bokbloggen.com

Något som jag länge har gått och varit avundsjuk på är barns alla pysselböcker. De har hur många olika pysselböcker som helst. Men några för vuxna har inte funnits. (Om man nu inte gör som jag och “råkar” låna sina småsyskons böcker)

När jag upptäckte att det skulle släppas en pysselbok för vuxna så kunde jag självklart inte motstå att införskaffa den.

Jag blev inte besviken, för denna bok innehåller nog nästan allt som barns pysselböcker har. Det är bara det att författaren har anpassat det för vuxna. Boken har frågesporter, klipp och klistra saker, korsord, drinkar, labyrinter och mycket mer.

Boken är alldeles perfekt att plocka fram under regniga dagar utomhus, eller på en filt utomhus i vårsolen. Pyssla själv eller gör det med någon du tycker om. Det senare alternativet rekommenderas varmt.

Hur som helst så rekommenderas denna pysselbok varmt och jag hoppas självklart att det kommer ett flertal uppföljare..

Jag ska vara ärlig, jag visste faktiskt inte vad Sonderkommando var när jag började läsa boken. Jag trodde faktiskt att det var tyskar som ingick i Sonderkommando, att det var de som skickade in människor i gaskamrarna och sedan kremerade dem.
Tänk så fel jag hade.

I sonderkommando så får vi följa Schlomo, vi får vara med under hans uppväxt och i början av andra världskriget då han tyckte att allt var långt borta och avlägset. Men en dag så är inte allt så avlägset längre. Kriget har börjat närma sig, och Schlomo med sin familj som är judar får åka tåg i många dagar, ända tills de kommer fram till koncentrationslägret där de kommer ifrån varandra.

Schlomo beskriver sina upplevelser väldigt noggrant, för att det inte ska glömmas bort. I koncentrationslägret väljs de friska och starka männen ut och får arbeta istället, de andra skickas ovetande till gaskamrarna. Men det Schlomo inte vet är att dit ska han också. För att arbeta.

Schlomo ingick alltså i Sonderkommando, att ingå i sonderkommando innebär att det är de som får hjälpa resten av fångarna i lägret att klä av sig och lämna ifrån sig sina tillhörigheter och sedan skicka in dem i gaskamrarna. Som jag skrev tidigare så beskriver han allt väldigt ingående, från hur dessa människor ansikten ser ut när de kliver in i gaskamrarna och sedan hur de ser ut efter sin tid där inne, döda. Han beskriver hur de bär ut dessa döda människor därifrån, öppnar deras munnar och tar guldtänderna, eller klipper av håret på dem som har långt. Han beskriver även hur deras kroppar ser ut när elden börjar sluka dem.

Boken är väldigt jobbig att läsa, jag började läsa den under min lunchrast, det är inte att rekommendera, magen vänder sig ut och in, och tårarna rinner pga att detta verkligen har hänt. Det är inte påhittat.

Läs den, för vi får inte glömma bort andra världskriget.

På nitton minuter hinner man klippa gräsmattan, färga håret, se en period i en hockeymatch. På nitton minuter kan man baka scones eller få en tand lagad hos tandläkaren, man kan vika tvätten för en familj på fem personer.

Nitton minuter tog det för Tennese Titans att få utsålt till slutspelen. Det är programtiden för en pratshow minus reklaminslagen. Det är så lång tid det tar att köra mellan Vermonts delstatsgräns och staden Sterling i New Hampshire.

På nitton minuter kan man beställa en pizza och få den hemkörd. Man kan läsa en saga för ett barn eller få oljan bytt i bilen. Man kan promenera en och en halv kilometer. Man kan lägga upp en kjol.

På nitton minuter kan man stoppa världen eller bara hoppa av den.

På nitton minuter kan man hämnas…..

Genom att bara läsa denna spännande inledningen så var jag fast. Fast i en av världens bästa böcker. Boken är delvis inspirerad av händelserna vid Columbine, där 2 personer gick in i en skola och sköt ihjäl ett flertal personer.

Men i denna bok så får vi följa Peter, Peter som har blivit mobbad från den första dagen i skolan då han satte sig i bussen och en kille fällde honom och kastade ut hans nya matlåda på vägen.  Mobbningen fortsätter dag ut och dag in, och författaren beskriver detta väldigt noggrant så man är ständigt illamående och tycker verkligen att barn är grymma.

