bokbloggen.com

Några saker som Island är känt för: forntida sagor och legender, vildsint natur, brottning, nationalromantik, språkvård, frimärkssamlande (nåja) och på senare tid deckare. Alla dessa ingredienser finns med i denna egendomliga roman av Sjón. Det är en mytologisk berättelse om islänningar och de som möter det isländska utifrån.

Leo Löwe är en tjeckisk jude som flyr till Island med en hattask där en liten pojke i lera ligger. Med hjälp av getmjölk och guld som han ska återfinna kommer pojken Josef, som är bokens egentliga berättare, att födas och bli mänsklig. Guldet stals på den äventyrliga båtfärden över Atlanten och Leo får hjälp av en svart amerikan som gömmer sig på ön och en rysk ambassadör.

I romanen får man som läsare bl.a. reda på varför islänningar är så engagerade frimärkssamlare och vad varulvar äter. Dessutom ingår en mordhistoria, men man ska inte lura sig till att detta är en deckare. Även om mordgåtan ingår och det i undertiteln sägs att det handlar om ett brott så är det ingen spänningsroman i den vanliga bemärkelsen.

Huvuddraget i boken är att diskutera islänningars självbild och hur icke-islänningar betraktas. Författaren förmedlar en viss självgodhet hos islänningen som präglar nationalism hos vissa. En nationalism som man bör göra upp med. Bland annat jämförs islänningarna med judarna som Guds sändebud på jorden och utstötta i den danska gemenskapen. Genom Löwes anekdoter om ansökan om medborgarskap och språkstudier skildras det isländska sinnelaget med viss satir. Så här beskriver Löwes språklärare isländskan:

- Det isländska språkets främsta kännemärken är dessa: Det är rent, ljust, vackert, mjukt, starkt, elegant, konstfärdigt, ordrikt – och därför: särdeles väl lämpat för diktning. Detta är respekterade språkvetare världen runt ense om. Om ni vill disputera med dem, så var så goda!

Lisey Landons man, den populäre författaren Scott Landon, dör och lämnar efter sig en stor saknad hos Lisey. Visst, allt var inte en dans på rosor alla gånger eftersom Scotts demoner plågade honom periodvis. Demonerna existerade inte bara i tanken, det vet Lisey eftersom hon följt med honom flera gånger till Booya-månen. Hon har till och med räddat honom därifrån, när begäret efter frid hållt honom kvar där.

Lisey städar i sin mans arbetsrum och får hjälp av sin syster, soon to be katatonisk. En litteraturprofessor vill inget hellre än att få se Scotts anteckningar och opublicerade verk, och råkar ofrivilligt rekrytera en galning som med våld ska pressa Lisey att ge bort Scotts material. Lisey brottas med sina minnen som vill komma upp till ytan, och Scott har placerat ut ledtrådar som ska hjälpa henne på traven.

Jag gillar Stephen Kings böcker när de handlar om grupper av människor i extrema, gärna övernaturligt kryddade, situationer. När gruppens olika karaktärer börjar destilleras fram ur vad som såg ut som en homogen samling människor är King i sitt esse, tycker jag.

Lisey’s berättelse är mer inåtvänd, med många minnen och flashbacks som är lite för lika för att jag inte ska börja blanda ihop dem. Det vinkas om flera händelser i parets gemensamma liv vars förklaring inte nås förrän mycket sent i boken, och jag har då tappat intresset för dem. Berättelsen föll mig inte alls i smaken, jag hade hellre läst Pestens Tid, Det, eller Shawshank Redemption en gång till.

Det är en märklig känsla att först längta efter en bok så mycket och sedan knappt vilja börja på den. För om man börjar på den betyder det att den snart tar slut. Men de senaste tio dagarna har jag då slutligen gjort det – lyssnat på den allra sista Harry Potter-boken, Harry Potter and the Deathly Hallows som ljudbok.

Jag erkänner: jag älskar Harry Potter! Jag älskar hela trollkarlsvärlden där man kan laga mat (och diska!) genom bara en viftning med trollspöet, där människor på fotografier vandrar in och ut ur bilderna och där man bara kan säga “lumos” om det är lite för mörkt någonstans. Jag vill gå på Hogwarts, jag vill komma på middag hemma hos den härliga familjen Weasly och jag vill lära mig att spöktransfereras. Mest av allt vill jag inte att magin ska ta slut, jag vill inte att JK Rowling ska sluta skriva för jag vill inte sluta uppleva Harry Potter och alla hans underbara vänner. För det är så, man läser inte Harry Potter-böckerna, oavsett ålder och bakgrund så lever man dem, sida för sida, bok efter bok.

