bokbloggen.com

Det övernaturliga är något som alltid fascinerat mänskligheten. Många gånger så är vår tro antingen svart eller vit. Alltså antingen tror man fullt på spöken och övernaturliga saker eller så tycker man att det bara är historier som skapats för att roa människan. Mellantinget finns sällan.

Jag är en troende person, jag har alltid trott på spöken och annat smått och gott så därför var denna bok ett självklart val att läsa. I boken så har författarna samlat på sig ett flertal spökhistorier som sägs vara helt sanna. Till varje historia har även författarna lagt till en rubrik som heter “Vad hände sen?” om spökerierna har varit en engångsföreteelse eller om det faktiskt fortsatt spöka år efter år.

Boken innehåller 12 spökhistorier av varierande slag, vissa av dem låter riktigt trovärdiga medan andra känns som att de knappt kan räknas till att vara spökerier. Alla kapitel är väldigt lättlästa och boken passar därför för de allra flesta åldrar. Även om jag är en människa som tror på spöken så har jag ändå svårt att känna den där “kusliga” känslan som man vill få när man läser spökhistorier. Jag vet inte om det beror på att författaren inte har med så många detaljer, eller om historierna inte känns sanna eller rent utav tråkiga.

Den historia som blir min favorit ur boken är “Den otursförföljda U-65″ som handlar om en u-båt som tvingas sjösättas innan besättningen är redo, och innan u-båten ens har hunnit lämna hamn så sker ett dödsfall. De flesta i besättningen tolkar detta som att något hemskt ska ske och de hoppar av så man får leta ny besättning. 4 veckor senare så lämnar de hamnen, det är bara det att flera besättningsmän ser en vålnad som liknar den besättningsman som dog…

Även fast jag tycker att klassen på historierna är lite sisådär, så tycker jag att det är en bra bok som var kul att få läsa.

Elisabeth Dyer är en ung flicka som bor tillsammans med sin mamma, syster och hushållerska i ett fint hus. Det fina huset är bara en fasad för Elisabeths familj som en gång i tiden var högt uppsatta är nu utstötta och fattiga och har knappt mat för dagen. Elisabeths far har lämnat dem för att försöka återupprätta familjens heder och få in pengar till familjen.

Anledningen till att Elisabeths familj är utstötta är för att de är kättare, de är katoliker och resten av landet är protestanter.

En dag skickar Elisabeths mamma henne ut till skogen och helgedomen som var en helig plats för landets katoliker. Den ligger just nu i ruiner och Elisabeth får som uppgift att börja röja upp där. När hon anländer ser hon något som hon tror är ett djur, det rör sig iaf som ett djur. Men när hon kommer närmare inser hon att det är en liten flicka i hennes egna ålder. Fast den lilla flickan ser inte ut som andra flickor, hon är grön och hennes hår går långt ner på ryggen som en mantel.

Den lilla flickan heter Isabella Leland och hon har levt i skuggan av den verkliga världen i många, många år. Hon sökte skydd i skuggvärlden när hennes mamma blev anklagad för att vara häxa och brändes på bål.

Mellan flickorna växer en stark vänskap eftersom de både vet hur det känns att vara utstötta.

En dag kommer det en katolsk präst till Elisabeths familj, han söker ett gömställe och som de katoliker de är ställer de upp med fara för sina liv. Isabella ser för sitt inre hur hela hennes historia spelas upp igen, hon kunde inte rädda sin mamma. Men kanske kan hon rädda Elisabeths familj?

Boken är en lagomt spännade bok som faktiskt passat alla åldrar och inte bara ungdomar som den är riktad till. Rekommenderas varmt, särskilt om man är intresserad av det lite övernaturliga.

Jag vet inte hur jag ska börja denna recension, för jag vet inte ens hur jag ska kunna göra en recension som gör denna bok rättvisa. För boken är helt fantastiskt och jag är riktigt lyrisk efter att ha läst den.