En dag orkar han inte längre, han orkar inte leva i skuggan av sin perfekta bror som dog i en  bilolycka, orkar inte bli mobbad dag ut och dag in, där alla ser mobbningen men ingen hjälper honom.  Så  en dag får han nog, och hämnas för alla de år då han har blivit mobbad….

Boken är fantastiskt och en sådan bok som man sträckläser.  Efter att ha läst denna bok så kan jag förstå varför man en dag inte orkar längre,  man ser och hör Peters förtvivlan och man vill hoppa in i boken och rädda honom från mobbarna. Jag vet inte om det är jag som är knäpp eller författaren som har vinklat boken, men rakt igenom boken så står jag på Peters sida, jag kan inte tycka synd om de som mobbade Peter när de blir skjutna.. För det enda jag tänker då är “Som man bäddar får man ligga……”

Vill du läsa en utav de läskigaste böckerna som skrivits? Vill du gråta? Må illa? Låsa in dig i ditt hem och aldrig gå ut igen? Vill du bli förbannad? Vill du lära dig mer om sekter?

Då är detta boken för dig!

Som man redan hör på titeln så handlar boken om sekter. Men istället för att koncentrera sig på hur det är för vuxna i sekter så har författaren koncentrerat sig helt på barnen. Hon har intervjuat “offer” som växt upp i de vanligaste sekterna i världen, och koncentrerat sig helt på hur det var för dem som barn och hur deras liv blev efter de har kommit ut i livet efter att ha flytt.

Denna bok är så fruktansvärt läskig så det finna inga ord som räcker till för att beskriva vilket helvete barnen i sekter går igenom, hur myckets fysisk och psykisk misshandel som sker bakom stängda dörrar.  Och man undrar gång på gång, hur kan detta få ske? Vi lever på 2000-talet och detta sker fortfarande, religionsfrihet i alla ära, men ibland undrar man faktiskt…. Varför reagerar inte anhöriga? Varför reagerar inte socialtjänsten? Varför låtsats folk som ingenting?

 Utdrag ur boken om Knutbysekten.

Det är inte bara det här att få disciplin på den gapiga ungen det handlar om…. utan det är ju frågan om att fostra dem , så att de ska kunna lyda gud. (….) Uppror är en synd mot Gud!  Det är en synd mot Gud att vara upprorisk! Att säga “jag vill inte”. Det här är en synd mot Gud! Mina barn syndar mot mig där de inte gör som jag säger. Ur predikan av Åsa Waldau 2001

Den som älskar sin son, tuktar honom i tid. (….) Är det inte bättre att få stryk än att gå till helvetet? Ur predikan av Helge Fossmo,2003

Läskigt är vad det är, och jag undrar under hela knutbykapitlet, VAR finns Uppsalas socialtjänst……

 Utdrag ur bokens kapitel om Jehovas Vittnen.

Maja kommer tydligt ihåg hur förvånad hon blev när hon i skolan på mellanstadiet fick reda på att vuxna inte får slå barn och att aga är helt förbjudet. “Att aga barn var väldigt vanligt, speciellt under mötena i Rikets Sal. Det var inte något man funderade på eller som man tyckte var fel, eftersom det var helt normalt att göra så” berättar hon.

I Jehovas Vittnens tidning Vakttornet 15 Juli 1995 skriver de så här:

Barnen har också ett stort behov av att bli visade till rätta. Som förälder bör du sätta upp gränser för dem. I ordspråksboken 13:24 heter det: Den som håller tillbaka sin käpp hatar sin son, men den som älskar honom, han ser verkligen efter honom med tuktan.

Uppenbart står det i deras tidningar att de uppmanar till tuktan, med käpp, och ingen reagerar? Ingen reagerar över den barnmisshandel som finns inom Jehovas vittnen och låter det fortgå dag ut och dag in?

Medan jag satt och läste boken så ringde det på dörren, gissa vilka det var? Jo, Jehovas vittnen som ville frälsa mig till den rätta tron, jag var väldigt nära att spotta dem i ansiktet och säga vad jag tyckte, men insåg snabbt att det inte skulle hjälpa för fem öre. Jag skulle inte sjunka till deras nivå, de såg mig ändå som mindre vetande eftersom jag inte har den rätta tron.