Nu är det alltså slut och det är supersvårt att skriva en recension utan att avslöja något. Men i korta drag så är det nu öppet krig. Inget mer lalla runt på Hogwarts ett helt läsår innan det blir action och Voldemort-konfrontation, här är det ett jämnare och högre tempo från början. Harry är ingen skolpojke längre och han vet att det inte går att skjuta upp saken, han har ett uppdrag att utföra och det måste göras NU, hur farligt och otäckt det än är. Vid hans sida finns, som alltid, Ron och Hermione men är de verkligen beredda att riskera livet för att krossa Lord Voldemort? Vänskapen sätts på hårda prov när jakten på horrokruxerna och Voldemort blir allt mer intensiv och inte bara Harry, Hermoine och Ron svävar i livsfara utan alla de håller kära. Harry vet att det bara finns ett sätt att få slut på mardrömmen men är han redo?

I den mörkaste och hemskaste boken i serien av sju tar JK Rowling livet av flera kända karaktärer. Hon drar tydliga paralleller till nazismväldet och hon låter oss lära känna flera personer ännu närmare. Jag tycker hon är en fantastisk författare som får ihop alla lösa trådar på ett imponerande sätt (för inte fasen hade hon tänkt skriva sju böcker när hon till sin förvåning fick den första publicerad) och hon beskriver Harry, mitt emellan pojk- och vuxenstadiet, nedtyngd av ett alltför tungt ansvar helt suveränt..

Jag ger boken högt betyg och rekommenderar den självklart till alla Harry Potter-fans. Hatten av för JK Rowling och den fantastiska bokskatt hon försett oss med.
Nu ska jag se fram emot återstående filmer.

Stephen King är skräckförfattaren som alltmer börjar accepteras i lite mer vida litterära kretsar. Härom året fick han till exempel ett prestigefyllt pris för sitt bidrag till amerikansk litteratur, vilket i och för sig inte var helt okontroversiellt. Med Lisey berättelse kommer han troligen än mer bli uppskattad som författare. Det är en underbar historia om kärlek, saknad, sorg, skräck och inspiration.

Lisey Landon är änka efter författaren Scott och berättelsen tar sin början när hon städar ur hans arbetsrum. Idén till boken fick King i samband med att han nästan blev ihjälkörd av en bil som kördes av en påtänd man. När han kom hem efter olyckan märkte han hur hans fru Tabitha hade städat i Kings arbetsrum. King har själv åtskilliga gånger påpekat att Scott och Lisey inte är han själv och Tabitha. Ändå kan man inte hjälpa att man funderar över hur mycket som är hämtat från deras relation. Lisey hittar en “bool”, en sorts skattjakt, som Scott lämnat efter sig. Det leder till en nostalgitripp där deras händelserika tid tillsammans repeteras. När Lisey tänker tillbaka på sitt liv med Scott, känns det oerhört personligt eftersom man får ta del av deras allra intimaste stunder. På det viset kan man också mycket påtagligt känna Liseys sorg.

Samtidigt som Lisey minns och bearbetar sorgen efter Scott har hon två andra problem. Hennes syster som har en psykisk sjukdom hamnar i ett katatoniskt tillstånd och behöver hjälp som bara Lisey kan ge. Dessutom har en fanatisk beundrare till Scott börjat hota och trakassera henne, vilket bidrar till en krypande spänning i boken. För att klara av att hantera allt i sitt liv tar Lisey hjälp av den parallellvärld som Scott presenterade för henne och som han kallade Boo’ya Moon. Det är naturligtvis ingen King-berättelse utan en del övernaturligt. Ibland kan trovärdigheten i denna andra värld kännas som ett gränsfall. Men som symbolisk värld fungerar den utmärkt, eftersom den innehåller mycket av de erfarenheter som människor bär med sig. Scott förklarar att han hämtar sin inspiration och sina berättelser i denna värld och för de som kommer dit känns det som en underbar plats. Naturligtvis bor det också monster i denna värld som man måste kämpa mot, kanske en symbol för de mer vardagliga prövningar och den ångest man kan uppleva i vår vanliga värld.