Boken börjar ganska brutalt med att en brevbärare ser genom ett brevinkast hur någon ligger skadad innanför dörren. Polis och ambulans tillkallas och de tar sig in i huset. Det de från början trodde var en skadad eller död person slutar med att de hittar sammanlagt 3 döda och en person verkar saknas. Två av de döda hittas inlåsta i gömda rum där de sakta fått svälta ihjäl, samtidigt som den lilla mat de fått av sin fångvaktare verkar ha varit förgiftad. Desto mer de söker runt i huset så hittar de även ett till tillhåll, men där saknas personen som har hållits fastkedjad… Vad är det för tragisk sak som har hänt undrar alla, och hur ska man få reda på sanningen?

Någon vecka senare så tappar postarbetaren Niall sin penna i lådan där brev utan fullständig adress finns. Utav misstag så hittar han ett brev som är postat till en av de mördade, men adressen är inte fullständig. Han bryter sitt jobbs regler och öppnar brevet, i den ligger det en dagbok…

Dagboken tillhör en av dem som har blivit mördade, hur den har hamnat bland posten är det ingen som vet eftersom den är skickad efter hennes död. Niall börjar läsa dagboken och får då reda på bakgrunden till morden, och allt börjar med en snygg kille som kommer åkandes på sin röda motorcykel…

Man skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna bok, men det är himla svårt att få med allt och hur saker och ting hänger ihop. Boken är riktigt spännande hela tiden och den innehåller “flera historier i en” för början av boken är en liten historia, sen så skrivs det ett tag i dagboksform, och i dagboksformen finns det också en historia eller snarare en saga, och efter dagboksformen så kommer det en ny del/historia i boken.

Det kanske låter fruktansvärt krångligt och att det kan vara svårt att hålla isär saker och ting, men det är det inte. Författaren är helt fantastisk och skicklig så boken blir aldrig krånglig och den är hela tiden spännande och man vill hela tiden veta hur alla historier ska sluta. Ska kanske tillägga att alla historier på ett eller annat sätt också hänger samman.

Denna bok är ett riktigt äventyr som förenar verkligheten med sagor och historier. Det finns både mord, svartsjuka, kärlek och magi som författaren har vävt ihop på ett helt fantastiskt sätt. Så om du tycker om barndomens sagor med trollkarlar, prinsessor, prinsar, magi och vargar så ska du helt klart läsa denna bok. Det är lite som en saga för vuxna.

Personligen tycker jag att boken är ett riktigt mästerverk som lyckas hålla så pass många historier intressanta samtidigt som den är hyfsat lättläst. Jag har blivit helt frälst och rekommenderar boken mycket varmt. Lägger helt klart till denna bok bland mina favoritböcker.

Det var som om murbruket inte längre orkade bära den tunga hemlighet som stenhuset så länge bevarat. Innanför väggen fanns ytterligare ett rum som en gång hade tillhört fyrmästarens familj. I dunklet därinne låg en människokropp. Ansiktet var vänt mot dem som om de varit väntade.

Så inleds boken, spännande eller hur? Jag önskar verkligen att boken kunde ha fortsatt med samma spänning vilket den inte gör igen förrän de sista sidorna.

Man hittar som sagt var ett inmurat lik på den lilla ön Hamneskär utanför Marstrand när man håller på och ställer i ordning en ny turistanläggning. Till en början försöker projektledaren dölja detta genom att skicka hem de polska arbetarna som gjorde fyndet och mura upp väggen som rasat och bara glömma. Men de polska arbetarna är troende och vill att mannen ska få begravas i vigd jord. Så i hemlighet ringer de till polisen och berättar hela historien.

Karin Adler är den kriminalpolis som får ta hand om detta mysterium. Hon får tillsammans med sina kollegor Folke och Robban gräva i detta fall som till slut hamnar i Marstrands överklass i både då och nutid.

Det märks ganska tydligt att detta är en debutroman, författaren inleder med en riktig spänning som man hoppas ska hålla i sig. Det gör det inte utan går över till “name-dropping” i det oändliga och man har tillslut ingen koll överhuvudtaget om vilka som är vilka och hur de är besläktade. Eftersom det är väldigt många namn och relationer att hålla reda på så blir boken ganska jobbig och trist att läsa, även fast själva grundhistorien är spännande.

