bokbloggen.com

En uppföljare som är minst lika bra som föregångaren. Våra äventyrare nöjer sig inte med att ha utforskat två kontinenter utan ger sig iväg mot en tredje. Här plågas befolkningen av Lo-oom, en gud som har fanatiska anhängare och en förmåga att omvända den mest inbitna ateist.

Lo-oom måste besegras, och det viskas om ett mäktigt vapen som finns i en mystisk grotta i öknen. Henna och Gala reser till oasen där grottan ska finnas, och får veta mer om sitt ursprung. De närmar sig också alltmer lösningen på Terra Hexas gåta.

Som sagt, Terra Hexa II är minst lika kul att läsa som ettan. A. R. Yngve har skapat en fantastisk värld som han utnyttjar till fullo. Jag vet att det förra påståendet låter som en klyscha, så jag ska förklara vad jag menar: Terra Hexa har många små egenheter såsom till synes helt egna fysikaliska lagar, lysande vatten, sol som aldrig går ner, med mera. Dessa små egenheter vävs ihop mot en enda stor förklaring, och används hela tiden i berättelsen på ett intelligent och trovärdigt vis.

Fallna änglar och broderskärlek. Samael är en så kallad Odödlig, och det är nästan hela hans familj också. De Odödliga är inte längre odödliga utan de lever ungefär lika länge som oss vanliga människor. Men de kan gå in i Ejvaron, och därifrån vidare in i olika Psykoheter. De Odödliga kan skapa egna Psykoheter, som kan vara i princip vad som helst. En del Psykoheter ser ut som vår värld, Tillvaron, och en del är så farliga att någon som går in där dör vid första andetaget.

Samael har två bröder, Natanael och Gabriel, och han älskar dem jättemycket. Gabriel är godheten personifierad medan Natanael är bara till hälften Odödlig och vet inte ens om det. Natanael känner sig utanför, eftersom han känner på sig att det är någonting som resten av familjen inte talar om för honom.

Natanael blir alltmer våldsam och skadar flera personer i skolan när han utövar sin egen rättvisa. Samael och Gabriel blir alltmer bundis och har skapat en egen värld i en av deras Psykoheter, där de tillbringar mycken tid. Natanael får en mentor, som vill att han ska bejaka monstret i sig. Någon vill samla ihop alla Odödliga och kasta ner dem i eviga fängelsehålor.

Samael är ännu en bra fantasybok från Wela Förlag. Berättelsen går i ett långsamt tempo men är trots det väldigt fängslande. Fantasybitarna funkar riktigt bra och det finns stor potential i upplägget med Ejvaro, Tillvaro och Psykoheter. Stämningen och karaktärerna byggs upp under hela den tålmodiga berättelsen, men tyvärr är slutet på boken aningen platt. Vad jag skulle önska mig nu är en uppföljare på denna fängslande bok, som bättre tar tillvara på potentialen i världen som byggts upp.

Men denna bok är inte bara fantasy, det är också en bok om tonåringar med tillhörande revolt, osäkerhet, utanförskap och känsla av odödlighet. Här gör Jorun ett fantastiskt jobb, och jag önskar att jag hade kunnat läsa Samael för femton år sedan.

Fantasy för ungdomar. Henna och hennes syster Gala har växt upp i världen Terra Hexa, en värld där solen aldrig går ner. De har en morbror, Ingo, som är ute och reser i hela den kända världen och som har massor av fascinerande historier att berätta för systrarna. De drömmer om att en dag resa till outforskade områden, och kanske hitta horisonten.

Outforskade områden verkar det finnas gott om, eftersom det är svårt att ta sig fram utanför vildmarken. Efter att vildmarken passerats börjar Draget göra sig kännbart, en slags kraft som drar allt bakåt och försvårar enormt för resenärer att ta sig längre in mot okända land.

Ingo ska anordna ännu en expedition för att upptäcka nya världar, och Henna och Gala samt deras vänner Mick och Rydel får chansen att följa med. Varför går solen aldrig ner, och vad beror det mystiska Draget på? Är världen platt eller klotformad? Och vad finns egentligen bortom vildmarken och dårarnas öken?

Terra Hexa är en riktigt bra bok, och väldigt lättläst. Språket är tyvärr lite tråkigt tycker jag. Meningarna är varken komplexa eller vackra utan marscherar taktfast mot målet; att få historien berättad. Detta gör å andra sidan att det aldrig känns som att Terra Hexa stagnerar, det händer saker hela tiden och om du brukar bli uttråkad av omständliga beskrivningar så är detta en bok för dig.

Många fantasyböcker är nerlusade med klyschor och tröttsamma upprepningar av gamla, välkända koncept. Så icke Terra Hexa, den känns väldigt fräsch. Ska det krävas en okänd författare för att svängarna ska vågas tas ut litegrann? Tappar man lusten att vara originell när man sålt en miljon böcker?

Stödj A. R. Yngve genom att köpa boken, och stödj hans lilla förläggare Wela Förlag genom att köpa boken direkt genom dem.

Skräck i Sverige med en nypa samisk mytologi. Helena Torvald, ej trådsmal och smått alkoholiserad arkeolog, hittar en välbevarad kropp uppe på Stalofjället. Det visar sig att fyndet har varit en kvinna som en gång blev offrad och begravd i en myr. Detta är sensationellt eftersom vetenskapen inte har så bra koll på offer bland samer från den tiden.

