bokbloggen.com

Alex och Rosies vänskap börjar när de skickar lappar till varandra på lektionerna i lågstadiet och trots många tillsägelser från deras stränga fröken kommer de allt närmre och de fortsätter vara bästisar genom åren. Boken bygger på deras skrivna meddelanden till varandra, först på små felstavade lappar, sedan via messenger och email.

Tillsammans genomlever de skolan och det blir en stor chock och omställning för dem båda när Alex familj i slutet av vännernas tonår bestämmer sig för att flytta till USA.

Trots löften om att besöka varandra, gå på skolbalen tillsammans och plugga ihop, Alex till läkare och Rosie på hotellskola, så blir det inte riktigt som de tänkt sig. Deras liv utvecklas i olika riktningar men trots att de verkligen befinner sig i olika världar fortsätter de hålla kontakten på sin resa genom livet.

Det här är en åkta feel-good-roman! Man blir varm, glad, stressad, engagerad och kan inte lägga den ifrån sig. Det är en härlig bok och den var väldigt lättläst trots korrespondensupplägget.

Jag erkänner att jag har kollat på den här boken tidigare men eftersom jag på något vis fått för mig att författaren heter Cecilia Ahrén och är svensk, och jag inte brukar gilla svensk chicklitt, så har det dröjt ända tills nu innan det blev dags.

Cecelia Ahern är i själva verket irländska och fajtas med Marian Kayes om tronen som mest älskade feel-good-författare. Författarens debutroman heter ”PS jag älskar dig” och kom ut 2004 i Sverige. Självklart har jag redan kastat mig över den och recension kommer inom kort.

När Amy är i åttonde månaden råkar hon se sin pojkvän Joe i parken med en annan kvinna. Hennes värld håller på att rämna men eftersom hon är rädd att han ska lämna henne säger hon inget utan föder deras lilla dotter Evie och med ens har hon annat att tänka på. Varken hon eller Joe får sova, Amy chockas över att en liten baby kan ta så mycket tid och kraft och efter sex månader har hon fortfarande inte lyckats hitta de extra krafter som krävs för att borsta håret, hitta vanliga kläder som går på hennes efter-baby-kropp och hon känner hur hon och Joe glider allt längre ifrån varandra.

Men så träffar hon den glamourösa singelmamman Alice och hennes vackra, exotiska och exklusiva vänner. Till Amys häpnad är de alla smala, välklädda och deras barn har aldrig kräkfläckar har aldrig kräkfläckar någonstans. Motvilligt går Amy med på att bli omgjord av Alice, allt för att kunna behålla Joe som allt oftare jobbar över och har mobilen avstängd när hon försöker nå honom. Men make-overn får oanade konsekvenser.

Lättläst och ganska underhållande bok som man läser på en dag eller två. Jag tyckte den var kul men aningen seg emellanåt och glamourmammorna var… lite för mycket liksom. Men boken livade upp en lång bussresa och gillar man chicklitt på babytema blir man inte besviken.

Detta är fortsättningen på En shopaholics bekännelser och boken tar vid där den andra slutade.

Livet leker för Becky! Hon har en gullig pojkvän, ett nytt, bra jobb, har betalt av sina skulder och tagit kontroll över sina kreditkort. Nu kan hon motstå en rea och vet att hon inte blir lyckligare av att köpa en massa saker. Hon har ett rikt liv ändå minsann. Fast ibland måste man ju köpa ett par nya skor tillexempel, alltså, för ett speciellt tillfälle. Som när pojkvännen bjuder med en på en minisemester på landet. Faktum är, att då man kan behöva två par. Plus kanske en kofta. Eller en kjol. Hm, bäst att köpa båda. Nu när Becky har koll på sin ekonomi kan hon ju unna sig saker ibland.