Samtidigt som man får följa Karin Adler och hennes utredning i nutid så får man parallellt med den även följa den inmurade mannens leverne och relationer som skedde för många år sedan. Det är ganska trevligt och gör boken lite mer intressant, men det är samma sak där. För även i den historien så blir det en hel del “name-dropping” så att man tyvärr tappar kollen.

Början på boken är väldigt bra och likaså slutet, däremot så skulle man kunna ta bort ca 200 sidor däremellan som inte var intressanta överhuvudtaget.

Förhoppningsvis tar författaren nya tag och skriver en ny deckare efter denna debut, i den kanske hon slutar med “name-droppingen” och satsar mer på historien och lyckas få hela boken spännande.

På baksidan av boken kan man läsa att den handlar om George, nybliven pappa men med en oförmåga att ta hand om och hålla sitt barn. Att hans äktenskap går i kras och att han till slut hamnar hos en terapeut som ska hjälpa honom komma vidare. Inte förens jag kommer ner till dessa rader på bokens baksida så fastnar jag och blir intresserad av att läsa boken. George har tydligen varit hos en terapeut tidigare, som barn. Men då i helt andra sammanhang. Tydligen så hörde han röster och hade hallucinationer om ett annat barn.

Det är som sagt var inte förens jag läser detta om röster, terapeuter och hallucinationer som jag bli intresserad av att läsa boken. När jag började läsa boken så förväntade jag mig att få läsa saker som ska vara inriktad på psykvård och annat smått och gott. Visst är boken inne och snuddar på detta, men det är inte runt psykvården som boken kretsar runt.

Georges terapeut som han möter i sitt vuxna liv ber honom skriva dagbok och berätta om de händelser som skett tidigare i livet, hela denna bok är uppbyggd mer eller mindre i dagboksform.

George förlorar sin pappa tidigt under mystiska omständigheter, han blev mobbad i skolan, och hans mamma som mest koncentrerar sig på sitt yrke skaffar sig en ny karl ganska snabbt. I samband med att det händer mycket i hans liv börjar han höra en röst i sitt huvud och hallucinera. Detta eskalerar snabbt och han börjar tro på vad rösten säger.

Han hamnar tillslut på en psykmottagning efter att ha orsakat en bilolycka , men boken kretsar inte alls mycket runt att han hamnar på psyk. Själva psykgrejen är mer ett konstaterande och boken går istället in på att Georges pappa var mycket religiös och forskade runt demoner och hur dem kan komma in till den mänskliga världen. George själv tror helt klart att han är besatt av en demon, men omgivningen är däremot inte lika säker.

Boken kan i perioder vara mycket intressant och spännande, men den har alldeles för många lösa trådar som aldrig riktigt knyts ihop. Författaren lyckas inte hålla en spänd och under tiden man läser den så undrar man “Vad var det nu som hände?”, för man hänger inte riktigt med och det känns som om författaren levde sig egna lilla liv när han skrev boken. Jag ångrar inte att jag läste boken, men det är inte en bok man vill läsa igen och inte en bok som jag rekommenderar. Det finns många andra böcker som är bättre.

Tiden runt sitt bröllop ska vara den absolut lyckligaste. Så är det även för Michael Harrisson. Han ska gifta sig med sina drömmars tjej, han har ett företag som blomstrar och flera bra vänner. Allt är precis som det ska vara ändra fram tills det är dags för svensexan.

Michael Harrisson är känd för sin dåliga humor och för de spratt han spelar sina vänner. Hans vänner har nu fått nog och tycker att svensexan är den perfekta stunden för att utkräva sin hämnd. De super ner Michael genom en pubrunda så att han knappt vet vad som är upp och vad som är ner. Vännerna tror att de har kommit på det mest ultimata skämtet och hämnden. De har lånat en kista, som de lurar ner Michael i och begraver honom i den mitt ute i ingenstans. Han blir lämnad med en flaska whisky, en porrtidning samt en walkie talkie. Vännerna lämnar honom i kistan under jorden för att åka iväg och göra ännu en pubrunda i en timme eller två tills de tänkt återvända och gräva upp Michael.