Liseys berättelse är kanske Kings bästa bok hittills och ligger i alla fall på min topp-5-lista. Då har jag läst det mesta som han har gett ut. Det var en känslomässig berg-och-dalbana på drygt 500 sidor.

En uppföljare som är minst lika bra som föregångaren. Våra äventyrare nöjer sig inte med att ha utforskat två kontinenter utan ger sig iväg mot en tredje. Här plågas befolkningen av Lo-oom, en gud som har fanatiska anhängare och en förmåga att omvända den mest inbitna ateist.

Lo-oom måste besegras, och det viskas om ett mäktigt vapen som finns i en mystisk grotta i öknen. Henna och Gala reser till oasen där grottan ska finnas, och får veta mer om sitt ursprung. De närmar sig också alltmer lösningen på Terra Hexas gåta.

Som sagt, Terra Hexa II är minst lika kul att läsa som ettan. A. R. Yngve har skapat en fantastisk värld som han utnyttjar till fullo. Jag vet att det förra påståendet låter som en klyscha, så jag ska förklara vad jag menar: Terra Hexa har många små egenheter såsom till synes helt egna fysikaliska lagar, lysande vatten, sol som aldrig går ner, med mera. Dessa små egenheter vävs ihop mot en enda stor förklaring, och används hela tiden i berättelsen på ett intelligent och trovärdigt vis.

Fallna änglar och broderskärlek. Samael är en så kallad Odödlig, och det är nästan hela hans familj också. De Odödliga är inte längre odödliga utan de lever ungefär lika länge som oss vanliga människor. Men de kan gå in i Ejvaron, och därifrån vidare in i olika Psykoheter. De Odödliga kan skapa egna Psykoheter, som kan vara i princip vad som helst. En del Psykoheter ser ut som vår värld, Tillvaron, och en del är så farliga att någon som går in där dör vid första andetaget.

Samael har två bröder, Natanael och Gabriel, och han älskar dem jättemycket. Gabriel är godheten personifierad medan Natanael är bara till hälften Odödlig och vet inte ens om det. Natanael känner sig utanför, eftersom han känner på sig att det är någonting som resten av familjen inte talar om för honom.

Natanael blir alltmer våldsam och skadar flera personer i skolan när han utövar sin egen rättvisa. Samael och Gabriel blir alltmer bundis och har skapat en egen värld i en av deras Psykoheter, där de tillbringar mycken tid. Natanael får en mentor, som vill att han ska bejaka monstret i sig. Någon vill samla ihop alla Odödliga och kasta ner dem i eviga fängelsehålor.

Samael är ännu en bra fantasybok från Wela Förlag. Berättelsen går i ett långsamt tempo men är trots det väldigt fängslande. Fantasybitarna funkar riktigt bra och det finns stor potential i upplägget med Ejvaro, Tillvaro och Psykoheter. Stämningen och karaktärerna byggs upp under hela den tålmodiga berättelsen, men tyvärr är slutet på boken aningen platt. Vad jag skulle önska mig nu är en uppföljare på denna fängslande bok, som bättre tar tillvara på potentialen i världen som byggts upp.

Men denna bok är inte bara fantasy, det är också en bok om tonåringar med tillhörande revolt, osäkerhet, utanförskap och känsla av odödlighet. Här gör Jorun ett fantastiskt jobb, och jag önskar att jag hade kunnat läsa Samael för femton år sedan.

Fantasy för ungdomar. Henna och hennes syster Gala har växt upp i världen Terra Hexa, en värld där solen aldrig går ner. De har en morbror, Ingo, som är ute och reser i hela den kända världen och som har massor av fascinerande historier att berätta för systrarna. De drömmer om att en dag resa till outforskade områden, och kanske hitta horisonten.

Outforskade områden verkar det finnas gott om, eftersom det är svårt att ta sig fram utanför vildmarken. Efter att vildmarken passerats börjar Draget göra sig kännbart, en slags kraft som drar allt bakåt och försvårar enormt för resenärer att ta sig längre in mot okända land.

Ingo ska anordna ännu en expedition för att upptäcka nya världar, och Henna och Gala samt deras vänner Mick och Rydel får chansen att följa med. Varför går solen aldrig ner, och vad beror det mystiska Draget på? Är världen platt eller klotformad? Och vad finns egentligen bortom vildmarken och dårarnas öken?

