bokbloggen.com

Om man skulle göra en undersökning i Sverige så gissar jag att fler svenskar skulle kunna beskriva indianernas öde i Nordamerika än samernas i Norden. När jag läste Stulet land skämdes jag, av två anledningar. Det är pinsamt hur lite man vet om Sveriges ursprungsbefolkning och historien om landets norra del. Det är också fruktansvärt att ta del av hur svenska staten har behandlat den samiska befolkningen och vilken människosyn som har varit rådande långt in på 1900-talet.

Stulet land handlar om hur svenska staten med olika medel har tagit mark från samerna och hur det har drabbat den samiska befolkningen. Lennart Lundmark är historiker och boken tar sin början i forntiden för att bl.a. avliva en del myter om samerna. Från Gustav Vasa och framåt blir samerna allt mer utsatta för svenskt förtryck som framför allt handlar om uppfinningsrik myndighetsutövning. Möjligen är det en anledning till att samernas historia inte är så känd, förtrycket har inte innehållit så mycket dramatik som t.ex. fördrivandet av indianer. Ändå har det följt ungefär samma principer, där majoritetsbefolkningen har tagit mark från den nomadiserande ursprungsbefolkningen och förstört deras näringar.

Fram till 1700-talet hade samerna ett ganska bra förhandlingsläge mot svenska staten eftersom de hade varor som eftertraktades, t.ex. päls. Om staten inte betalade eller behandlade samerna väl kunde de flytta över gränsen. Därför klarade sig samerna t.ex. från utskrivning till alla de krig som Sverige förde under renässansen. Skatterna var inte heller lika betungande som för resten av befolkningen. Från 1700-talet börjar staten kunna kontrollera Norrland bättre och samernas förhandlingsläge försämras.

En stor del av boken behandlar de rasistiska föreställningar som har styrt politiken kring samernas rättigheter. Samerna, eller lapparna som de mestadels kallades, drabbades av nationalromantiska myter och rasbiologisk forskning. Enligt den utvecklingsteori som kategoriserade människor efter en föreställning om hur utvecklat folket var, stod bofasta dvs. svenskar högre än nomader på stegen. Det var också så att man skulle hålla sig till sitt folks särart:

Konsekvenserna blev att samerna skulle hållas på avstånd från den svenska kulturen. Om samer ägnade sig åt något annat än renskötsel hamnade de i armod och elände. Eller som ecklesiastikminister Fridtjuv Berg uttryckte det i en riksdagsdebatt 1913: “Om lapprasen upphör med sitt nomadiserande liv, är den dömd att dö ut” Han försäkrade också “att lapprasen genom sin art och nedärvda anpassning efter naturförhållandena inte lämpar sig för vår svenska bofasta befolknings levnadssätt”. Allt fler började nu beskriva “lappens natur” som “barnslig”, “slö”, “klenmodig” etcetera.

Efter att ha läst Lundmarks bok skäms man lite mindre för det är en bra redogörelse för den samisk-svenska historien. Även om texten blir lite akademisk torr är boken intressant och man läs sig mycket på relativt få sidor.

Berättelsen om hur Abrahams hustru Sara beordrar honom att göra slavinnan Hagar med barn och fostra det som sitt eget är väl känd. De kunde inte själva få barn och såg till att använda sin ofria tjänarinna till det ändamålet. Efter Guds ingrepp får sedan Abraham och Sara egna barn och Hagar blir förvisad. Slavägarens rätt att behandla sin egendom som han eller hon vill är inget som ifrågasätts, varken i Bibeln eller någon annanstans förrän i modern tid. Här tar Harrison avstamp i sin världshistoria om ofrihet och slaveri.

Det blir väldigt snart uppenbart hur självklart slaveriet har varit en del av mänsklighetens sociala verklighet. Alla har accepterat ofriheten även om slavarna själva naturligtvis inte vill vara i den situationen. Krig och fattigdom är enligt Harrison de viktigaste anledningarna till att man blir slav. Eftersom de flesta samhällen inte vill förslava sina egna blir krigsfångar ett sätt att skaffa ofria. Fattigdom driver många i skuld och för att citera en ganska känd politiker; ”den som är satt i skuld är inte fri”.