Men något går fruktansvärt fel och Michael får höra genom Walkie Talkien hur hans vänner kraschar med bilen och allt blir helt tyst…

Boken är fruktansvärt spännande och författaren håller en i ett hårt grepp under hela boken. Varenda liten ledig stund man har försöker man läsa för att få reda på hur det ska sluta. Så fort man tror att man har listat ut något och att allt har ordnat sig så händer det något nytt. Jag tycker boken är ett mindre mästerverk som lyckas hålla en på halstret ända till slutet. Den är helt klart värd att läsa.

En helt vanlig lärarinna blir påkörd mitt på dagen i den mindre staden Villette. Ett ställe där alla känner alla. Vem vill skada lärarinnan som alltid har varit populär och alltid hjälpt sina elever och ungdomar i staden?
Ju mer undersökningsdomaren Martine Poirot gräver i fallet så upptäcks det ett flertal hemligheter, visste lärarinnan om dessa? Försökte hon skydda några?

Samtidigt som Martine Poirot undersöker fallet så blir hennes man, professorn, kontaktad av ett par byggnadsarbetare. De har ett hittat ett en stor massgrav på sin arbetsplats som innehåller både vuxna och barn. Hur har denna massgrav kunnat vara hemligt i så pass många år?

Som alltid med deckare så är det en hel del frågor som behöver svar, så är det även med denna deckare. Men jag tycker att Ingrid Hedström skriver på ett bra sätt och man är ständigt intresserad och “vill veta mer”. Många deckare tycker jag kan vara rätt sega och mest bara ordbajseri i väntan på mördaren. Men här så hålls som sagt var intresset uppe hela tiden och man vill verkligen veta svaren på alla frågorna.

Det som kan upplevas jobbigt är att det är väldigt många namn och relationer att hålla reda på, men författaren har varit snäll och lämnat en förteckning över alla personer och relationer i början av boken så att man kan gå tillbaka och kolla om man glömmer bort något.

Mitt slutgiltiga betyg av denna bok är att den helt klart är värd att läsas och är perfekt att ta med till stranden nu i sommar.

De allra flesta känner nog till filmen 1408 med Samuel L. Jacksson som handlar om en författare som besöker hemsökta platser. Personligen så tycker jag att filmen var riktigt dålig, men att själva storyn var bra.

Oftast så brukar böcker vara bättre än filmen, så förhoppningen när jag köpte denna bok var att boken skulle vara betydligt bättre.

Däremot så visade det sig att filmen faktiskt bara är baserad på en novell vid namnet 1408, denna novell kan man finna i Stephen Kings novellsamling “Allt kan hända”.

Noveller har aldrig varit min grej, men jag pinade mig ändå igenom dem. Jag förväntade mig att bli något skrämd eller få lite kalla kårar, men berättelserna kändes mest tråkiga och platta och jag somnade nästan av tristess.

Till slut så kom jag till novellen 1408, och den var faktiskt bra. Jag fick inte riktigt de känslorna som jag ville ha, men jag kunde ändå leva mig in i berättelsen och bli lite skrämd. Novellen är bättre än filmen, men jag har fortfarande känslan att den skulle kunna vara så mycket bättre. Man skulle kunna fylla ut novellen med både mer detaljer och händelser utan att det skulle bli tråkigt.

Men nu är det som det är, novellen 1408 kan jag i alla fall rekommendera men resten av dem tyckte jag inte speciellt mycket om.

År 1973 så vaknade Uruguays invånare av militärsstövlarnas ljud. Landets parlament hade upplösts, och deras land som en gång hade varit ett väl utbyggt välfärdsamhälle och demokrati hade nu blivit en regelrätt diktatur.