Till sist tänker jag ta upp Hare Krishna, fler sekter tas upp, men Hare Krishna tror folk att det är en bra sekt som värnar om naturen, barnen osv, tyvärr kan jag inte hålla med eftersom jag mådde illa under hela kapitlet.

Både på Korsnäs och Almviks gård blev Sandra och hennes klasskamrater ofta misshandlade och sparkade av sina lärare. En anledning till stryk var ifall barnen inte satt stilla. Läraren använde ofta den traditionella pekpinnen och slog barnen över fingrarna. “Läraren lyfte mig i båda öronen flera gånger så att huden bakom örat sprack och började blöda” En av de saker som Sandra har haft svårast att hantera senare i livet, har varit att bara sitta ner i ett klassrum och studera. Denna miljö har påmint alltför mycket om klassrummen hos Hare Krishna.

……

Det var väldigt kallt och vi barn hade rakade huvuden allihop. Och lunginflammation, vilket läkaren konstaterade efter sin undersökning. Men vi fick inte antibiotika, det skulle ju till varje pris undvikas enligt Hare Krishna. Idag undrar hon varför läkaren inte gjorde något åt hennes och de andra barnens situation, eftersom de var så tydligt sjuka, undernärda och tunnklädda. Har inte en läkare skyldighet att anmäla vanvård av barn? Varför slog han inte larm om barnens misär?

Jag önskar mer än något att barn som finns i sekter ska få hjälp att ta sig därifrån… För när man läser om barnens tillvaro så blir man så gråtfärdig och önskar att man kunde rädda dem alla och låta dem bo hos en själv.

Denna bok är så fruktansvärt bra och jag tycker den SKA läsas av alla människor som kan komma i kontakt med folk som kommer ifrån sekter eller som har rymt där ifrån.  Boken borde vara en självklarhet att ha läst bland skolpersonal, dagispersonal, läkare och psykologer med mera. Kunskapen om sekter måste ökas!

I vanliga fall så är jag inte förtjust i deckare och om jag ändå läser deckare så brukar jag absolut inte läsa svenska deckare. Generellt sett har jag aldrig varit speciellt förtjust i Sveriges författare, men mina åsikter ändras sakta men säkert.

Jag behövde en lite lättare bok i väskan för att läsa på mina raster på jobbet, och jag tog med mig denna. Jag kan ju säga direkt att jag fastnade och kunde inte sluta läsa. Det är en bok som passar de dagar man vill ha en riktig spännande bok men ändå inte koncentrera sig till 100%, alltså är den perfekt att läsa vid t.ex. stranden.

Boken handlar om Sören Högström som jobbar vid polisen i Göteborg, en dag så får de in ett fall där en man påverkad av droger har slagit ihjäl sin hustru med yxa. Mannen erkänner direkt och man tror att fallet snabbt ska vara avklarat. Men när Sörens kollega Fatima börjar nysta i fallet upptäcker de att mannens äldsta dotter som kommer från ett tidigare äktenskap är spårlöst försvunnen från sitt fosterhem, varken fosterhemmet eller socialtjänsten reagerar nämnvärt.

Fatima börjar leta på sin lediga tid och från att fallet bara handlade om ett mord, dyker flera mord upp, barnprositiution, frireligiöska människor och ensamma psykfall upp. Vad är det egentligen som har hänt? Och hur kan allt detta höra samman med ett mord som skulle ha varit löst första dagen?

Boken är en riktig nagelbitare, och om du väl börjar läsa den så lovar jag att du inte kommer kunna sluta förrän boken är slut…

“Män är djur” sa Ireen von Wachenfeldt för några år sedan, och efter att ha läst denna bok, så kan jag inte göra annat än att hålla med. Vissa män är djur, varelser eller något odefinierbart för de är i alla fall inte människor.

I boken får vi följa Natasja, en ung tjej som beger sig till storstaden för att få en bättre framtid, hon vill inte bli som sin mormor som har arbetat hela sitt liv utan att ha fått någonting för det och hon vill heller inte bli som sin mor, en alkoholist. Natasja gör de prov som behövs för att komma in på högskolan, men det räcker inte. Hon blir snart utan bostad och är förtvivlad… Men så händer det. Hon träffar Sergej, en charmig medelålderskille som lovar henne ett jobb på ett kasino, och efter det kanske hon t.o.m kan få åka till Sverige och jobba som barnflicka och tjäna massvis med pengar. Självklart så får hon inte något jobb på ett kasino, hon blir istället såld för 1000 dollar som hora åt Marat, Radik och Leandras.