Harrison är skicklig på att göra facklitteratur populär och två anledningar till det är att han behärskar ett varierat språk och väver in anekdoter som levandegör fakta. Han är också bra på att vända perspektiv som man har, eller i alla fall förväntas ha. Ett exempel på det är hur han presenterar vår nuvarande syn på slaveriet, det handlar om svarta ofria på plantager i Nordamerika. Egentligen är det en ganska ovanlig form av slaveri om man ser till historien. Det krävs mycket resurser för att frakta och kontrollera så många slavar. På antiken var det t.ex. mycket vanligare med få slavar som arbetade i hushållet.

Ibland säger man att rasismen var upphov till slaveriet utifrån den föreställning som vi har, men egentligen är det tvärtom. Att just svarta afrikaner blev förslavade har bidragit mycket till den nervärderade syn som vita européer har på afrikaner som lägre stående. Harrison citerar själv en tidigare president i Trinidad och Tobago: ”Slaveri föddes inte ur rasism; snarare var rasismen en konsekvens av slaveriet.” Att slavar inte ansågs vara fullvärdiga människor med t.ex. juridiska rättigheter har naturligtvis avspeglat sig i synen på de individer och folk som blev ofria. Aristoteles, den grekiske filosofen, jämförde t.ex. slaven med en oxe i mänsklig gestalt.

En annan företeelse som får en del utrymme i boken är det faktum att det är många kvinnor som hamnar i slaveri. Att äga sexslavar var inget som var särskilt anmärkningsvärt under antiken t.ex. Fallet med Hagar ovan är inget som väcker uppståndelse utifrån att hon blir utnyttjad av sin ägarinna som sexslav. Däremot gick sexslaveriet ut över prostituerade som tidigare hade något högre status, men när de gjorde samma sysslor som slavinnor och utbudet av ofria horor ökade minskade fria prostituerades position i samma takt.

Slaveri är inte bara en intressant läsning angående temat, allt från slavuppror i Rom och Irak till Portugals slavhandel i Afrika, utan också en allmänbildande världshistoria. Eftersom ofrihet har funnits i nästan alla samhällen får man en översikt över många epoker och delar av världen. I denna första del handlar det mycket om Europa och Mellanöstern men också om Asien och Afrika.

I början på 1960-talet åker Truman Capote till Kansas som journalist för att följa händelseutvecklingen i ett brottsfall. Det visar sig bli en fullträff för hans karriär som författare när han ger ut boken Med kallt blod.

Boken handlar om mordet på familjen Clutter i Holcomb, Kansas. Herb Clutter är en rik farmare med bra rykte hos anställda och omgivningen. Han mördas en kväll tillsammans med sin fru, son och ena dotter. Bundna och försedda med munkavle har de skjutits på nära håll och brottsplatsen är en makaber syn för vännerna till dottern Nancy som hittar offren. Två kända brottslingar, Dick Hickock och Perry Smith, som har suttit i fängelse ihop har dödat familjen vid ett försök att råna den på påstått stora summor pengar. Det visar sig dock att de i reda pengar bara får med sig 40 dollar. Dessa två flyr sedan till Mexiko där de gör av med pengar som de fått ut via checkar som de fått med sig från Clutter. Panka och rastlösa söker de sig sedan tillbaka till USA där de söker efter jobb eller annan försörjning.

Capotes bok är ett reportage av ett verkligt fall även om den också går att läsa som deckare. Den är skriven med ett stilfullt språk och med en insiktsfull känsla om de inblandade, vilket gör den till en mycket intressant läsning. Nästan alla inblandade får ge sin sida av saken, offer, förövare, poliser, vittnen, advokater, närstående m.fl. Inget är förenklat utan beskrivs från olika perspektiv. Även om han har fått kritik i efterhand av de som följt i hans spår att inte alltid ha hållit sig till alla detaljer, märks det att han har lagt åtskilliga timmar på att reda ut frågorna som hopar sig vid brottet; varför, vem, till vilket pris, vilka konsekvenser och hur ser rättvisan ut? Om det inte in i minsta kommatecken är hel sanning så kan man läsa boken med stor behållning.

