ökad förståelse gentemot hundar och deras rädslor, aggressioner, genom att läsa boken.

En dag så orkar inte Marie längre, hon orkar inte med barnens ständiga skrik, hon orkar inte med att Alma ständigt måste slåss, hon orkar inte med Johan som lovade att stanna hemma från arbetsresorna när barnen kom. Hon orkar inte längre. Marie sätter sig sin bil och åker iväg, kvar på gården står Johan med barnen som skriker under varsin arm. Hon kollar inte tillbaka, hon måste därifrån.

Maries mormor dog för inte så länge sedan, och hon fick ärva hennes gård som ligger mitt ute i ingenstans. Där försöker hon hitta tillbaka till sig själv, bearbeta sina känslor, och förhoppningsvis kanske hon en dag orkar återvända till Johan och barnen.

Efter någon vecka så dyker det upp en främling på gården, hon har kört fel och behöver hjälp. Dock utvecklar sig relationen och Jennie kör fel fler gånger och en dag stannar hon bara. Marie tycker det är skönt att ha Jennie där, någon som ser HENNE, då slipper hon tänka på Johan och barnen, ångesten, livet. Men vem är Jennie egentligen?

Boken är fylld av konflikter från början till slut, några exempel är
- Johan och barnen
- Maries barndom
- Maries mamma
- Föräldraskapet
- Jennie
och mycket mer. Egentligen så kan man säga att boken faktiskt bara handlar om konflikter och hur Marie ska lösa dem. Men det tråkiga är, att hur mycket författaren försöker så blir det ingen lösning. Den enda anledningen till att man fortsätter läsa är för att man vill veta hur saker och ting löser sig, men det händer aldrig något och tillslut står man där som ett stort frågetecken och fattar ingenting?

Många gånger under tiden jag läser så slås jag av tanken att större delen av boken faktiskt bara är ordbajseri, som man inte vill läsa. Men samtidigt så dras man till själva storyn och dess konflikter och man fortsätter. Det här är en sån där bok som man vill läsa, och som man läser men som man snabbt glömmer bort och så får den stå och samla damm i bokhyllan resten av livet.