Terra Hexa är en riktigt bra bok, och väldigt lättläst. Språket är tyvärr lite tråkigt tycker jag. Meningarna är varken komplexa eller vackra utan marscherar taktfast mot målet; att få historien berättad. Detta gör å andra sidan att det aldrig känns som att Terra Hexa stagnerar, det händer saker hela tiden och om du brukar bli uttråkad av omständliga beskrivningar så är detta en bok för dig.

Många fantasyböcker är nerlusade med klyschor och tröttsamma upprepningar av gamla, välkända koncept. Så icke Terra Hexa, den känns väldigt fräsch. Ska det krävas en okänd författare för att svängarna ska vågas tas ut litegrann? Tappar man lusten att vara originell när man sålt en miljon böcker?

Stödj A. R. Yngve genom att köpa boken, och stödj hans lilla förläggare Wela Förlag genom att köpa boken direkt genom dem.

Skräck i Sverige med en nypa samisk mytologi. Helena Torvald, ej trådsmal och smått alkoholiserad arkeolog, hittar en välbevarad kropp uppe på Stalofjället. Det visar sig att fyndet har varit en kvinna som en gång blev offrad och begravd i en myr. Detta är sensationellt eftersom vetenskapen inte har så bra koll på offer bland samer från den tiden.

Tyvärr verkar det som att kvinnan offrades av en högst verklig anledning, och inte bara på grund av vidskepelse. När kvinnans kropp förs bort från fjället släpps urgamla krafter loss, och de vill förstås bara ont. Helenas band till offret och den gamla ondskan är starka och hon är nu den enda som kan ställa allt till rätta igen.

Jag måste säga att jag diggar Fördömd lika hårt som Freja, Idun och Saga. Johanne Hildebrandt har återigen lyckats blanda mytologi med fiktion på ett mycket tillfredsställande sätt. Som skräckroman är den imponerande obehaglig och det övernaturliga känns mer berättigat i och med mytologin som uppbackning.

Mycket bra bok, Johanne, men var snäll och ta tillbaks det där om att detta var din sista roman.

[Fördömd ISBN:9137127721]

Detta är uppföljaren till Dirk Gentlys Holistiska Detektivbyrå. Dirk Gently står återigen inför till synes oförklarliga fenomen, men Dirk är inte den som låter sig avskräckas av trivialiteter såsom ‘omöjligt’ eller ‘oförklarligt’.

En flygplats exploderar och det verkar vara orsakat av en stor, blond herre med hammare. Dirks nuvarande klient lyckas gå och bli dödad, så något arvode kan det inte bli tal om. Kylen skulle också behöva rensas. Och varför dyker läskautomaten upp överallt där något viktigt händer?

I denna berättelse använder Adams nordisk mytologi i stor utsträckning och det hade kunnat bli en bra bok. Tyvärr så känner jag mig bara förvirrad medan jag läser den, och säcken knyts inte ihop på ett tillfredsställande sätt i slutet heller.

Min rekommendation är att läsa Dirk Gentlys Holistiska Detektivbyrå en gång till istället.

[Tedags för dystra själar ISBN:0671742515]

Freja vaknar upp efter en fruktansvärd dröm:

Vid Hels förbannade grottor! Freja slet undan fällen och satte sig upp med bultande hjärta.

Ett varsel. Drömbilderna dansade i hennes huvud. Tor, kniven, Sagas tårar. Hon grep tag i ett vargskinn och klamrade sig fast vid verkligheten. Mörkervarsel och skrikande varningar från andevärlden. Freja drog ett djupt andetag och försökte samla sina tankar.

Ynglingen som värmt hennes bädd såg yrvaket upp, kliade sig på bringan och log sedan ömt. Freja såg tomt på honom.

- Gå härifrån, sa hon.

Freja har sett en svår framtid i sina drömmar. Redan nu hotas Vanaheim och resten av världen av stormar och missväxt, och en mäktig fiende tycks vara i antågande. Något förkrossande kommer att drabba Saga, Frejas dotterdotter.

Saga, å sin sida, har rymt från Vanaheim och prästinnorna sedan de anklagat hennes vän Sot för förräderi och visat sina sanna uppenbarelser för Saga i ett av hennes varsel. Där såg hon tydligt att några av prästinnorna bär djurhuvuden på sina axlar, ohyggligt fula och ondskefulla (troll, någon?).

Trilogin Sagan om Valhalla avslutas i och med denna bok, och lämnar mig önskandes efter fler bra böcker som blandar historia, myter och fiktion så här bra. Har ni några tips?

[Saga från Valhalla ISBN:9137121774]