Capote har bildat skola när det gäller att beskriva ett mordfall oavsett verkligt eller inte. Läser man nyare deckare så känner man igen mycket av stilen och upplägget på boken, även om mördaren avslöjas tidigt. Omsorgen om beskrivningen av människor och miljöer är stor och bidrar till den intressanta läsningen. Dessutom är det en skarp skildring av amerikanskt samhälle, t.ex. argumentationen kring dödsstraffet. Nu ser jag fram emot att se filmen om Capote när han skriver boken…

Vem har inte någon gång drömt om att skriva en bok? Nästan alla som själva uppskattar att läsa, har väl någon gång funderat på att skriva själva. Antingen för att man läst något så bra att författandet verkat enkelt, eller något så dåligt att det känts som om man garanterat hade kunnat göra det bättre själv. För de flesta blir det inte av. Det saknas tid. Det saknas ork. Eller så är det tekniken som fattas. Hur gör man egentligen?

Det finns något väldigt uppmuntrande över böcker som handlar om att skriva. I de här handböckerna ifrågasätts aldrig talangen och varför skulle de göra det? De allra flesta blivande författare har nog fullt upp av tvivel ändå. Här kommer man istället med hjälpsamma tips och råd om hur man bearbetar sin historia.

Den här boken är inget undantag. Vad som däremot skiljer den här boken från vissa andra är att den innehåller allt från lyrik till dramatik och alltså inte bara tar upp noveller och romaner. Här skrivs till och med om bloggar. Här finns lästips och intervjuer med författare, journalister, serieskapare och förläggare. Och här finns övningar som sätter fart på fantasin. Som till exempel övningen att låtsas att nästa samtal med en vän är en intervju, utan att berätta det för vännen. Glöm allt du vet tidigare om din vän och lyssna utan fördomar. Exakt vad säger din kompis? Vilka ord använder hon eller han? Ställ följdfrågor som om du skulle skriva om det och att det är viktigt att få det helt och hållet rätt.

Det här är en rolig och lättläst bok som är enkel att ta till sig. Men att bokens innehåll är brett är också dess svaghet. Det blir inte många sidor om varje sorts skrivande. Men det kompenseras till viss del av de många lästipsen som avslutar varje kapitel. Det är enkelt att hitta vidare och fortsätta läsa om man blir nyfiken. Själv har jag inte tid att skriva mer nu. Jag har övningar att göra!

Jag tror många har antingen läst eller hört talas om “Mormors Husapotek” i vilken det finns många olika huskurer som användes förr i tiden. Denna bok kan man säga är en modernare variant av det.

Författaren beskriver med lite humor olika åkommor, och saker man kan göra för att det ska bli bättre. Många olika tips finns det, vissa är säkert användbara och andra inte. Samtidigt som författaren berättar om olika tips så har hon en del presentationer av personer som hade bra råd och klok syn förr i världen. Hur som helst så är boken väldigt rolig och intresssant att läsa, visste ni förresten följande?

Har du problem med eksem? I så fall kan du gnida in eksemet med morgonsaliv, gör det i 12 dagar så ska eksemet sedan vara borta.

Lider man av öronsusningar kan man pröva nejlikolja som man blandar med löksaft som man sedan droppar på en bomullstuss och stoppar in i örat.

Vid diarré kan man prova med att tugga och äta 10 råa vitlöksklyftor.

Vanlig vitkål är ett bra förebyggande medel mot baksmälla.

Scrapbooking kan man säga är när man gör sina fotoalbum lite roligare, istället för att bara sätta in bilderna i ett vanligt fotoalbum och skriva en kort text vad det är på bilden bredvid, så gör man ett album som man dekorerar fint, och klipper och klistrar med olika färgglada och mönstrade papper.