- Bort med dig! Det räcker! Marat knuffade bort Avelina från mig och drog ner mig
Det gjorde ont i revbenen och jag skrek.
- Hon börjar tycka om det, garvade Radik.
- De är födda till horor, de njuter av det från födseln, hörde jag Leandras röst men såg honom inte, för Marat knuffade ner mig på knä framför sig och stoppade sin penis i min mun. Den luktade gammal urin och smakade så också. Jag fick spasmer i munnen. Magen protesterade och började dra ihop sig för att kasta upp det förmodligen sista som fanns kvar.
- Spyr du på mig så dödar jag dig, sade Marat och drog i mitt hår så att det gjorde ont.

Som utomstående så förstår man ju direkt att Sergej är en skitstövel och kommer att sälja henne till prostitution, men samtidigt så förstår man hur enkelt det är att gå på någons lögner om ett bättre liv, när ens uppväxt har varit fattig och hemsk. När man läser boken så mår man ständigt illa, och med tårarna i ögonen, man vill rädda Natasja och dem andra från deras öde. Man lider så med dem.

Efter att ha läst den bok så hoppas jag även att alla ni som köper sex från dessa slavar, att ni får brinna i helvetet som ni förtjänar! Och jag hoppas verkligen att alla som råkat ut för detta kan få hjälp och räddas därifrån.

När Berny’s första bok Vingklippt ängel kom ut så blev det ett stort ramaskri, jag tror att hon var en av de första som faktiskt gick ut med sin psykiska sjukdom och dess problematik. I Vingklippt ängel fick man följa med i hennes liv, hon beskrev ingående om sina skärsår och olika sätt hon skadade sig själv på.

Tyvärr tog många ungdomar som mådde psykiskt dåligt efter Bernys självskadebeteenden, det blev en trend, och istället för att boken lästes av den enkla anledningen att den är bra och låter oss se in i de psykiskt sjukas vardag så blev det en handbok i hur man skadar sig på allra bästa sätt.

Känn pulsen slå är Berny’s andra bok, och här får man följa hennes liv 3 år senare, Berny är fortfarande kvar i sitt självskadebeteende, hon har fortfarande manier och vanföreställningar som följd av sin sjukdom schizofreni, men hon skriver däremot inte lika ingående hur hon skadar sig. I boken beskriver hon även ett gravt missbruk av både alkohol och narkotika som hon använder för att fly världen och för att orka med.

Hon åker in och ut från psyket, och många gånger så känns det som om boken upprepar sig gång på gång och att hon inte verkar ha en vilja till att må bättre och bli frisk, att kämpa för sitt liv. I boken träffar hon också en kille som inte är psykiskt sjuk och inte heller har några självskadebeteenden eller fascineras av döden, han stöttar henne och försöker hjälpa henne att ta sig ut ur sitt missbruk.

Boken är spännande och Berny’s text griper tag i mig, den är bra, och jag hoppas att hon fortsätter skriva böcker som “friska” människor kan få läsa så att de kan få insikt i hur det är att leva med psykisk sjukdom. Och jag hoppas även att de ungdomar som mår dåligt inte tar denna bok som en handbok för att skada sig själva, utan som en handbok för hur de ska må bättre och inse att det faktiskt finns en värld som älskar dem och är värd att leva för.

Detta är Kim Leines debutroman och biografi, och jag tycker att han lyckas riktigt bra. Han berättar om att han tillbringade sina första år hos Jehovas Vittnen i Norge med sina föräldrar, hans far blev utkastad från församlingen när Kim var 5 år, men Kim och hans mor stannade kvar. Hans far begav sig till Danmark, och flyttade ihop med en man Svend och erkände öppet att han var homosexuell.

När Kim blev lite äldre så rymde han från sin mor i Norge, hem till sin far som han inte träffat sen fadern blev utkastad ur församlingen. Kim stannar kvar hos sin far och Svend, och börjar ett nytt liv i Danmark. När han bott hon sin far och Svend ett tag så börjar hans far utnyttja honom sexuellt fram tills han fyller 18 och han vågar säga ifrån. Kim utbildar sig till sjuksköterska för att komma ifrån sin far, och under sin utbildning och första tid i arbetet så träffar han Laerke, som kommer att bli hans fru och hans barns mor.