Därför kan hon också unna sig lite shopping när hon och pojkvännen åker till New York för att undersöka möjligheten till att jobba på andra sidan atlanten. Här upptäcker Becky  fenomenet outlets och med sina nya kreditkort i högsta hugg rustar hon sig för anställningsintervjuer med amerikanarna. Men saker och ting går inte alltid som man har tänkt sig…

Becky är fortfarande pinsam, som en Bridget Jones som bytt ut bantningen mot shopping ungefär, fast med färre svordomar och inte så knäppa föräldrar. Man skäms fortfarande över henne när hon gör bort sig och gång på gång råkar ut för de mest osannolika saker. Men samtidigt så sugs man in i den här lättlästa boken och vill ha mer, mer, mer. Kan alltså verkligen rekommendera den för lättsam läsning på stranden eller i hängmattan.

När man hör titeln så tror man direkt att detta ska vara någon sorts sexinstruktionsbok men så är faktiskt inte fallet. Detta är en blogg (www.girlwithaonetrackmind.blogspot.com) som har getts ut i bokform. Eftersom bloggen är anonym så är Abby Lee ett pseudonym.

Hennes blogg handlar om sig själv och hennes tankar och erfarenheter av sex och det gör ju då också självklart denna bok med. Man får följa hennes (sex)bravader under ett år.  Det används många mindre vackra ord i denna bok, och om man är känslig och blir generad av att läsa och prata om sex så ska du INTE läsa denna bok.

Abby Lee skriver med glimten i ögat , och det är en väldigt trevlig bok att läsa om man inte är känslig. Men vi som är inte är känsliga blir generade ändå utav hennes språk.  Jag rekommenderar att man inte läser denna bok utanför hemmets väggar eftersom du då varje gång är tvungen att förklara att detta Inte är en sexinstruktionsbok och det kan bli lite lätt pinsamt.  Läs denna bok om du tycker om sex, gillar böcker i dagsboksformat och om du läser bloggar på internet.

Böcker av den här sorten, chicklitt, är lite som chips: smarrigt men ganska onyttigt och ju mer man äter/läser, desto mer vill man ha. Man blir glad av chicklitt men samtidigt generad eftersom huvudpersonerna i böckerna nästan utan undantag gör bort sig rejält gång på gång.

I den här boken får man träffa Becky som jobbar på en finanstidning men egentligen inte har någon stenkoll på ekonomi. Eller ja, hon är så klart en bra journalist och vet hur det ska vara, rent teoretiskt men i praktiken är det värre. Inte för att hon har problem eller så, hon gillar att shoppa helt enkelt, vilken tjej gör inte det liksom och inte är det hennes fel att lönen är så dålig faktiskt.

Tur att det finns kredit. Och schyssta bankkillar. Plus lite mer kredit. För alla vet ju att man liksom tjänar pengar på att handla på rea. Faktiskt. Och vissa saker bara måste man ha, även om de kostar lite. Det kan vara värt att inte kunna svara i telefon eller kunna öppna posten en period. För även bankmäns tålamod kan visst ta slut upptäcker Becky  och  plötsligt befinner hon sig i en ruskig knipa…

Mer stereotyp chicklitt än så här kan en bok nog inte bli och emellanåt är Becky så pinsam och korkad att jag mår dåligt. Dessutom är vissa delar av boken helt osannolika så klart. Men jag läser ändå vidare, maniskt, så fort jag får en chans, för boken är medryckande och charmig på något märkligt sätt och jag kommer definitivt att läsa Kinsellas nästa bok också. Om jag har råd, hahaha.

34-åriga Isabella Eklöf kämpar sig fram för att jobba som skådespelare, men får bara roller som radioreklamspeaker för pinsamma produkter eller som barnteaterskådis, med ett stort papier-machéhus på huvudet. När hon plötsligt får sitt livs chans, kastar hon sig över den, och struntar i att hon har ljugit en (hel) del i sitt CV…

Det är en rolig historia, men inte på något sätt orginell. Martina Haags första roman bjuder inte på något tuggmotstånd och kan sväljas i en tugga. (Jag läste ut den på två dagar). Då gillar jag hennes första krönikesamling bättre, Hemma hos Martina, den var också roligare eftersom hon där skriver om sig själv. Isabella utvecklas inte heller över huvud taget under berättelsens gång, och det känns lite trist.

Nja, den här boken får inte många poäng av mig, jag vill ha mer att bita i!
Läs om du gillar chicklitt, vill skratta och få inspiration till hämnd på någon man som förtjänar det…