Tyvärr verkar det som att kvinnan offrades av en högst verklig anledning, och inte bara på grund av vidskepelse. När kvinnans kropp förs bort från fjället släpps urgamla krafter loss, och de vill förstås bara ont. Helenas band till offret och den gamla ondskan är starka och hon är nu den enda som kan ställa allt till rätta igen.

Jag måste säga att jag diggar Fördömd lika hårt som Freja, Idun och Saga. Johanne Hildebrandt har återigen lyckats blanda mytologi med fiktion på ett mycket tillfredsställande sätt. Som skräckroman är den imponerande obehaglig och det övernaturliga känns mer berättigat i och med mytologin som uppbackning.

Mycket bra bok, Johanne, men var snäll och ta tillbaks det där om att detta var din sista roman.

[Fördömd ISBN:9137127721]

Detta är uppföljaren till Dirk Gentlys Holistiska Detektivbyrå. Dirk Gently står återigen inför till synes oförklarliga fenomen, men Dirk är inte den som låter sig avskräckas av trivialiteter såsom ‘omöjligt’ eller ‘oförklarligt’.

En flygplats exploderar och det verkar vara orsakat av en stor, blond herre med hammare. Dirks nuvarande klient lyckas gå och bli dödad, så något arvode kan det inte bli tal om. Kylen skulle också behöva rensas. Och varför dyker läskautomaten upp överallt där något viktigt händer?

I denna berättelse använder Adams nordisk mytologi i stor utsträckning och det hade kunnat bli en bra bok. Tyvärr så känner jag mig bara förvirrad medan jag läser den, och säcken knyts inte ihop på ett tillfredsställande sätt i slutet heller.

Min rekommendation är att läsa Dirk Gentlys Holistiska Detektivbyrå en gång till istället.

[Tedags för dystra själar ISBN:0671742515]

Freja vaknar upp efter en fruktansvärd dröm:

Vid Hels förbannade grottor! Freja slet undan fällen och satte sig upp med bultande hjärta.

Ett varsel. Drömbilderna dansade i hennes huvud. Tor, kniven, Sagas tårar. Hon grep tag i ett vargskinn och klamrade sig fast vid verkligheten. Mörkervarsel och skrikande varningar från andevärlden. Freja drog ett djupt andetag och försökte samla sina tankar.

Ynglingen som värmt hennes bädd såg yrvaket upp, kliade sig på bringan och log sedan ömt. Freja såg tomt på honom.

- Gå härifrån, sa hon.

Freja har sett en svår framtid i sina drömmar. Redan nu hotas Vanaheim och resten av världen av stormar och missväxt, och en mäktig fiende tycks vara i antågande. Något förkrossande kommer att drabba Saga, Frejas dotterdotter.

Saga, å sin sida, har rymt från Vanaheim och prästinnorna sedan de anklagat hennes vän Sot för förräderi och visat sina sanna uppenbarelser för Saga i ett av hennes varsel. Där såg hon tydligt att några av prästinnorna bär djurhuvuden på sina axlar, ohyggligt fula och ondskefulla (troll, någon?).

Trilogin Sagan om Valhalla avslutas i och med denna bok, och lämnar mig önskandes efter fler bra böcker som blandar historia, myter och fiktion så här bra. Har ni några tips?

[Saga från Valhalla ISBN:9137121774]

Detta är den andra boken i trilogin Sagan om Valhalla. Svartsoten härjar i hela världen, och Tor ser förtvivlat och maktlöst på. Freja är den enda som kan hejda svartsoten, men hon har drabbats av högmod och tror att hon är en gudinna och vägrar därmed av någon outgrundlig anledning att hjälpa människorna.

Freja kan bara påverkas av sin dotter, Idun, så det är nu upp till henne att få Freja att ta sitt förnuft tillfånga.

Boken är förstås ganska lik den förra, Freja, men lite segare. Den är fortfarande bra dock, och ser man den som en del av helheten så tillför den mycket till trilogin.

[Freja ISBN:9137121758]

Freja är den första delen i trilogin Sagan om Valhalla. I Vanaheim regerar drottning Åse, och Freja är hennes dotter. Drottningen har mycket att göra och är inte riktigt mamma-material så hennes dotter uppfostras till stor del av översteprästinnan Gullveig. Allt är frid och fröjd förutom lite intriger av mindre allvarlig natur tills en dag då rapporter kommer in om att asarna bränner och plundrar i östra Vanaheim.

Gullveig tar med sig Freja och reser med ett sällskap asarna till mötes för att mäkla fred. Det går inte riktigt som det var tänkt och strider bryter ut. Asarnas hövdingason Tor tas till fånga av vanerna, och Freja finner sig starkt attraherad av honom. Freja slits nu mellan lojaliteten mot sitt folk och kärleken till Tor.

Detta är en bok som jag inte riktigt vill lägga ifrån mig förrän jag läst ut hela. Asarna och vanerna är de hjältar som till slut kom att skildras som gudar i myter och legender, och det tycker jag är ett riktigt bra upplägg från Hildebrandts sida. Hon mixar fantasy, historia och myter till en i mitt tycke väldigt lyckad blandning.

Asarna och Vanerna har övernaturliga krafter samtidigt som miljöerna och livföringen beskrivs i stor mån tidsenligt. Lägg till en näve asa-mytologi samt starka kvinnor och du får denna bok.

[Freja ISBN:9137120948]