Jag börjar hälsa på Laerke i hennes tvårummare i Frederiksberg. Vi är fortfarande överens om att vi egentligen inte gillar varandra. Det blir till ett skämt mellan oss. Som par blir vi till ett skämt bland vännerna. Där kommer Kim och Laerke, säger de och skrattar. Men det står snabbt klart för oss båda två att vi får varandra att känna oss trygga på ett sätt som vi aldrig tidigare har varit med om. Några gånger sover jag över på soffan, sedan flyttar jag till hennes säng, sedan enas vi om att vi lika väl kan försöka knulla. Efteråt är vi överens om att det var okej. Några månader senare flyttar jag in.

Kim får ett vikariat i Grönland, och tar med sig hela familjen dit. I Grönland så tappar han sina hämningar och har sex med främmande människor. Efter ett tag tröttnar Laerke och Kim på varandra, och skilsmässan blir ett faktum även fast de blir bra vänner. Laerke bosätter sig helt i Danmark och Kim varierar mellan att vikariera i Grönland och Danmark.

Han tappar tillslut greppet och faller in i drogernas värld, och inser att han måste göra upp med historien och ta sig ur sitt drogmissbruk.

Jag tycker boken är bra, den har målande beskrivningar om miljön både på Grönland och Danmark. Kim berättar om sitt liv väldigt ingående så man tror nästan att man sitter bredvid honom och får följa allting nära. Jag kan inte påstå att det är den bästa bok jag läst, men den är läsvärd, och en riktigt bra debutroman!

Det räcker inte med kärlek - En mammas kamp för sin son, egentligen känns det inte som om man behöver skriva mer än så som beskrivning eftersom dessa få ord nästan har beskrivit allt man behöver veta.

Men för sakens skull kan jag berätta lite mer. Jenny och Calle väntar sitt första barn, en fin frisk pojke föds, och de är självklart lyckliga över att ha blivit föräldrar. Men när tiden går så märker de att deras son Lucas inte är som alla andra barn. Han är sen i sin utveckling och tar inga initiativ till samspel med någon.

Jenny och Calle kämpar för att de ska få hjälp, en diagnos på sitt barn, och efter många turer till läkare, logopeder och psykologer så får de det. Lucas har autism. De kämpar för att hitta en bra behandlingsmetod som kan hjälpa Lucas att utvecklas. Jenny går upp i letandet efter den “rätta” metoden, och sitter uppe nästan dygnet runt och forskar och letar, för att göra allt för att hjälpa sitt barn. Hon går så pass mycket in i sökandet att hon går “in i väggen”, och in i en psykos och blir tvångsinlagd på sjukhus.

Detta är en sån vacker och stark berättelse om en familj, som kämpar för att hålla ihop. Jag sitter nästan hela boken igenom med en tår i ögonvrån, boken griper tag i mig från början till slut. Man glädjs med familjen, man sörjer tillsammans med familjen och man lär sig en hel del om autism och vad det innebär. Läs den!

Den andra boken jag läser av Ian Rankin och jag fastnar bara mer och mer för denna skotska författare.

I denna bok så får vi återigen följa Kommisarie John Rebus och hans kollega Siobhan på nya mysterier, ja det låter lite barnsligt att skriva mysterier, men tro mig det är en hel del sådana i Ian Rankin böcker och Adress fleshmarket close är inget undantag.

I en av Edinburghs förorter hittas en man av utländsk härkomst brutalt nerhuggen, medierna och samhället vill få det till ett rasistmord. Men är det verkligen sanningen?

Samtidigt som detta sker så hittas även 2 skelett i en källare till en lokal pub, en mor och dess dotter, hur har de hamnat där? Vilka är det?

Och om inte detta vore nog så får Siobhan ett gammalt fall på bordet igen. En ung flicka blev våldtagen för några år sedan, i sviterna av våldtäkten tog hon livet av sig och lämnade sörjande föräldrar och syster efter sig. Men nu har systern försvunnit och det finns inga spår, har hon också blivit våldtagen? Mördad? Ledtrådarna leder till prostitution och strippklubbar…

Jag tycker Ian Rankin är en fantastisk författare, han fångar ens intresse från första bladet till det sista. Boken är spännande och tar även upp en del samhällsfrågor. Ian Rankin knyter ihop boken på ett fantastiskt sätt på slutet, så den är värd att läsas bara av just den anledningen.