Scrapbooking är något som är väldigt populärt i USA, men denna trend kommer mer och mer till Sverige.

Denna bok behandlar det mesta man behöver veta om detta fenomen, du får inspiration och förklaringar på olika termer som används. Samtidigt som boken förklarar grundligt vad scrapbooking är för något, och olika metoder och tips som man kan använda när man pysslar med detta. Med boken så följer det även med ett flertal olika mallar, bårder och bilder som man sedan kan använda i sina egna album eller till korttillverkning.

För mig som är en total nybörjare inom detta område så tycker jag att denna bok är toppen eftersom du får en massa bra förklaringar och tips.

Per Gessle har haft enorma framgångar över hela världen med sin popmusik och för alla fans är denna auktoriserade biografi ett absolut måste! Sven Lindström har följt Gessle sedan de första stapplande stegen i studion och på scenen med Gyllene Tider. Han har skrivit en tung bok i LP-format om Gessles historia. Genom att intervjua personer i hans närhet har Lindström försökt visa på så många sidor som möjligt av huvudpersonen. Man får följa honom från en barndom med mycket utanförskap och många LP-skivor till att bli firad världsstjärna med Roxette.

Är man som jag uppväxt med Gyllene Tider, Per Gessle och Roxette är detta en oerhört intressant läsning. Även för läsare som inte är stora fans kan få ut en del av biografin. Det är inte enbart en hyllningssaga utan en del kritiska röster får också plats i berättelsen. Konflikter inom Gyllene och Roxette skildras vid sidan av alla listettor och sålda skivor. Ibland blir det möjligen lite mycket av uppräkning av siffror, turnélistor m.m. Är man inte kalenderbitare kan man hoppa över dessa.

Gessle framstår i biografin som ett kontrollfreak och en musiknörd som lever för pop och rock med alla dess tillbehör. Han visar en viss kluvenhet inför kändisskapet. Samtidigt som han vill vara popstjärnan som är ”helt rätt” och toppar billboardlistan vill han inte gärna kompromissa med sin person. Även denna bok är ett exempel på det eftersom familjelivet med frun Åsa och sonen Gabriel inte tar särskilt mycket plats. Uppväxten är mer ingående beskriven men hela tiden utifrån syftet att förklara hur Per Gessle blev en skicklig musiker och affärsman. Att Gessle är kommersiell är inget han själv sticker under stol med och han har ofta blivit kritiserad för det. Men man kan inte annat än imponeras av talangen och motivationen som finns för att alltid skriva än låt som helst är ännu bättre än den förra.

Svenska språkets normalaste mening är: ”Det är inte så att jag är trådsmal.” Det och mycket annat får man reda på om man läser den här boken om svenska språket. Skriver du någon gång texter som är menade för andra än dina närmaste bekanta? I så fall kommer du att ha nytta utav den här boken. Här kan man slå upp allt man någon gång känt sig osäker på. Ska det vara de eller dem? Var eller vart? Ska det vara mellanslag efter paragraftecken? Varför ska det vara versal bokstav i Falutrakten, men inte i falukorv?

Dock ställer den här boken till det för alla oss som har för vana att rätta andras språk. Mycket av det vi har lärt oss, stämmer helt enkelt inte längre. Idag får man till exempel både säga och skriva att ”Jag är längre än dig”, något som vi alltid rättat med den pedagogiska meningen ”Jag är längre än du är”. Nu är det dags att sluta med det – för vi har inte längre rätt.

Men boken innehåller mer än så. Här finns också kapitel om hur man skriver skönlitterärt, hur man skriver vers och även råd för den som ska hålla tal. Ett ganska omfattande kapitel behandlar grammatik, vilket inte är så dumt för den som har hunnit glömma bort vad en konjunktion eller interrogativt pronomen egentligen var för något.

Med den här boken på skrivbordet finns alla förutsättningar för att skriva rätt i fortsättningen. Och skulle det ändå bli fel någon gång, så finns det tröst. Utan lite slarv hade vi fortfarande skrivit modhirsystir och ganga istället för moster och gå.