Den inhemska statsgerillan Tupamaros var mer eller mindre nedkämpad. Befolkningen fick se sina egna tonåringar fängslas och torteras i fängelset för deras åsikter och medlemskap i Tupamaros. Nästan alla i landet fick se hur deras liv förändrades och en av dem var Ana Luisa Valdés.

Ana Luisa Valdés fängslades av diktaturen på grund av sina åsikter, och sitt medlemskap hos Tupamaros. I boken så berättar hon om hur hon och hennes medfångar blev torterade, hur deras rutiner kunde ändras stup i kvarten, eller hur de blev kastade i isoleringscell där de inte fick vara stilla utan var tvungna att gå runt i rummet. Hon berättar även om hur det var för hennes föräldrar och släkt, hur de gick från att vara överklass och snobbar - till att ha ett barn i fängelse som de var tvungna att tvätta och lämna mat åt.

Även fast boken i sig har en story som är spännande och intressant, och självklart är något som måste berättas. Man ska aldrig glömma bort sånt här, det får inte glömmas bort. Men även fast det har en bra story så faller boken platt, den är så fruktansvärt tråkig och man lider varje blad man läser. Man lider inte för att man tycker hemskt synd om dem, utan för att boken är så tråkig. (Självklart är det synd om dem, men jag hoppas ni förstår hur jag menar ändå)

Om man vill läsa en bok om när Uruguays parlament föll 1973, och hur det var för fångarna så läs denna bok. Annars så kan du lika gärna stå över och läsa en bättre bok….

Jag är en hundnörd, jag erkänner det utan tvekan. Precis som om att jag är barnslig och tycker om att pyssla. Men det tog ovanligt lång tid innan jag tog mod till mig för att läsa denna bok som jag hört så mycket om.

John och Jenny är nygifta, de har precis skaffat sitt första egna hus med en liten trädgård. Båda har jobb och fast ekonomi. Men ingen av dem känner sig redo för att ta steget och skaffa barn, så deras, som så många andras val blir att skaffa en hundvalp.

De skaffar inte vilken hundvalp som helst, utan de skaffar Marley.

Marley är världens mest neurotiska och älskvärda hund. Dock är han inte riktigt så som Jenny och John hade tänkt sig, de hade inte planerat att få huset rivet varje gång det åskar, eller släpas runt kvarteret på promenaderna eftersom Marley blivit kär i grannens pudeltik. Han lyckas t.o.m bli utkastad från dressyrkursen.

Man får följa Marley från när han föds ute på landet, fram tills den dag då han blir för gammal och John och Jenny är tvungen att säga farväl. Jag skulle tro att alla som är eller någon gång varit hundägare känner igen sig i en hel del.

Dunk!Dunk!Dunk! Jag sträckte ut handen för att klappa honom, och det fick honom att börja med sina undanmanövrer. Han trippade runt och kråmade sig bredvid sängen. Marleymambon. “Okej, vad har du?” frågade jag utan att öppna ögonen. Som svar släppte Marley stolt ner skatten på de fräscha lakanen, endast ett par centimeter ifrån mitt ansikte. I mitt omtöcknade tillstånd dröjde det en stund innan jag blev klar över vad det var. Föremålet var var litet, mörkt, av obestämbar form och täckt av grovkornig sand. Sedan nådde lukten mina näsborrar. En skarp, frän och obehaglig lukt. Jag satte mig kapprak upp och tryckte mig mot Jenny så att hon vaknade. Jag pekade på Marleys gåva till oss där den låg och glänste på täcket. “Det är väl inte…….”, började Jenny med avsmak i rösten. “Jo, det är det” sa jag. ” Han har plundrat kattlådan.”
Marley hade inte varit nöjdare om han så hade överlämnat Hopediamanten.

Boken är alldeles underbart fantastisk och nästan ett måste i varje hundägares liv, man skrattar åt alla hyss och man gråter när det är sorg. Det är helt klart en bok som bör läsas!

Så snälla, läs boken innan ni ser filmen!